Att vara skådespelare
Vi är tre statistlag, som alla ska göra sina grejer; alltså måste skådespelarna dra samma sak tre gånger i sträck när vi är med och repar. De får slita! Guldstjärna till dem!
Mycket krypa fram och tillbaka är det alltså. Jag var listig och insåg att om jag tar en position långt bak, så blir min krypsträcka inte så lång. Med inlinesknäskydd gick det dock riktigt bra, men jag var lite långsam och höll på att få mina fina damhänder överkörda av Orestes grova skor. Han var mycket snabbare baklänges.
Kanske blir det inte så mycket krypa av ändå. Jag lyckades bli utsedd till domare och har en mycket viktig roll i rättegångsscenen. Jag ska gå rakt fram över hela scenen i slips och dutta en skådespelare i handen.
I grekiska dramer brukar det förekomma en kör, och det var antagligen därför körer blev tillfrågade. Så värst mycket sång verkar det inte bli, men das ändert sich, som det heter ibland. I kören förekommer det även skådespelare, som gudskelov är de som ska läsa långa partier i kör.
Men nu ska jag komma med ett tips till alla regissörer: man kan inte läsa saker i kör utan att det låter krystat och konstigt, och det spelar ingen roll hur utbildad man är. Alla anpassar sig till alla, och det låter skolteater på examensdagen. Jag tänker alltid på min examen i femte klass, när vi spelade "Ekot". De som inte kunde sjunga, fick stå i ett hörn och skandera: "Jag är en gammal gärdesgård jag".
Förutom de här gärdesgårdspartierna kommer det nog att bli mycket verkningsfullt. En del saker är hemliga, men att vi ska ha masker på oss är inte så hemligt. De är av silikon och är nog ett fasligt jobb att tillverka.
Förmodligen kommer jag att slippa ha en sån här mask på mig. Det är inte riktigt bestämt än hur de andra utstyrslarna ska fördelas. Helt klart är i alla fall att det inte blir någon klänning med tio meter silversläp den här gången.
Fantomen på Operan, 1992.
Så påkostad har jag nog aldrig varit varken förr eller senare. Klänningen kostade visst 10 000. Tyvärr fick jag den inte med mig och har missat om den har gått på auktion.
Inte heller är det särskilt sannolikt eller ens önskvärt med nedanstående utstyrsel, också från Fantomen. Divan till vänster är salig Berit Bohm.
Det var ett roligt spektakel. Men jag tror att "Orestien" också blir vansinnigt kul, i varje fall för oss statister.
Oj, vad du viker ut dig i bloggen. Bar mage och allt.
En sak jag inte förstår är varför vi hämndgudinnor (som ju rimligen måste vara av kvinnligt kön) ska se ut som gamla farbröder. Gamla tanter hade väl passat bättre? Men det är väl någon symbolik där som går mig förbi, kanske.
PS. Har du sett att uppsättningen har en blogg? Här: orestien.blogspot.com
Vilken tjusig dress 1992! (Alla kommentatorer börjar på Ö just nu.)
Jö, jag har sett den blöggen. Men det tycks bara vara maskören som blöggar? Jö, man kan undra vem det är som fött stö mödell....
