Kalastuttar

Som den minnesgode läsaren säkert kommer ihåg, så måste jag prata med mig själv i affären för att komma ihåg vad jag ska handla, vart jag är på väg. Men samtidigt vill jag ju inte låta omvärlden se att jag rör på munnen, för då kan jag ju verka dement, vilket jag absolut inte kan vara. På grund av att sonen tillfälligtvis har blivit mambo mellan X-jobb och jobb, så vill man ju gärna glädja honom med sådant som han tycker om (inom rimliga gränser förstås), och till det hör alltså Kalaspuffar. Men tänk er själva, om man går omkring på Hemköp och säger kalaspuffar, kalaspuffar, kalaspuffar ...Hur skulle det se ut? P och F är bokstäver som man absolut inte kan använda i affären. Nej, med stiff upper lip säger jag i stället kalastuttar, kalastuttar, kalastuttar. Jag är så lättroad, så jag nästan skrattar högt. Men hur skulle det se ut? Gå och skratta på Hemköp?

Nej, jag skyndar mig hem och bestämmer mig för att göra totatisnos.


Här kunde man ha en bild, men det är väl lite onödigt.


Kommentarer
Postat av: Ullah

Jag tycker det var nödigt.

2012-01-26 @ 17:57:27
Postat av: Åsna

Men Ullah, du som är så pryd!

2012-01-26 @ 19:56:40
Postat av: Ullah

Oj då, tänkte inte på det.

2012-01-27 @ 11:46:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0