Vem tar vem i strumplådan?

To må man vaere, det vet vi ju, och numera är det ju ganska fritt hur man kan gruppera sig. Men den friheten gäller inte i strumplådan. Där måste man ha samma kvalité, samma färg, samma storlek och samma ålder som maken. Milslånga kåserier har skrivits om strumpor som försvinner i tvättmaskinen och så vitt jag vet är det ett av få mysterier som finns kvar för naturvetenskapen att lösa. För mig är problemet just nu inte vilka som har kommit bort i tvättmaskinen utan vilka som trots otaliga tvättar ändå finns kvar.
För att spara på jordens resurser står jag alltså nu och har anordnat en återvändandets dag för strumpor. De ska äntligen efter åratals av skilsmässa äntligen få träffa varandra och flytta ihop. Det är bara det att dagen är snart uppe i en vecka. Många har träffats igen och trots olika liv som har satt spår i utseendet, så kan man se att de hör ihop. Men resten. Vad gör jag med resten? Ska jag avrätta alla som inte ser ut att ha hittat sin moatjé? Ska jag packa ner dem i en väska och ta upp till sommarvistet, där det också finns en låda med en del ensamstående strumpor? Eller är det att ta i?
Om jag skulle råka försvinna på vägen upp och det bara återstår en väska med enstaka strumpor i, blir det en spännande inledning på en deckare som någon kan skriva.
Eller ska jag utan tanke på jordens ändliga resurser utplåna alla både här och där? Hur gör alla ni andra med ert eventuella strumpöverskott?
 
Händige herrn var en gång med i en strumpklubb. Jag skrattade gott när han hade 73 par strumpor, Då hjälpte jag honom att gå ur. Men mig själv kan jag inte hjälpa. Därför förväntar jag mig nu många goda råd och glada tillrop om hur jag ska kunna organisera resten av mitt strumpliga liv.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0