FruDecibel

Det ska bli intressant att se om bloggläsarna blir hundra på grund av titeln. Men det är bara min städorgie, som fortsätter, så alla snuskhumrar kan sluta läsa här.
Fotogenlampan är fortfarande en sorglig skepnad. Kupan var gammal har jag fått veta och en ny gammal kan kosta upp till 3000 kr. En ny ny kostar omkring 600 kr. Jag har fått en del tips och ska se mig om i landet , dvs. i Bergslagen och i Stockholm. Göteborg är redan klart och här finns bara nynya och en gammal men den var ful.

Att städa i denna lägenheten är ett företag, och egentligen borde man ha ett städföretag att göra det. Men det skulle ändå inte gå, för jag måste i så fall städa först. Vi har 3.65 i takhöjd och väldigt många bokhyllor och väldigt många böcker. Det innebär per automatik att man inte dammar så ofta där uppe. Och det blir många steg upp och ner på stegen. Det värsta är dock att trasan och svampen försvinner hela tiden. Så fort jag kommer på något annat som jag måste göra först, så försvinner trasan, och sedan får jag leta en stund och försöka tänka vad jag kan ha gjort och var jag kan ha släppt trasan. En gång är väl ok, men varje gång, det blir lite tröttsamt.

Jag kommer förresten att tänka på en turkisk elev, som jag hade en gång. Vi råkade besöka honom på hans 50-årsdag, och då fick vi se hans lägenhet. Han hade fått soffa och TV och köksbord och stolar och en bokhylla av socialen, för det är ju det man ska ha. I bokhyllan hade han ingenting, förutom ett kort på Atatürk och ett på knugen och Silvia.

Jag har väldigt dåligt med hyllor, för de flesta är upptagna av någon annans böcker och noter. Därför har jag haft det så praktiskt, så jag har hävt allting på flygeln och golvet. Där har det legat ett bra tag. Nu vansinnesröjer jag. Alla mina tidigare liv åker ut. Kassettband, populärpsykologiska böcker i mängd (Älska dig själv och fan och hans mormor) Vardagspsykiatri (jag är trött på att försöka förstå konstiga människor), alla jobbrelaterade papper som ev. finns kvar. Bort det. Alla arkeologipapper åker ut, utom min B-uppsats. Den hette förresten "Kobent eller hjulbent? Den handlade om vad man kunde avläsa av skelettmaterial i gravar. Den var inte ett dugg rolig, men titeln fick jag till lite grand i alla fall. Ja, jag slänger t.o.m. noter, dvs kopior. När jag kommer till de cubanska jätteärtskidorna, hejdar jag mig. Jag använder dem inte, men tänk om någon skulle vilja ha dem i musikundervisningen? De rasslar häftigt. De får vara kvar.

Jag lider av renlighetsiver. Det kanske är svårt att tro med anledning av vad jag har berättat ovan, men när jag sätter igång och städar, så gör jag det ordentligt, åtminstone så länge jag orkar. Därför har jag torkat av hela flygeln och dammsugit den inuti och tvättat överdraget och allt som låg ovanpå lägger jag tillfälligt i min säng för att sortera senare. För att sortera den högen, måste jag tömma en annan praktisk hylla med småfack oc h då måste jag täcka över datorskärmen och tangentbordet med ett lakan, annars drôser ju dammet ner och jag får göra om allting. Och hela tiden försvinner trasan. Jag har hållit på i över en vecka nu och knappt varit utanför dörren.Ute strålar solen och det är 50 grader varmt, och det är anledningen till att jag inte behöver gå ut utan kan ägna mig åt väsentliga ting såsom dammsanering. Den största jättehyllan hinner jag inte med före sommaruppehållet. De betyder, att till hösten kommer det åter att damma duktigt . Den kommer att ta tre veckor bara den.
Men det finns så många saker som inte går att sortera. Vad gör man med dem? Var ska man lägga använda cellostängar? Man kan inte slänga dem, för om det blir krig, kanske man måste ta till dem.
På lördag och söndag får jag lite paus. Då ska det spelas Förklädd gud m.m. Det går bra att titta på min stråkensembles nyss sjösatta hemsida. www.cappellacordialis.se Jag har bestämt designen men inte kodat.
Nu måste jag flytta sänghögen till en annan hög, så jag kan lägga i lakan, så jag kan gå och lägga mig...