FruDecibel

Först tänkte jag skriva "-defekten", men så elak ska jag inte vara redan i rubriken.

Det händer ju ibland att jag mejlar till folk lite högre upp på det sociala kapitalets stege. Jag har ju förut berättat om vad Go'kvällproducenten svarade när jag undrade om inte umeborna kunde läsa lika bra som stockholmarna.
En annan gång mejlade jag till en P2-pratare som sa: "Lyssna till sopranens höga C, vad fantastiskt det är" eller något sådant. Det var bara det att det inte var höga C, utan A. Inte så viktigt kanske, men ska man nu prata om vad tonerna heter, så ska man inte säga fel. Den gången svarade P2-prataren "Ja, jag vet inte vad som tog åt mig. Konstigt att ingen mer  hörde det." Helt OK. Man kan snurra till det.
Likt änglarna på julnatten, som trumpetade ut det glada budskapet, meddelade en annan P2-radiopratare, i ett för övrigt mycket njutbart program, följande:
"Jag har läst om en undersökning, där man konstaterade att man blir mer koncentrerad och får ökad intelligens om man lyssnar på Mozart."
Jag mejlade genast min avvikande uppfattning och fick ett svar som var späckat med hävisningar till undersökningar, som han hade läst och diskuterat med sina vänner vid universitetet i Umeå. Skulle inte det vara vetenskapligt?

Detta är på väg att bli en faktoid, ungefär som att vikingarna hade horn på sina hjälmar. I korthet gick undersökningen ut på att se om studenter kunde lista ut hur ett hopvikt papper som man klippt i  skulle se ut, om man vek upp det. Om de fick lyssna på Mozart i 20 minuter strax före, så blev de intelligentare och kunde därmed lättare lista ut ur  papperet skulle se ut, enligt undersökningen.
Denna gjordes i början på 90-talet och har fått mycket kritik under åren. Det hävdas att den inte är vetenskaplig, eftersom andra som har gjort samma undersökning inte har fått samma resultat. Ingen Mozarteffekt har uppstått.
Man kan fråga sig vem det är som vill att det ska finnas en Mozarteffekt och också av vilken anledning. (Det går ju att göra bra affärer på att sälja skivor till människor som vill bli intelligentare.)
Tyvärr gjordes ingen undersökning för att se om det fanns en Haydneffekt, en Beethoveneffekt eller en Schuberteffekt, men efteråt har det konstaterats att en viss kortvarig effekt troligen uppstår av vilken lämplig musik som helst, lugnande tal eller högläsning. Så vill ni bli ena riktiga baddare på att gissa hur ett hopknycklat sönderklippt papper ska se ut när man knycklar upp det, lyssna till någon lagom komplicerad klassisk musik.
Mozartkonfekten  är mer påtaglig och ger bevisad effekt runt armar och hals.

Men det här tycker jag är roligt.

LISZT EFFECT:
Child speaks rapidly and extravagantly, but never really says anything important.

BRUCKNER EFFECT:
Child speaks very slowly and repeats himself frequently. Gains reputation for profundity.

WAGNER EFFECT:
Child becomes a megalomaniac. May eventually marry his sister.

MAHLER EFFECT:
Child continually screams - at great length and volume - that he's dying.

SCHOENBERG EFFECT:
Child never repeats a word until he's used all the other words in his vocabulary. Sometimes talks backwards.