FruDecibel

I mer än ett år har jag planerat att gå på spökvandring i Örebro slott. Anledningen var den, att min far arbetade på slottet på 30- och 40-talet. Han var inte slottsfogde eller häxprovare utan  lantmätare, och lantmäterikontoret var inrymt i ett av tornen, tror jag. Med lätt tillspökad stämma berättade han för mig att det spökade där. En gång hade han nämligen befunnit sig på arbetsplatsen kl. 24, och då for alla dörrar upp. Jag ville höra, om det var liknande historier som skulle berättas på spökvandringen.

För säkerhets skull valde vi fredagen den 13.

Spökvandringen började kl 23, och för att den skulle orkas med, måste jag lura med min Glanshammarväninna, som skulle bli tvungen att ha mig över natt. Hon var lättlurad och ville dessutom gärna gå med.

Biljetter måste man köpa i förväg och hämta ut flera dagar innan, så det fixade hon. Strax före kl 23 samlades en ganska stor skara utanför ett av tornen.. En guidepojke sa åt oss att vi skulle följa med honom och vi fick traska runt slottet och in på borggården, där det lyste hemtrevligt från landshövdingskans lampa. Sedan sa han åt oss att gå uppför alla trappor så skulle han komma efter. Många trappsteg var det och till slut kom vi in i ett mörkt rum där det stod en sorglig skepnad med ett stearinljus. Han var klädd som en gammal knekt eller något sådant. Han talade själlöst, ungefär som om han egentligen var död. Det han berättade var hemska saker, som hade inträffat genom århundradena och på vilket sätt det ansågs att man kunde märka det fortfarande, t.ex. hängda fogdar i ett rep utanför fönstret. Plötsligt blandade sig en hysterisk kvinna i samtalet och fyllde på med ytterligare fruktansvärda berättelser om häxprocesser o.dyl. Vi fick sedan gå upp på vinden, och där uppe avslöjade hon en sak som hade hänt så sent som 1993. En man, som jag faktiskt känner till namnet på, hade varit uppe för att kolla den nyinstallerade ventilationen en sista gång, och då hade han blivit förföljd av ett huvud utan kropp varpå han kastade sig ut från slottet (nej, han hoppade inte) och efter det går han aldrig mer in i slottet. Detta berättade han dessutom i tidningen, och han var en helt vanlig fyrkantig ingenjör utan några övernaturliga tendenser innan han upplevde detta.

Huga.

Amatörskådespelarna gjorde sitt bästa för att piska upp en kuslig stämning, men det var inte så lätt. Vi var nog 50 personer i gruppen, och innan alla hade kommit in i ett rum, så gick det lång tid och folk började prata och skratta och ropa på varandra, för det var ju rätt mörkt. Enda gången jag blev rädd var i en passage, där den själlöse knekten hade ställt sig i en nisch och sa ”öh” när jag gick förbi.

Vandringen avslutades med att vi blev instängda allihop i fängelsehålan. Den själlöse fick ljuset utblåst och blev utdragen en annan väg av den hysteriska kvinnan och så slog dörren igen. Där stod vi.

Det var lite för svårt att tänka sig in i de hemska lidanden som fångarna hade utstått i sällskap med 50 pigga turister. Efter en minut kom den förste guidepojken och öppnade dörren och sa ”jaså är det här ni är. Jag har letat i hela slottet”. Han menade att vi hade försvunnit helt oförklarligt. Tyvärr, 50 turister förvandlas inte till spöklig dimma hur som helst. Men det är en konst jag gärna skulle vilja behärska.

Då var klockan i alla fall 12 och vi fick åka hem. Inga spöken kom. Några dörrar som blåste upp hörde jag inte talas om. Inte heller kunde jag lista ut i vilket torn lantmäterikontoret hade legat, så nu måste jag nog mejla till landshövdingskan eller någon som vet.

Det var inga barn med och det var nog tur. Jag vet inte om vandringen är barnförbjuden, men det borde den vara.

Vi fick inte fotografera eller ha telefonen på.

-Tänk om någon från andra sidan ringer, sa guiden gravallvarligt.

Därför har jag inga spökkort, men jag lägger ut några kort från den gamla bergsmansgården, där jag övernattat.

Här bor en familj på 4 personer. De vuxna döttrarna har varsitt litet hus på gården och tillsammans sköter de en trädgård, som var med i ”1000 trädgårdar” och här pågår ständigt 1000 projekt. Det är makalöst vackert. Allt i husen är målat med äggoljetempera och jag blir oerhört inspirerad till stordåd med mina eviga stolar och mitt lilla blomsterland. Hoppas inspirationen räcker ända hem.

Jag köpte en tålig pion .

I mitt lilla sommarviste där jag var instoppad, fanns det ingen täckning för det mobila. Men om man går ut i trädgården och ställer sig mellan två äppelträd, blir man  uppkopplad. Det var tidigt på morgonen som jag skrev det här; jag hade varit vaken sedan klockan 3. Kanske var det något spöke var missnöjt med att jag inte hade visat tillräcklig vördnad och som därför höll mig vaken? Det var i alla fall ingen mer än katterna som såg det blårandiga spöket som smög omkring bland buskarna med en liten röd dator i famnen medan solen gick upp över Glanshammar. Jag kanske kan få jobb på Örebro slott?

 

Nu till bilderna:

 

Götavi i Glanshammar, huvudbyggnaden. För 30 år sedan satt det en Åsna framför dörren med en blomsterkrans på huvudet. Nu står det en stor hund i dörröppningen.

 

 

Här är sommarvistet, där gäster stoppas in. Min dörr är den vänstra.

 

 

 

Utsikten från mitt rum. Man måste bocka ordentligt i den låga dörren. Jag kom ihåg det alla gånger utom den sista.

 

 

Så här såg det ut inne i rummet. Väggarna (och det mesta) är målat med äggoljetempera.

 

 

Badrumsutsikten. Har någon en vackrare?

 

 

Ingången till det kombinerade lust- och växthuset. En gammaldags järnsäng symboliserar lusten...

Och nu har jag lust att måla färdigt mina 1700-talsstolar. Rapport följer.