Enquête
Hur gör min ärade läsekrets? Intressant med synpunkter från olika åldrar.
Nu vill jag vara uppriktigt ärlig: Detta tycker jag är petitesser och säger ingenting om hur personen ifråga uppfattar sig själv. Det är inte alls säkert att den som skriver "jag och min kompis" skulle sätta sig själv i första rummet i verkligheten. Det är enbart en språklig liten grej som handlar om hur vi har fått lära oss att behandla språket. Vi 40-talister har fått mer strikta ramar att gå efter än nästa generation. Det kan väl i och för sig vara rätt - men inget att gå i taket för tycker jag. Faktiskt.
jag vet att det är fel att säga "jag och jakob" men jag gör det ändå för jag har inte lärt mig det innan det automatiserades liksom. ingen sa nåt när jag gick i skolan. ingen! för jag var väldigt noga med att lära mig alla regler jag fick lära mig i övrigt.
ibland när jag skriver ändrar jag för att inte sticka 40-talister i ögonen men ibland struntar jag. för inte tycker jag att detta beror på att jag sätter mig själv i centrum eller nåt.
däremot brukar jag undvika att sätta mig själv först i uppräkningar av typen "det var tomas, amanda, susanna och jag".
med vänliga hälsningar från en 27-åring.
Tack, 65-åringen och 27-åringen.
Långa Skuggan: Tyckte du att jag gick i taket? Då skulle du se när jag går i taket. I och för sig tycker jag nog inte att språket enbart är "en liten grej". Nog kan man blogga om det.
Jag tycker att det beror helt på situationen och hur viktig man själv faktiskt är i sammanhanget. Skriver man ett blogginlägg om sig själv men som råkar innefatta andra personer också låter det lite lillgammalt och överdrivet att nämna den andra personen först. Skriver man "jag och Strindberg" eller så i en akademisk uppsats bör man förstås få stryk och stå i skamvrån.
Jag är 31 förresten. Ifall du undrar. ;)
Oj, hur har du blivit så gammal, Platero y yo?
Jag instämmer fullständigt med fru Decibell. Naturligtvis har inte formuleringen att göra med om man är en ödmjuk och fin människa som alltid sätter sig själv i andra hand. Det är en gåva till den man talar med eller om. Vare sig det är Einstein eller grannbarnet Fint sätt, helt enkelt.......skall det vara så svårt?
Jag är 59 år, utifall att Ni undrar!
Rosenfinken
Jag tycker det är lite som att man inte äter massor med vitlök om man är lärare och ska luta sig över elever.
Att sätta sig själv i andra hand är omodernt. Dagens ungdom har insett att om de sätter sig själva i första hand gör de mer för sin nästa än om de alltid förminskar sig själva och låter andra komma först. Bland 40- och 50- och kanske 60-talister anses det fortfarande fint att lida för andras skull, skitsamma om det är destruktivt för alla inblandade. Jag gissar att det är det kyrkliga arvet som spökar. Oj, vad jag kommer att få på pälsen nu. :)
Fniss, jag tycker väl inte att det handlar om att lida förstås....jag har förstås aldrig sett Åsnan skriva "jag och min oäkta hälft", så kanske mina predikningar har slagit rot.
Ingen har predikat detta för mig och jag brukar aldrig tänka på saken. Däremot retar jag mig dagligen på två språkliga fenomen, som ingen annan tycks bry sig om: att använda "som att" när jag tycker det skall vara "som om", samt att invända "innan" när jag tycker det skall för "förrän".
Det är klart att de har slagit rot. Jag sa "jag och Bea" en gång på dagis, då sa du att man ska säga "Bea och jag" och sen dess har jag sagt så. Men det kanske är dags för revolt nu.
Detta var en intressant diskussion. Är det inte lite jobbigt att lägga så mycket energi på att reta sig på andras språk och peta i andras texter? Oavsett om man är 40-talist eller inte verkar det lite tråkigt. Det är dessutom synd när folk lägger band på andra människors kreativitet. Vitlöken var en rolig liknelse. Här hemma äter vi gladeligen massor med vitlök trots att maken är lärare...:)
Hälsningar
Lina
Jag är glad att jag inte är ett skolbarn och behöver be "maken" om hjälp. Hur många skolbarn har inte undvikit att be läraren om hjälp för att denne stinker svett, parfym, vitlök, gammal fylla etc.etc.? Ett försummat problem i den svenska skoldebatten!
När jag gick i skolan (det var i Östtyskland under 70-talet), då lärde vi oss det här:
"Der Esel nennt sich zuerst." - alltså "Åsnan nämner sig själv först." ;-)
Här kan man läsa ungefär samma debatt:
http://bodilzalesky.com/blog/2007/05/09/du-och-jag-jag-och-du/
Det var aldrig någon som berättade för oss att man inte fick sätta sig själv först i en mening, och i ärlighetens namn hade jag inte ens hört det förrän jag läste det hos dig för en tid sen. Detta gör mig en aning förgrymmad på mina svensklärare, för jag hade trots allt högsta betyg och ville verkligen lära mig allt. Sen att jag är minst sagt språkligt urholkad nu för tiden är väl mer slarv och förvirring än dålig utbildning.
Jag, som också är 40-talist är en språkpolis enligt barnen. Självklart nämner man andra före sig själv. Och så har vi ju detta förfärliga med VAR
och VART som gör mig lätt irriterad,minst sagt.
Jag tyker att man kan skriva hur man vill d vicktiaste e och göra sig för stådd blir sååå trött på alla "språk policer" som tycker d e d vicktiaste i värden me ett litet komma täcken lr vicket ord som man skriver innan.!!!!!!!!!! Fy stjämms nu slutade ja och va kreativetetisk å d e ditt fel.!!!
Hurra! Jag och mina artfränder får nämna oss själva först!
Tack snälla "Åsna" för det inlägget. Både maken å ja hade roligt å dä va längesen sist. Hahahahahahaha!!!!
Jag höll förresten på att missa ett mattebetyg p.g.a. en vitlöksstinkande lärare. Jag frågade om hjälp en gång och höll på att kräkas och svimma över algebran, sen frågade jag aldrig mer och fastnade och lärde mig inget mer på hela terminen.
Förresten igen, ryssarna slipper det här problemet genom att sätta båda först: "my s Lottoj", dvs "vi med Lotta". Låtom oss tala ryska och vara sams.
Min fysiklärare på högstadiet tvättade sig aldrig och var känd för att stinka. Varje år fick han tvål och deodorant (eller deodorant och tvål, vilket skall stå först?) i present av eleverna på avslutningen, men det hjälpte inte (eller så är det en skröna). Han var i alla fall snäll, och läste dessutom Fröding för oss på lektionerna, men jag tror inte att jag lärde mig så mycket fysik.
Detta att sätta "jag" först tycker jag också är obildat att börja ett samtal eller ett brev med..Möjligen kan man omformulera meningen eller skriva verbet..
Typ "Läste idag att...."
Är född -46 och på vår tid var det ju närmast en dödssynd att klampa in med Jag först....
Hoppsan!
Visst är det spännande med bloggar som ger upphov till många kommentarer och diskussioner! För min del tänker jag att det här spörsmålet egentligen är ännu större än var man sätter ordet Jag i en mening. Att publicera sig i skrift var ju för inte så längesedan endast proffsskribenter förunnat. Så är det ju verkligen inte längre och det är bra, inte minst för demokratin. Plötsligt finns det ett forum för den som tycker sig ha nåt att säga. Fantastiskt!(Icke fullständig mening). Det innebär ju att även den som inte är lika skicklig att hantera språket kan komma till tals och det är precis som det ska vara tycker jag. Det är klart att man ändå ska vårda språket men man kanske får tänka att formen får stå efter innehållet ibland.
Nu kommer ett gammalt citat: " Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger bäst" (Henry van Dyke) Kram.
favorit film?
Men Långa Skuggan, nu pratar du om något helt annat. Det handlar ju inte om att vissa inte ska få komma till tals, utan om hur saker och ting kan uppfattas. Den icke-namngivna skurken i dramat var ju en person som har gått många år på universitetet och till och med skrivit en doktorsavhandling. Där kan man kanske kräva en lite mer nyanserad språkkänsla än hos Tiffany-Saga, tolv år, som bloggar om sin shoppingrunda.
Det har jag aldrig någonsin tänkt på, vare sig hur dett borde/ska vara eller hur det eventuellt har blivit. Eller hur jag själv gör. Varannan gång kanske?
Vid det här laget vet du säkert att anonym = Cruella. En sak till, i dialektens namn säger jag gladeligen "Vart ska du då?" och liknande språkliga finheter.
Jag förstår inte Cruellas språkliga finhet.
Vem är skurken, förresten? (Inte jag, va?)
Ullah: Jag råkar veta att det inte är du som är skurken. ;)
Då kan jag pusta ut! Aldrig att jag någonsin kommer att skriva "jag och xx" så att Fru D. ser det!
Nu har jag <a href="http://www.lotten.se/2010/01/jaaag-och-alla-andra-som-ar-lika.html">bloggat i samma ämne.</a>
Den där länken gick ju inte alls fram. Vi tar en annan:
http://tinyurl.com/ydoxvfz
Intressant.
Har aldrig reflekterat över det tidigare.
Men jag säger antagligen
"X och jag" av invand (upplärd)vana.
Skolpåverkan från "gamla gymnasiet" -tror jag inte.
Skrev i bästa fall AB-uppsatser
Intressant inlägg.
Har aldrig funderat över det tidigare.
Jag tenderar nog att säga
"X och jag"
Varför? Ålder (61),personlighet, föräldrakultur eller lärare?
Vet ej.
