Från Mamma Mu till Hamlet
Rubriken är tillkommen för att ge en aning om min teatragiska bredd. Efter succén med Knallehistorien i Kinna, http://mobil.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=34007&a=917368&lid=puff_917368&lpos=rubrik
skulle detta succéartade teatersällskap ha fest. Och alla måste, hör och häpna, klä ut sig. Jag har inte varit på maskerad sedan 1954, när jag var prinsessa, så jag tyckte det kunde vara lämpligt att vara prins denna gång. Nej, så enkelt var det inte. Vi råkar ha en renässanskostym i vårt hus, visserligen är den 7 nr. för stor för mig, men det skulle nog gå. Men det var inte heller den enda anledningen. Ungefär 1965 höll jag och min bästa vän på att skriva spex, förutom att vi försökte utbilda oss till lärare. För min del gick spexförfattadet bättre. Vi skrev då ett litet skådespel som hette "Prins Hamlet" efter en idé av Wiliam Shakespeare. Det var faktiskt väldigt roligt. Varför inte uppföra det igen med oförberedda skådespelare, som får tio minuters förberedelse och manus i hand? Jag var kanske inte riktigt så tänd på idén till att börja med, men äsch då, så himla noga är det väl inte, tänkte jag sedan.
Vi tänkte ut vilka personer som vi skulle behöva. En liten komplikation var, att alla ju redan var utklädda till något helt annat, förutom Ofelia och prins Hamlet, som hade tänkt ut detta. Sålunda fick man se Hiawatha som Hamlets fader, Morticia ur familjen Addams som drottningen=Hamlets moder och Nils Holgersson som Hamlets farbror och en, jag vet inte vad, Modesty Blase kanske, som spöket.
Ofelia försäkrade att alla kunde de melodier som ingick. De var ju så vanliga. Sköna Helena, När månen vandrar, Det var en lördagsaften och Jag är inte riktigt som andra jag. Så var emellertid inte fallet, utan många nya melodier komponerades i stunden. Det gjorde dock ingenting.
Men mottagandet blev kanske något svalt kände vi när vi höll på som bäst. Och när eftertankens kranka blekhet gjorde entré, insåg vi, att publiken inte kände till Hamlet och hans historia, vilket kom som en fullkomlig överraskning för Ofelia, som hade initierat tilltaget. Ett teatersällskap, som inte kände till Hamlet! Ofattbart!
Jag tycker kanske inte att det är så ofattbart ändå. Shakespeare är en klassmarkör. Och varför skulle t.ex. en mattläggare i Kinna veta vem han är? Man kan ju tycka att det är roligt att spela teater ändå.
Nåja, ganska roligt blev det väl. Men det hade blivit roligare om alla hade läst om Hamlet i skolan.
På tisdag väntar nya utmaningar. Då är det dags för Mamma Mus avskedsföreställning. Muuuuuh!
skulle detta succéartade teatersällskap ha fest. Och alla måste, hör och häpna, klä ut sig. Jag har inte varit på maskerad sedan 1954, när jag var prinsessa, så jag tyckte det kunde vara lämpligt att vara prins denna gång. Nej, så enkelt var det inte. Vi råkar ha en renässanskostym i vårt hus, visserligen är den 7 nr. för stor för mig, men det skulle nog gå. Men det var inte heller den enda anledningen. Ungefär 1965 höll jag och min bästa vän på att skriva spex, förutom att vi försökte utbilda oss till lärare. För min del gick spexförfattadet bättre. Vi skrev då ett litet skådespel som hette "Prins Hamlet" efter en idé av Wiliam Shakespeare. Det var faktiskt väldigt roligt. Varför inte uppföra det igen med oförberedda skådespelare, som får tio minuters förberedelse och manus i hand? Jag var kanske inte riktigt så tänd på idén till att börja med, men äsch då, så himla noga är det väl inte, tänkte jag sedan.
Vi tänkte ut vilka personer som vi skulle behöva. En liten komplikation var, att alla ju redan var utklädda till något helt annat, förutom Ofelia och prins Hamlet, som hade tänkt ut detta. Sålunda fick man se Hiawatha som Hamlets fader, Morticia ur familjen Addams som drottningen=Hamlets moder och Nils Holgersson som Hamlets farbror och en, jag vet inte vad, Modesty Blase kanske, som spöket.
Ofelia försäkrade att alla kunde de melodier som ingick. De var ju så vanliga. Sköna Helena, När månen vandrar, Det var en lördagsaften och Jag är inte riktigt som andra jag. Så var emellertid inte fallet, utan många nya melodier komponerades i stunden. Det gjorde dock ingenting.
Men mottagandet blev kanske något svalt kände vi när vi höll på som bäst. Och när eftertankens kranka blekhet gjorde entré, insåg vi, att publiken inte kände till Hamlet och hans historia, vilket kom som en fullkomlig överraskning för Ofelia, som hade initierat tilltaget. Ett teatersällskap, som inte kände till Hamlet! Ofattbart!
Jag tycker kanske inte att det är så ofattbart ändå. Shakespeare är en klassmarkör. Och varför skulle t.ex. en mattläggare i Kinna veta vem han är? Man kan ju tycka att det är roligt att spela teater ändå.
Nåja, ganska roligt blev det väl. Men det hade blivit roligare om alla hade läst om Hamlet i skolan.
På tisdag väntar nya utmaningar. Då är det dags för Mamma Mus avskedsföreställning. Muuuuuh!
Kommentarer
Postat av: bäver
Men, att inte känna till Hamlet låter ju väldans konstigt. Till och med jag vet ju, liksom.. Det lät i alla fall som en väldigt rolig variant med Hiawata och gänget. Hade velat sett. Nåt annat jag såg, var damens huvud under Västnytts inslag. Synd att de inte visade mer av dig.
Trackback
