Murder in South Bark
Tack för alla glada tillrop! Jag känner mig styrkt och full av kampvilja.
Idag har solen skinit en stund, vilket var trevligt. Som vanligt chattade jag en stund med Åsnan på förmiddagen. Plötsligt skriver hon.
-Oj, huset gungar.
- Är det jordbävning, frågar jag, mest av artighet.
Senare visade det sig att det var jordbävning med epicentrum i Kalixområdet. Åsnan har ju som en del vet varit med om en riktigt stor jordbävning en gång. Den gången hann jag inte bli rädd, för jag visste ingenting. Däremot när de sa i Rapport, att det var vulkanutbrott i Mexico (Popocatepetl), då blev jag hysterisk, för jag visste ju att hon befann sig på dess sluttningar. Jag ringde mexikanska ambassaden i Stockholm och svenska ambassaden i Mexico City och härjade med personalen. Efter någon dag fick jag veta att det inte sprutade just åt det hållet där hon var.
Så här i efterhand känns det som om jag hetsade upp mig i onödan, men å andra sidan gick det faktiskt inte att bara rycka på axlarna. Alla mödrar förstår mig säkert.
Men spänning saknas inte heller här i det vanligtvis så händelselösa livet på landet. Eftersom solen sken, bestämde jag mig för att åka ut i skogen och hämta lite efterrätt. Jag tycker att det är fasligt tråkigt att plocka blåbär, men gott är det...De sitter dessutom alldeles för lågt. Tacka vet jag hallon.
På första stället hittade jag två blåbär. Dem åt jag upp. Sedan hittade jag ett bättre ställe och sjönk ner på ändan i mossan.Solen stekte och myggorna bet. Då kom det en oförmodad gubbe på skoter eller moped. Det bor folk där borta i skogen, så det var egentligen inte så konstigt. Men plötsligt stod alla Mordkommissionens mördare klart framför mig! Självklart var detta en psykiskt sjuk man som inte tyckte om kärringar i cykelhjälm, som tog blåbären! Jag insåg, att jag har gett bort ett överfallslarm och inte har något själv! Han saktade in... Ve och fasa...
-Hej, sa han.
-Hej, pep jag, för på landet hejar man på varandra. Så åkte han vidare. Jag plockade färdigt och fick ihop till två portioner.
Nu ska jag se på Mordkommissionen.
Putte hade mycket större blåbär.
Idag har solen skinit en stund, vilket var trevligt. Som vanligt chattade jag en stund med Åsnan på förmiddagen. Plötsligt skriver hon.
-Oj, huset gungar.
- Är det jordbävning, frågar jag, mest av artighet.
Senare visade det sig att det var jordbävning med epicentrum i Kalixområdet. Åsnan har ju som en del vet varit med om en riktigt stor jordbävning en gång. Den gången hann jag inte bli rädd, för jag visste ingenting. Däremot när de sa i Rapport, att det var vulkanutbrott i Mexico (Popocatepetl), då blev jag hysterisk, för jag visste ju att hon befann sig på dess sluttningar. Jag ringde mexikanska ambassaden i Stockholm och svenska ambassaden i Mexico City och härjade med personalen. Efter någon dag fick jag veta att det inte sprutade just åt det hållet där hon var.
Så här i efterhand känns det som om jag hetsade upp mig i onödan, men å andra sidan gick det faktiskt inte att bara rycka på axlarna. Alla mödrar förstår mig säkert.
Men spänning saknas inte heller här i det vanligtvis så händelselösa livet på landet. Eftersom solen sken, bestämde jag mig för att åka ut i skogen och hämta lite efterrätt. Jag tycker att det är fasligt tråkigt att plocka blåbär, men gott är det...De sitter dessutom alldeles för lågt. Tacka vet jag hallon.
På första stället hittade jag två blåbär. Dem åt jag upp. Sedan hittade jag ett bättre ställe och sjönk ner på ändan i mossan.Solen stekte och myggorna bet. Då kom det en oförmodad gubbe på skoter eller moped. Det bor folk där borta i skogen, så det var egentligen inte så konstigt. Men plötsligt stod alla Mordkommissionens mördare klart framför mig! Självklart var detta en psykiskt sjuk man som inte tyckte om kärringar i cykelhjälm, som tog blåbären! Jag insåg, att jag har gett bort ett överfallslarm och inte har något själv! Han saktade in... Ve och fasa...
-Hej, sa han.
-Hej, pep jag, för på landet hejar man på varandra. Så åkte han vidare. Jag plockade färdigt och fick ihop till två portioner.
Nu ska jag se på Mordkommissionen.
Putte hade mycket större blåbär.
Kommentarer
Postat av: Åsna
Vulkanutbrottet var inte läskigt, det var bara coolt. Det är nog jag som har fått ditt överfallslarm. Du kan få tillbaka det för det gör inte så stor nytta i min bokhylla. Inte för att jag vet vad det skulle göra för nytta i blåbärsskogen heller...
Trackback
