Ett öga vitt

Det började när jag stod på Folkteaterns scen och sjöng i Brechts "Den heliga Johanna från Slakthusen". Vi fick inte ha glasögon på scenen men ändå kändes det som om jag hade glömt att putsa glasögonen. Vi skulle stå stilla och sjunga och sjunga långa stunder och vi fick naturligtvis inte blunda. De oerhört starka scenspotlightarna lyste rakt in i mina ögon. Jag kände att det inte var bra, men vad gör man? Säger en statist till regissören att du får hitta på en annan scenlösning här, för jag kan inte stå så här? Nej, man härdar ut.
 
Så småningom fick jag konstaterat att jag hade drabbats av starr. Jag pep lite försiktigt hos läkaren, att jag hade stått i strålkastarljus ganska många gånger, men visst inte. Starr får man inte av det.
Men man kan få det av starkt solljus.
 
Jag vet att det debuterade då, men att övertyga en läkare om det, det är som att trycka in en fyrkantig plugg i ett runt hål typ. Visst, det kan ha varit på väg redan, men jag är övertygad om att det blev mycket värre under den där tiden. Inget att göra åt så här i efterhand och riktiga skådespelare har ju andra möjligheter att påverka sceneriet.
Första gången för ett par år sedan när jag sökte för detta, viftade läkaren bort det och sa att det inte var någon ko på isen. Fast det sa han inte, för han var iranier.
 
27 november förra året fick jag tid andra gången, nu på Aveny ögonklinik. Eftersom det är en privat klinik, remitterades jag till Mölndal för diskussion och ev. operation. I slutet av februari fick jag brev från Mölndal, som hälsade att de hade då rakt inte tid med mig, så jag remitterades till Aveny Ögonklinik. I slutet på mars fick jag brev från Aveny som hade bokat operationstid för mig den 23 april. Någon diskussion var det alltså inte tal om längre. Jag hade velat diskutera om jag kanske var ovanligt kinkig som ville se bra och det finns ju så mycket annat som är värre här i världen.
5 månader tog det. Orkar inte fundera på hur vårdgaranti fungerar.
 
Gråstarroperationer är de vanligaste operationerna som utförs. De brukar gå bra nästan jämt, ungefär som kärnkraftverken. Aveny gör 15-20 operationer om dagen.
Någon med insikt i läkarvärlden har sagt att många ögonläkare är iranier, för det går att tjäna pengar på ögonoperationer. Jag har bara träffat tre, så jag vet inte. Men de tre var iranier.
Jag kan annars tänka mig en annan orsak till att bli kataraktkirurg. Man opererar på löpande band, det går fort och man behöver inte prata med patienten. Om patienten pratar, kan ju det löpande bandet stanna.
Det är anledningen till att jag föredrar svenska läkare. Jag vill kunna kommunicera.
 
Läkaren frågade mig om jag ville ha lugnande. Jag sa nej tack, för jag kände mig ganska lugn och litade på att han kunde. Då kom han med en mugg lugnande slurp. Jag, i min operationsklänning och mössa, vågade inte dra upp en diskussion, för då hade kanske Ali uppskäraren blivit nervös. En patient som pratade! Som inte betedde sig som de andra delarna på löpande bandet.! Nej men usch. Lappen som jag plitat ihop om mediciner och närmaste anhörig var det ingen som frågade efter. Jag frågade om jag skulle lämna den, men läkaren svarade något obegripligt, så jag vet inte.
 
Sen gick det fort, som jag visste. Det kändes ingenting. Visserligen såg jag knappt någonting, men det kommer väl, tänkte jag. Men det visade sig, att det bara var det ena ögat som såg ordentligt. I det andra var det vitt.
 
Man blir ju lite orolig. Jag försökte ringa för att fråga om det var ok att det flimrade och var helt suddigt. "Tyvärr tar vi inte emot några samtal idag". Ringde på rekommendation till Mölndals ögonklinik. Damen i telefonen sa:
"Jaså, har du opererat dig på stan?" Ungefär som om jag raggat upp en kirurg på en nattklubb och lurat med mig honom upp på rummet och blivit opererad. Efter tio minuters väntan i telefonen kom damen tillbaka och sa "det kan inte vi veta för vi har inte dina papper här."
Nu efter två dagar ser jag något bättre. Men det känns inte helt ok, och jag skulle önskat lite bättre omhändertagande efteråt.
 
 
Volvobilar får ju åtminstone någon som tar hand om dem och vårdar dem ömt när de lämnar löpande bandet.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Carita

Jag såg en dokumentär på tv nyss om en plastikkirurg som raggade kunder på Hollywood-partys och genomförde antirynkbehandlingar med injektioner i något rum bakom pågående fest. Han var ingen riktig kirurg och har fördärvat bland andra Priscilla Presleys ansikte. Man undrar hur det är möjligt att tycka en injektionsbehandling är en bra idé under en fest, ungefär lika lättvindigt som att gå och pudra näsan... Skönt att du hittat riktiga läkare i alla fall, även om ni inte riktigt förstod varandra.

2014-05-05 @ 22:37:37
URL: http://enkeltuttryckt.nu
Postat av: Fru Decibel

Tack Carita för kommentaren. Skönt att någon ville kommentera, när det plötsligt blir på allvar. Nu ser jag bra, och ögonläkaren Hussein sa både "underbart" och "gratulerar" vid återbesöket. Eftersom jag var alldeles för tidig till återbesöket, råkade jag hitta väldigt vackra vinglas i en affär bredvid. I alla år har jag haft fel slags glas till vin. Visserligen väldigt vackra, men på kursen har jag ju fått lära mig hur viktigt det är med rätt sorts glas.

2014-05-14 @ 00:05:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0