En usel födelsedag
Hittade den här strippen (heter det så?) i dagens GP. Han har naturligtvis inga som helst likheter med mig. Jag fyllde ju t.ex. inte alls sjuttio, nej då, långt därifrån. Inte heller har jag någon fru som gör delikata snittar, tvärtom, en Händig Herr, som gör både snittar och vild kyckling och handlar och diskar och en Åsna som gör tårtkonstverk och en utvandrad son som kommer hem och äter upp alltihopa bara han har fått igång bilen. (Fast det var några dagar efteråt).
Jag har kollat hur gammal skaparen är. Han är 73, så han bör veta vad han talar om.
Men visst är det så, tycker inte alla det? Samtidigt som man gärna vill bli ihågkommen, så vill man inte gärna att det ska uppmärksammas hur gammal man har blivit. Att bli gammal är skamligt, hur man än vänder på det. Själv fattar man ingenting, eftersom alla känner sig som fem eller 25 eller möjligen 46 inuti.
Mannen på bilden skulle kunna ha ryggskott, för det var vad jag fick på min födelsedag. Jag åkte som vanligt till min möbelomklädningskurs i Kungsbacka och böjde mig en aning framåt för att riktigt studera hur möbelfröken gjorde och pang! så small det i höger sida. Sedan fick jag sitta still och bara smygsy, vilket gick med en ganska stor ansträngning. Jag fick ringa till min kompis i Kungsbacka och be henne hämta mig. Hon är akupressör och hon kom ner i kurskällaren och tryckte mig under näsan. Där sitter en punkt för smärta i ryggen. Senare fick jag senapsfrön i örat på smärtpunkterna där, som hon hittade. Sedan körde hon mig hem till Göteborg. Jag var mycket tacksam.
(Dagen efter hade jag heller inte ont på högersidan, men på vänstersidan, där jag i och för sig brukar ha mer eller mindre ont.)
Nåväl följande dag gick jag i alla fall till min kiropraktor. Jag var sned som en vinkelhake (lätt överdrift). Han böjde mig åt ena hållet och det ska jag fortsätta med för att få in disken, som vill pipa ut åt vänster. Diskbråck kan man inte få när man är så här gammal, sa han, så det var ju uppmuntrande. Sen ska jag inte tro att jag är bra när jag blir smärtfri, utan i två månader ska jag hålla på att tänja åt vänster. Cello bör jag inte spela.
Han sa däremot ingenting om en speciell rörelse när man böjer sig åt höger, som man måste utföra flera gånger om dagen. Hur gör man, när man är högerhänt och vänster hand inte når ända fram??
(Ursäkta det ofrivilliga skämtet). Det finns ju gränser för vad man kan ha en Händig Herr till.
Hur som helst, så ihågkommen som jag blev i år har jag nog aldrig förr blivit. På Facebook är det ju väldigt lätt att gratulera och det gjorde över 90 st. Man blir glad trots att det bara är ett klick. Någon skrev ju saker så att man rodnade faktiskt. Några kort i brevlådan är ju ändå mer glädjande, för då har folk tänkt flera gånger, kort, frimärke, brevlåda.
Några uteblivna hälsningar oroar förstås. Man kan ju inte heller ringa upp och fråga. Det kan ju vara så att det har hänt något. I den här åldern börjar det hända saker, om inte förr. Det kan också vara något annat, och det är inte mycket att göra åt.
Nu måste jag upp och tänja.
Men visst är det så, tycker inte alla det? Samtidigt som man gärna vill bli ihågkommen, så vill man inte gärna att det ska uppmärksammas hur gammal man har blivit. Att bli gammal är skamligt, hur man än vänder på det. Själv fattar man ingenting, eftersom alla känner sig som fem eller 25 eller möjligen 46 inuti.
Mannen på bilden skulle kunna ha ryggskott, för det var vad jag fick på min födelsedag. Jag åkte som vanligt till min möbelomklädningskurs i Kungsbacka och böjde mig en aning framåt för att riktigt studera hur möbelfröken gjorde och pang! så small det i höger sida. Sedan fick jag sitta still och bara smygsy, vilket gick med en ganska stor ansträngning. Jag fick ringa till min kompis i Kungsbacka och be henne hämta mig. Hon är akupressör och hon kom ner i kurskällaren och tryckte mig under näsan. Där sitter en punkt för smärta i ryggen. Senare fick jag senapsfrön i örat på smärtpunkterna där, som hon hittade. Sedan körde hon mig hem till Göteborg. Jag var mycket tacksam.
(Dagen efter hade jag heller inte ont på högersidan, men på vänstersidan, där jag i och för sig brukar ha mer eller mindre ont.)
Nåväl följande dag gick jag i alla fall till min kiropraktor. Jag var sned som en vinkelhake (lätt överdrift). Han böjde mig åt ena hållet och det ska jag fortsätta med för att få in disken, som vill pipa ut åt vänster. Diskbråck kan man inte få när man är så här gammal, sa han, så det var ju uppmuntrande. Sen ska jag inte tro att jag är bra när jag blir smärtfri, utan i två månader ska jag hålla på att tänja åt vänster. Cello bör jag inte spela.
Han sa däremot ingenting om en speciell rörelse när man böjer sig åt höger, som man måste utföra flera gånger om dagen. Hur gör man, när man är högerhänt och vänster hand inte når ända fram??
(Ursäkta det ofrivilliga skämtet). Det finns ju gränser för vad man kan ha en Händig Herr till.
Hur som helst, så ihågkommen som jag blev i år har jag nog aldrig förr blivit. På Facebook är det ju väldigt lätt att gratulera och det gjorde över 90 st. Man blir glad trots att det bara är ett klick. Någon skrev ju saker så att man rodnade faktiskt. Några kort i brevlådan är ju ändå mer glädjande, för då har folk tänkt flera gånger, kort, frimärke, brevlåda.
Några uteblivna hälsningar oroar förstås. Man kan ju inte heller ringa upp och fråga. Det kan ju vara så att det har hänt något. I den här åldern börjar det hända saker, om inte förr. Det kan också vara något annat, och det är inte mycket att göra åt.
Nu måste jag upp och tänja.
Tårtkonstnären har varit i farten igen.
Kommentarer
Postat av: Inger
Efter ett tag funkar det med fel hand. Tro mig jag vet!!
Postat av: Åsna
http://www.youtube.com/watch?v=crfGXmxJ1vM
Trackback
