Masplåga
Jag var alltså på väg till Göteborg ifrån Masriket. Anledningen var att Göteborgs Kammarkör skulle sjunga för 3000 sexuella psykologer, som kongressar i Göteborg. "Riksförbundet för sexuell hälsa" heter de om man ska vara seriös, och det var psykologer från hela världen, varför vi sjöng kärlekssånger från hela världen, eller åtminstone ett par länder: England, Sverige, Cuba, Makedonien, Tyskland, Frankrike och Sverige igen. 20 minuter fick vi hålla på och sen ska psykologerna hålla på. Jag misstänker starkt, att de håller på med sådant som folk alltid håller på med på kongresser.
Jag har tyvärr aldrig varit på kongress.
Vi höll i alla fall till på Mässan, där Bokmässan brukar vara.
I ett hus intill var det en annan konsert, någon sån där rockgrupp skulle plinga lite. Tåget var proppfullt med masfans som var fulla redan i Örebro. Alla var "traditionellt byggda" (ganska bastanta, småfeta alltså) och klädda i hemska kläder som det stod AC/DC på och ropade och skrek på sin i sådana situationer hemska dialekt.
Jag brukar klara mig undan dylika arrangemang, men nu hamnade jag mitt i helvetet. En snodde t.o.m. min lasagne på tåget, men jag snodde den tillbaka. "Vet hut", sa jag inte.
På mässan var det nog inte så många som visste vilka AC/DC var. Och jag skulle tro att det var ömsesidigt...
I morgon sjunger vi i Moss.
Moss moss (var får jag allt ifrån?).
Nu är du orättvis. Fetma är inte traditionellt (kanske bara i Botswana?), utan ett resultat av vårt förtryckande samhälle. Låt de stackars människorna för en enda dag känna lite mening och hopp, men låt dem inte sno din mat.
På kongresser lyssnar/håller man föredrag och äter en massa, i alla fall på sådana jag har varit på. Det var faktiskt en kör på min senaste kongress, som sjöng tre olika nationalsånger. Jag sjöng med på den svenska.
Åsna: Jag är inte alls orättvis. Jag är realist.De var väldigt stora och likadana och högljudda. Och de får känna hur mycket mening och hopp de vill, men de behöver väl inte skrika sin mening och sitt hopp så att man inte hör när konduktösen ropar "Vårgårda".
Üllah: Jag tror ändå att det försiggår mycket bakom kulisserna. Det har jag läst i böcker. Ni kanske inte hade några kulisser på er kongress?
Jag är inte så mycket för kulisser. Fast jag minns en facklig kongress för länge sedan där allt hände bakom kulisserna. Eller i korridorerna. Jag var med i en falang som gjorde uppror och avgick i protest. Sedan vrickade jag foten.
