Hjälp på traven

Nu börjar recensionerna strömma in på Orestien. Dvs. inte de finkulturella, officiella, de kommer i nästa vecka. Det är troligen genrepet som recenseras, och står det då att statisterna var mycket trovärdiga och stämningsskapande, så är de vår grupp, som avses. Står det något om yra höns, är det ett annat genomdrag de har sett.

De recensioner jag har hört hittills handlar om att scenen är för lång, för mycket händer i den delen där man själv inte sitter, replikerna hörs inte  och sägs för fort och språket försvårar förståelsen överhuvudtaget genom sin arkaicitet. (Kan man säga så? ) Några skådespelare är bättre, några har typiska skådespelarmanér. Första akten är bäst; sedan blir det krångligt att hänga med. Folk pratar högt och kommenterar under föreställningen, fast det råkade vara hr Norén själv, som hamnade bredvid min recensent.

Domare 6 gick tystast. Det är risk för att det kan bli ännu tystare, dvs. inte alls. Domarmaskerna är trots luft- och synhål väldigt täta, och jag har alldeles för liten syreupptagningsförmåga eller vad det kan vara, för att fixa det där. Endera dagen dimper jag. Mina klagomål viftas bort med "vi har inte hittat någon tejp till snorkeln". Har inte statister något skyddsombud? Apollon?

Som sörjande kvinna nr 1 får jag framträda utan mask och framstå (stå tillbaka är ett mer adekvat uttryck eftersom jag hamnade i djup skådespelarskugga, för det var en stor en som ställde sig fel) som blek och namnlöst skön efter bästa förmåga. Ingen har ju tid att sminka statister, så det får man tota till själv. En mig närstående recensent tyckte dock, att jag hade den hemska hämndgudinnemasken på mig då. Vet hut, säger jag bara.

Handlingen är alltså svår att förstå för den som inte har de grekiska gudarna på sina fem fingrar eller någon annanstans. Jag har en bok om grekiska sagor, som jag fick i premium i två-fyran, men den har olyckligtvis försvunnit. Översättar-eumeniden har dock hittat en utmärkt pedagogisk version.
I morgon är det dags för genrepet, och då ska allting sitta som en silikonmask.



Kommentarer
Postat av: Keri

Ordet "arkaicitet" låter spännande! Inte helt arkaiskt, fast ganska... ;-)



Hälsningar från Iberien!



BE och jag

2010-03-11 @ 22:49:08
URL: http://mondschnee.blogspot.com
Postat av: Ösa

Där jag satt gick det faktiskt bara att känna igen dig på frisyren och springstilen. Eftersom du inte visade håret när du sprang och sörjde kunde jag faktiskt inte veta om du hade mask eller ej.

2010-03-11 @ 23:31:33
URL: http://kattarsis.blogg.se/
Postat av: Fru Decibel

Jag visade visst håret när jag sprang och sörjde. Jag daskade ju med doket i golvet. Hur ser du egentligen?

2010-03-12 @ 07:10:22
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Ösa

Ganska illa...

2010-03-15 @ 14:20:06
URL: http://kattarsis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0