Harpospel

När livet tar paus och blir som pastor Janssons påse, tomt och innehållslöst, händer det att jag i brist på företagsamhet och o-brist på pekuniära bekymmer, fyller den med frenetiskt patiensläggande, på datorn naturligtvis. Och då har jag upptäckt, att livet är som en patiens. Eller skulle kunna vara. Harpan heter den enda jag kan Antingen går den upp eller gör den inte det. Om den går upp, så kräks hela kortleken ut sin förträfflighet, den väller fram och tillbaka tills alla korten har fått göra sina bågar, tackat för applåderna, ev. kastat konfetti och slutligen lagt sig till ro. Det påminner mig om alla människor som är så himla bra och självgoda, som tackar för obefintliga applåder hela tiden.
Om allting går åt helvete, vilket påminner mig om något annat, kan man däremot med ett enda klick få upp en ny omgång, andra kort och andra förutsättningar.!!! Vilken möjlighet!

Tänk om det vore så i livet. Med ett enda klick får man en ny chans i livet, alla misstag plånas ut, allting ligger framför en som otrampad mark…allt är åter möjligt. En extra finess finns i Vista-versionen. När man har kört fast och allt ser mörkt och hopplöst ut och man känner sig färdig att lämna in, då kan man med ett klick få en LEDTRÅD! När man klickar på ordet ledtråd, blir det en aura runt det kort, som går att flytta på. Man ser ljuset, vilket innebär, att patiensen kan gå vidare. (Tänk, om man kunde klicka på något i livet för att få veta vad som är det rätta att göra eller vem som är den rätte att välja. Vad skönt det vore, att inte alltid behöva skylla sig själv för allting som händer eller inte händer, utan att alltid ha gjort det rätta!)

Sexorna börjar söka sig till sjuorna etc, ässen triumferar högst upp och kungarna vill till hålen, förstås, och damerna lägger sig gärna ovanpå, om de inte ligger och trycker i någon hög. Då kan de sabotera hela patiensen. (Varför heter det kung förresten, men inte drottning utan dam?) Åttorna tycks alltid vara ovanligt många, men de brukar lugna ner sig till slut och alla hittar sin plats. Det blir ett fasligt flyttande hit och dit, och av och till går patiensen (livet) som smort.

Ibland förbiser man dock någonting. Och då har patiensen en fördel framför livet! Man kan ångra sig och göra draget ogjort. Hur många gånger har man inte önskat just det? ”Om jag bara inte …”(Minns ni filmen ”Shortcuts”?)

 Patiens betyder tålamod….jag är nog förutbestämd för denna sysselsättning. Och härmed överlämnar jag med krampaktig hand detta ämne till alla präster, som redan har använt påsmetaforen i sina predikningar.

           




Ouppgådd harpa.

Kommentarer
Postat av: bäver

Fast finns det inte någonstans i patienserna möjlighet att se statistiken för alla lagda patienser? Vill mig minnas att någon av mina spel hade sån funktion i alla fall. Då blir man ju ändå inte kvitt de ouppgådda omgångarna på riktigt, utan de ligger med någonstans dolt i minnet, precis som i livet.



Jag har en ledtråd i mitt liv. Hon kallas hörselvårdskurator och jag kom i kontakt med henne när jag först kom till tinnitusteamet för flera år sedan. Sen dess har jag träffat henne lite då och då, och hon är jättebra på att få mig att se objektivt på rörigheten som uppstår i livet då och då, och på så vis ta mig vidare på smidigaste sätt. Lite som en kompis med utbildning. :p Alla borde ha en sån ledtråd, med eller utan utbildning.

2008-10-23 @ 12:21:33
Postat av: Åsna

Queen och kvinna har ju samma ursprung, så dam är kanske likvärdigt med kung trots allt?

2008-10-23 @ 12:26:34
URL: http://kattarsis.blogg.se/
Postat av: anna kerstin

men hallå! lägger du harpan?! lägg kungen i stället. mycket roligare. går ut varenda gång om man gör rätt. dags att avancera lite nu va.

2008-10-23 @ 19:19:48
Postat av: Fru Decibel

Men jag vill ju helst komma ur patiensträsket. Jag vill göra nyttiga saker och skratta och spela.

2008-10-23 @ 22:19:37
URL: http://frudecibel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0