Äpplets päron
Nu har man laptop, mobilt bredband och bensinen är jättedyr, och den gamle bibliotekarien är pensionerad så biblioteket får inte så ofta påhälsning längre, men det beror alltså inte på att det skulle vara sämre nu. Idag fick jag dock äran att åka in till lilla byn och småhandla och då passade jag på att slinka in på biblioteket. Ordet ”bibbla” tycker jag är ett fult ord och därför använder jag det inte! Det borde förbjudas.
Jag tänkte att jag skulle låna åtminstone en bok, som inte handlade om de bildade männens Beethoven etc., som de kursböckerna gör, som jag har släpat med mig. Jag undviker dem sorgfälligt och lyckas oftast hitta på något annat att göra. Lexoulus på Facebook, t.ex. Det tar en avsevärd tid att klura ut engelska och franska ord, som man aldrig har hört förr.
Jag tycker att det är ganska svårt att gå i ett bibliotek och titta efter böcker. Det är jobbigt för mig att läsa titlarna på ryggen, uppifrån och ner såvida det inte är tvärtom. Oftast har jag beställt någon som jag vet att jag vill ha, men om jag ska titta på måfå, så är nyhetshyllan min räddning, samt de böcker som är exponerade högst upp t.ex. När jag gick där och såg författarnamnen, kom jag ihåg att jag faktiskt hade en bok med mig hemifrån, en 1700-talsdeckare av Carina Burman. Den hade jag helt glömt bort. Nåja, två böcker kan man säkert avverka på några veckor med det här vädret, även med mycket Lexoulus. Och tre 1700-talsstolar, som ska skrapas.
På nyhetshyllan såg jag "Blåbärsmaskinen", boken om Slas. Den hade jag redan läst och därför läser jag aldrig något mer av Slas. En blåbärsplockare har jag förresten fått också.
Längst ner på en hylla stannade mina ögon vid ett författarnamn: Sparre. Vid närmare titt hette hon Anna och inte Birgit Th., som jag först trodde. Att jag känner till den gamla Birgit Th. (Gårdarna runt sjön), beror på att jag träffade henne när jag var i Petter och Lotta-åldern. På ett kalas på en av dessa gårdar runt sjön for hon runt som ett jehu och skulle ha tag på en magnecyl och mamma viskade upphetsat, att det var Birgit Th. Sparre. Hon blev ofta till sig när hon såg någon kändis. Sådana är vi ju inte nu. Det var nog emellertid det roligaste på det kalaset, för jag minns inget mer. Jag har aldrig läst något av henne, eftersom hon räknades som veckopressförfattare, och det var ju inte fint.
Boken jag lånade har jag fått rekommenderad. ”Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande”, ”en humoristisk och träffsäker roman om språk, identitet och kulturella skillnader”.
Träd faller ibland inte så långt från äpplen, ifall någon undrar...
Förresten har jag en kompis, som har legat under samma filt som Che Guevara. Slå det om ni kan! (Nej, det var inte samtidigt.)
Jag kände en som var typ bästis med Fidel Castro.
Ullah: !!!!! Hola compañero!
Det är något magiskt med bibliotek. Jag var ytterst hemmastadd i bokbussen som liten och inte ens skolans fattiga rader med gamla lexikon kunde få mig att tappa läslusten.
Berätta gärna vad du tyckte om boken. Snabbutbildade mig på google, och läste "underhållande, bitsk och bitter betraktelse". Måste låna. :D
När jag går till biblioteket så brukar jag för det mesta blunda och ta en bok i hyllan som lite extra krydda. Det är spännande att se om det är något läsbart. Ibland har man fått några riktiga guldkorn men oftast blir det skitböcker. Men jag tycker lite synd om såna böcker som aldrig blir lånade, så jag förbarmar mig lite.
För övrigt, omjag känner åsnemamman rätt, så brukar hon liksom jag räkna kändisar när hon går på bokmässan. Så alldeles ointresserad av kändisar är nog inte hon heller.
Långa Skuggan (ojsan, jag skrev Suggan först):Du känner mig rätt. Men ibland ironerar jag, har det inte märkts det?
Många böcker finns det...
...själv läste jag under de tidiga tonårens somrar nästan bara författare som började på C. Det var nämligen på den väggen på vårt sommarbibliotek ( Grebbestad) som jag hade hittat Arthur C. Clarke och hans "Möte med Rama" som gjorde djupt intryck på mig. Och då borde det ju rimligtvis finns mer bra i närheten av honom :-)
