FruDecibel

Lars vill gärna få in fler repetitioner med "Kören", och skådeseplarna känner att de får en extra skjuts av att ni är här. Det vi skulle behöva är folk som kan dagtid, eftersom repetitionerna ligger på vardagar.



Så stod det i det senaste mejlet från Norénproduktionen. Vem blir inte smickrad av att bli kallad fantastisk och underbar? Att jag kan ställa upp alla tre extradagarna är ju inte så konstigt, men folk tar faktiskt tjänstledigt från sina jobb, lägger om och anstränger sig till det yttersta för att kunna vara med. Vi förstår verkligen hur viktigt det är att vi är med och ger de stackars skådespelarna extra skjuts.
Lördagens repetition gick i väntans tecken. Det är inte helt fel för den som inte har tusen andra saker som skulle göras. Mina tusen saker är av den arten att de gärna kan skjutas upp ett par år till. Vår körgrupp, som numera består av inte bara GKK-damer utan även av hängivna översättare, döttrar och kamrater till desamma plus ytterligare två körkamrater, en Kammarkörlierad norska och en obotlig Göteborgs Kammakör-fan från Köpenhamn, som åker upp (med tåg!) varje vecka, är numera 14 st.
Vi fick i alla fall prova våra domarkostymer. Naturligtvis ska vi då se ut som herrar, för det låg inga kvinnor i demokratins vagga i Grekland. Grå kostym, vit skjorta och slips. Det är noga med passformen. Vi får inte se ut som om vi har lånat farfars kostym eller har en urvuxen konfirmationskostym. Eumeniderna fick också prova sina hemska silkonmasker. Maskören erkände att likheten med Lars Norén var avsiktlig.
Scenen är som en mindre 60-metersbana, alltså ca 30 meter lång, och publiken ska sitta på båda sidorna. Den som vill kan läsa här, Svenska Dagbladets bilaga, om spektaklet. Den som inte får fram länken, kan titta här:

En liten bit av scenen, en fotograf med ett manligt objektiv plåtar en eumenid, som ligger och är hemsk under ett enormt plastskynke. Plastskynket verkar lite suspekt. Det påminner mest om hur det ser ut när man målar och tapetserar hemma. Men det ska visst bli något annat tygstycke sedan. Så småningom kommer de hemska upp och griper efter de stackars barnen Orestes och Elektras ben. Fast barnen har i sin tur varit ganska dumma  också. Eller? Ja, det är vad det mesta handlar om...
Ibland får vi tillsägelse att sjunga en kvint eller något. Tyvärr har väl musikinslaget blivit lite eftersatt (hittills), beroende på hr Noréns uppenbara obekantskap med musik och hur man uttnyttjar de resurser som finns. En skådespelare med ett förflutet på Sämusutbildningen är satt att instruera oss. Det må vara att han är den mest kompetente på Folkan, men i alla fall för mig verkar det som om eleven ska undervisa lärarna.
Igår visade det sig också att hr Norén ville att ett avsnitt ur Mozarts Requiem skulle spelas, eftersom han tycker det är så vackert. Han uppmanade oss att "sjunga med i melodin".
Min fråga om premiärfesten besvarades med lite besvärade fraser om alla vipparna som ska vara med på Folkteaterns återinvigning, och att när vipparna har gått hem, så låses dörrarna och det är fest bara för de fast anställda......Det kom inte som någon direkt överraskning. Så är det nämligen, om man är korist. När konserten, föreställningen är över, så får solisterna, musikerna och dirigenten smörgås, medan koristerna får åka hem. De är ju så många, ve och fasa. Och inte så fina som solisterna, musikerna och dirigenterna. Inte alltid är det så, men tillräckligt ofta för att man ska se ett mönster.
Vi tröstades med att det skulle nog ordnas en annan fest för oss. ??????? Vi måste ju vara lika många då, eller hur?
Fast det är klart, skådespelarna och regissörerna kommer väl inte på den festen. Med så många 20-åringar kunde det annars blivit oräkneliga tillfällen till sextrakasserier för de övervintrande 68:orna på Folkteatern.

Jag tänker inte hymla med att det säkert blir en tråkig fest. Det hade varit kul att få räknas som en i laget, när man nu är både fantastisk och underbar.