FruDecibel

Inte vet jag, om Orestien kommer att räknas dit en gång i framtiden. Men en bra historia är det ju att både Stadsteatern och Folkteatern tänkte sätta upp samma pjäs det här spelåret. Nu tror jag kanske inte att historien var sådan, som GP framställde den, att det var Norén som härmade Stadsteatern på pin kiv. Det var nog uttänkt innan dess. Men den förståndigaste ger sig, sa han som gick ur vägen för loket. (Det var givetvis förr i världen, när det kom lok ibland.)

Stadsteatern sätter alltså upp Peer Gynt i stället. Hej, Stadsteatern, behövs det någon statist? Jag äääälskar att statera och har spelat in en skiva med Grynet Molvig som solist i Griegs Solveigs sang och Solveigs vuggesang, så jag är väl meriterad....

Orestien börjar med att Agamemnon offrar sin dotter för att få vind i seglen. Det är en väldigt stark scen, och det är ju verkligen tur, att folk har slutat att mörda sina barn nuförtiden, eller hur?

Apropå Agamemnon, så hör jag till den lilla ännu levande skara, som såg Agamemnon på Stadsteatern ca 1958 eller 59. Det var realskolan i Svenljunga, som en gång om året gjorde en bildande teaterresa ner till Göteborg. I realskolan var man ungefär 14-16 år, alltså värsta slyngelåldern. Jag gissar, så här efteråt, att det var den eldfängda, rödhåriga engelsklärarinnan, som var släkt med teatermannen Torsten Hammarén, som initierade dessa resor. Vi såg också Maria Stuart och Mäster Olof. Mitt autografblock ståtar med namn som Ulla Sjöblom, Karin Kavli, Kolbjörn Knudsen, Karl-Magnus Thulstrup och Olof Bergström bl.a. Alla döda och nästan glömda.
Så värst roligt var det inte, det var väl ingen som tyckte. Suddgummina ven på första raden för att inte tala om andra. Det pratades och visslades och dracks nog en del öl också är jag rädd. Jag försökte nog uppbåda ett visst intresse, men jag var nog mer intresserad av autograferna trots allt.

Senare kom jag att träffa Karl-Magnus Thuslstrup på Musikhögskolan. Han var lärare i tal, och han hade undervisningen hemma på Berzeliigatan i sin 8-rumsvåning. Jag har gått åtskilliga varv runt hans matsalsbord och ropat: "Olle kom hit!" Det kanske är därför jag har en sådan stark och bärande röst...

De flesta av skådespelarna på Folkan var inte påtänkta när jag såg Agamemnon. Och ändå är de så stora och duktiga och en del är såna där som man tycker är himla läckra, fast det får man ju inte låtsas om, för att äldre kvinnor förväntas ju inte ha tänka på sådant och än mindre uttala tankarna högt. Men oss emellan, så är det en av de gamla grekerna, (Niclas Hjulström) som uppträder i något slags läderartad brynja, som är utformad som ett mycket vältränat mansbröst med magrutor och allt. Man kunde ju tro att det under detta skydd dolde sig, tja vilken form som helst, men när han blir av med den, visar det sig att han ser likadan ut själv, fast med annan färg på rutorna.
Strax därpå ligger han mördad på ett platskynke mitt på golvet, och lite avundsjuk blir man allt på Klytaimestra
som får ligga bredvid. Fast hon ska ju också föreställa död, så det blir ju inget.
Förresten har Lars Norén sagt ifrån att det inte får vara något sex i det här spelet.