Vattuskräck
Vi behöver inte längre gå så långt när vi ska bada. Inte för att vi behövde det förut heller. Nerför en liten stig, 25 meter kanske, över järnvägen och en liten stig till, 25 meter. Nu närmar sig sjön med stormsteg, och det mesta vi talar om är ifall vattnet stiger eller inte. Det är ingen fara för våra hus, eftersom vi bor typ lite på en rullstensås ovanför banvallen. Igår fick vi hastigt och lustigt bärga bryggan upp på land. Jag tyckte det var jättekul, för jag behövde inte gå i det nu 16-gradiga vattnet och leta efter skruvar och muttrar och brickor under ytan. Vanligtvis ser det ut så här nere vid badplatsen:
Men igår när vi blev tvungna att bärga bryggan såg det ut så här:
Sedan inbjöd jag till grillfest med fotbad på Facebook. Gästerna uteblev.
Idag såg bryggan, som bärgades till fast mark igår, ut så här:
Nu är det olidligt spännande. Har den rymt i morgon bitti? Det finns redan en brygga med motor och flagga, som tuffar omkring här på Barken. Jag undrar om den inte snart får vår brygga på släp.
Själv tuffar jag till Stockholm någon dag tillsammans med en Åsna, som ska flyga.
Men igår när vi blev tvungna att bärga bryggan såg det ut så här:
Sedan inbjöd jag till grillfest med fotbad på Facebook. Gästerna uteblev.
Idag såg bryggan, som bärgades till fast mark igår, ut så här:
Nu är det olidligt spännande. Har den rymt i morgon bitti? Det finns redan en brygga med motor och flagga, som tuffar omkring här på Barken. Jag undrar om den inte snart får vår brygga på släp.
Själv tuffar jag till Stockholm någon dag tillsammans med en Åsna, som ska flyga.
Kommentarer
Trackback
