Det blev inte en poet ...

 
 
 ...säger somliga. Somliga blev inte poeter, säger jag. Nedanstående lilla blad har funnits i mitt barndomshem sedan 1948. Jag minns hur min far skrattade rått åt detta poem, som han troligen erbjöds att köpa för två kronor på någon av sina lantmätarförrättningar bland traktens bönder. Själv skrev han tal på hexameter och var väl ganska stolt över det. Man kan undra om ens KB har något pliktexemplar av detta epos i sina samlingar.
Hur som helst, syftet var gott, som vi kan se i företalet, och det är väl mer än vad man kan säga om skriverierna om kungen nuförtiden, hur sanna de än må vara.
Något tålte han skrattas åt, men mera hedras ändå kanske? Wiktor Andersson alltså.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Åsna

Lol!

2012-10-16 @ 12:44:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0