FruDecibel

Året var 1996, som det brukar heta. Jag jobbade då på Annedals Vuxengymnasium i Göteborg. Där jobbade också en ny lärare, som hette Thomas Nervell. Jag kände honom inte, men hade sett honom från och till i lärarrummet. Många andra kände honom eftersom SFI och vuxengymnasievärlden inte var alltför stor i Göteborg. Han hade fått meddelande om fast tjänst en dag i december. Den 19 december blev han mördad.

Om allt detta visste vi ingenting, för jullovet hade brutit ut innan den informationen blev känd. Vi fick börja vårterminen med sorg och ilska. Mördaren hade nämligen försvunnit. Han hoppade ut via balkongen och försvann ur landet.

Så småningom kom det fram på skolan att Thomas var homosexuell och att han som försvunnit var en av hans elever.

Vi höll minnesstund över honom i Annedals kyrka och jag sjöng Lascia ch'io pianga. Hon som bestämde över program och sådant och aldrig någonsin nämnde mitt namn i samband med våra avslutningar när jag sjöng eller kom loss med Widors Toccata, hon hade fått för sig att jag måste sjunga den på svenska. Men svenska vokaler ligger inte så bra i min mun, så jag envisades med att jag ville sjunga på italienska, eftersom jag dessutom tyckte att den svenska texten var opassande. "Dagen är nära, mörkret försvinner", vad är det för trams att sjunga till en som just blivit mördad? Nej, då tycker jag att det här med låt mig gråta över mitt grymma öde passar bättre, även om det var ett helt annat öde som åsyftades i operan Rinaldo.

Men som vi har kunnat läsa i tidningarna sökte en viss Omar Buhran Hassan asyl i Kanada och det upptäcktes då att han var efterlyst av Interpool, eller Ipo, som man säger inom åklagarvärlden.
Då mejlade jag till Tingsrätten och frågade hur man kunde få veta när målet skulle upp. Det visste de inte; de hade aldrig hört talas om detta. Men häromdagen stod det i tidningen att målet var igång! Jag fick veta att två dagar återstod, och jag lyckades ta mig dit idag den sista dagen, den elfte i elfte, i elfte timmen alltså.

Åhörarna får sitta bakom en glasvägg och den som tror att det är spegelglas inifrån rättssalen tror fel. Domaren såg precis vad vi gjorde. Jag har aldrig varit på någon svensk rättegång, och jag blev lite förvånad. Naturligtvis var det inte som i USA, men det är ju den bilden man har inpräntad. Först kunde jag inte urskilja vem som var god och vem som var ond. Jag tyckte alla gubbarna såg ungefär likadana ut. Så småningom förstod jag att han bredvid tolken var den åtalade.
Åklagaren höll sin plädering, och jag förvånades över att hon använde ett mellanstadiespråk. Jag trodde det skulle vara ett mycket mer sofistikerat språk som användes i rätten.
Länge pratade hon, omständligt och övertydligt.  Kanske för att det skulle vara lätt för tolken att översätta?

Sedan var det lite paus och därefter var det försvararens tur. Han hade redan före sessionen sagt att han hade bråttom och gärna ville vara med på jippot på Kungsgatan idag och i Domkyrkan, där 11 brudpar skulle gifta sig och en 3 km-tårta skulle dukas upp på Kungsgatan.
Han hade inte heller mycket att säga, men betonade att det skulle kunna vara en tredje man.

I korthet menar åklagaren att det var Buhran som var den som hoppade ut från balkongen i strumplästen utan tröja och jacka och hade haft ihjäl Thomas, för det finns vittnen som sett honom i snön. Försvaret menar att det inte är ställt utom allt rimligt tvivel att det inte kan ha varit en tredje man. Åklagaren tycker då att det är kolossalt osannolikt att Buhran senare skall ha påträffats ute i snön utan just skor och tröja och jacka och med blodfläckar.

Som vanligt är det väl ett sådant fall där det tycks vara solklart vad som har hänt, men att bevisläget kanske inte räcker. Dock får han stanna i häktet tills dom faller om 14 dagar, vilket indikerar vilket ben Tingrätten tänker stå på. I vilket fall blir han utvisad sedan.

Jag tycker det är skönt att det äntligen kan bli lite klarhet i fallet. Lite upprättelse åt Thomas, som nästan är bortglömd av alla. Ett Cold Case, som kanske blir ett f.d. Cold Case.
Vi var inte många som var där och lyssnade för Tomas skull.