Vådan av att inte kunna latin
Raderna som jag inte kan är dessa:
ostende portum virginis
miratur omne saeculum
talis recet portare.
"Jag är inte dum i huvudet, jag har bara otur när jag tänker", hörde jag just i "Spanarna". Ja, kanske är det så. Men jag vet tillräckligt om hjärnan för att förstå vad det handlar om. Förmågan att lära sig meningslösa stavelser avtar med åldern, nämligen. Jo, men det går ju bara man bestämmer sig, kvittrar kollegerna. Tänk på alla gamla skådespelare.
Ja, jag tänker på dem en stund.
Hur i all sin dar gör de? Jag gissar att utantillcentrum för text i deras hjärnor är betydligt större än det är i min om man skulle scanna. Ungefär som att Planum Temporale är större på musiker med absolut gehör. Utantillcentrum för toner måste ligga på ett helt annat ställe, för det fungerar bra.
Jag kastar om orden och slutstavelserna byter plats som om de inte betydde någonting. Jag säger genitum i st. för gentium (vad tänker jag på?). Jag försöker associera, för det har jag lärt mig är en minnesteknik. Veni vid vici kan man ju. Ostende har jag varit i och där var det hett. Portum? Det måste väl vara den stora porten på Peterskyrkan, som öppnas vart 25:e år. Talis påminner om ett bekant efternamn etc.etc. Men när jag har tänkt allt detta är ju låten slut för länge sedan.
Idag har jag verkligen försökt. Jag har gått på stan och läst texten rytmiskt. Jag stannar till ibland och rapar upp orden medan jag tittar i något fönster. Sedan upptäcker jag att det inte alls var söndag som jag trodde utan lördag och affärerna är öppna och en förvånad affärsinnehavare ser en konstig människa som står och pratar för sig själv. Jag gick runt Kommendantsängen och genom Haga och försökte memorera. Men det är som om tankarna förvinner iväg någon annanstans och jag har ingen aning om följande rad, förrän efter en stund. Jag är också väldigt noga med att det inte ska se ut som om jag pratar för mig själv, så jag byter ut alla konsonanter som kräver läppslutning.
Då blir det:
Leni redentor gentiun ostende tortun lirginis niratur onne saeculun talis recet tortare.
Och inte blir det lättare av det.
Jag gör förresten likadant i affärer, när jag halvhögt memorerar inköpslistan: "totatis, njölk, tark tork (varm korv) , hejcon, nüsli, dullar och snör.
Carl Bildt fungerar som minnesteknik när jag ska ut och in i garaget. Skönt att man kan ha honom till någonting.
I morgon kan alla Säfflebor se om jag kan min utantilläxa. Vi ska ha en konsert med svensk och fransk folkmusik och vi ska sjunga små durterser och stora mollterser, alltså mittemellan det man är van att höra.
När man obehindrat kan läsa både noter och bokstäver och har kämpat varje dag i livet med att sjunga rent, varför ska man då behöva sjunga falskt och utantill? Svar till " Ödsligt Hjärntorg".
Här en bild på en kör, som faktiskt är vi. Jag tror att det ska vara jag som står i mitten med ändan fram, hur jag nu har lyckats se ut så i avteckningsögonblicket.
Hahaha skrattade högt och länge åt din inköpslista. Kanske för att jag så väl känner igen mig, men det skulle jag aaaldrig erkänna. :p
Tack för påminnelsen förresten. Jag börjar misstänka att det är en eller annan sak som inte står rätt till i kroppen på mig (sömnbrist eller infektion eller gudvetvad) för mitt minne har varit oroväckande dåligt de senaste två veckorna. Jag glömde tex en föräldraträff i torsdags, vilket är något jag verkligen brukar se fram emot.
Ska verkligen försöka ta mig iväg imorgon. Vi kanske skulle få besök, men det lutar åt att jag smiter ifrån dem i såna fall. Väldigt socialt av mig. :p
Hahaha! Vilken camel toe! Jag känner igen den glasögonprydda personen längst till höger också...
Men Åsna!!!!
Bäverfia: Jag gör ett försök med fribiljett, men vet inte hur fribiljettbenägna de är i Säffle. Går det så går det.
hallå det är inte falskt. det är bara en annan skala för sjuttsingen. sluta provocera mig sådär. det är inte falskt! jag har tränat så mycket i mina dagar på att spela rena kvartstoner och åttondelstoner. DET ÄR INTE FALSKT.
men jag fattar vad du menar. stackare. själv tycker jag att det är underbart att spela lite ekvipentatoniskt. fräscht liksom. de andra intervallen är så uttjatade.
sa besserwissern i mig. den trevliga sidan höll käft.
Jag är inte dum; jag bara låtsas. Jag vet att det inte heter falskt. Men när en hel kör som inte är van vid denna skalan, ska försöka sjunga en stor mollters, så LÅTER det falskt i publikens öron, som inte heller är van vid att körer ska intonera enligt denna skalan,jag lovar. Dessutom är det oerhört svårt att hitta tillbaka när man har gjort en liten utflykt från den vanliga intonationen.
Det är lättare för solisten, som dels är hemma i tonaliteten, dels slipper tävla med 30 andra höga mollterser av olika höjd. Vi får väl höra vad publikexperten tycker i morgon. Idag.
Hm, jag tycker mig skymta Stefan Norrfjärd på det där fotot (inte den tecknade bilden!), kan det stämma? Honom känner jag lite. Han var min sons engelsklärare på högstadiet, och så spelade hans barn i samma orkestrar som mina barn för några år sen.
Översättarhelena: Ja, det stämmer. Han är lite nyare än jag, började väl 1973 eller nåt.
