Det är inte så mycket bevänt med bloggandet nu för tiden. De flesta som jag brukade läsa har mer eller mindre lagt av. Jag också. Jag undrar varför? Endast den oförtröttliga Lotten.se strävar på, nu i december med sin julkalender. Omöjligt att förstå, som det heter i en julvisa.
För min del är det väl så att jag börjar inse, efter alla desa år, att mina skriverier inte tillför världen så värst mycket. Nej, förresten, det har jag nog vetat förut också. Men ibland behöver man skriva av sig om någon har varit dum eller så, och då är det skönt. Jo, man skriver nog mest för sin egen skull. Men om man inte har något som vill ut? Något verbalt alltså. Kanske man kan skriva ändå, som jag gör nu. Inspirerad av två noveller av Alice Munro, som min bokcirkel skulle läst tills igår, när cirkeln bröts och inte ens blev en litet segment, inser jag att man kan skriva om ingenting just och ändå få nobelpriset. Alice Munro är som ett glas vatten, som en beläst person i min närhet säger.
Vid den här tiden i livet är det skönast om ingenting händer. För om det händer något, så är det oftast av mindre trevlig art, någons sjukdom eller död etc. Eller också upprörs man (föräldrar i pressen, inte jag) över att barnen inte får vara pepparkaksgubbar och tomtar i Luciatåget. På min tid, alltså 1954, när jag inte fick vara Lucia, vill jag minnas att de som inte kunde sjunga fick vara tomtar och stå i vrårna. Lucia kunde faktiskt inte heller sjunga, men hon behövde inte stå i någon vrå, för hon var ju söt.
Det var inte bättre förr.
Teckning av Pollyanna Wederspendh
Tidigare i höst inträffade dock Göteborgs kammarkörs 50-årsjubileum, vilket kunde ha omskrivits lite mer, åtminstone i pressen. Men GP, som tidningen heter i Göteborg, skriver inte så gärna om musik, som inte är av det populära slaget. Det finns helt enkelt ingen kompetent människa på tidningen, som vet att det existerar andra kulturyttringar än Håkan Hellström & Co. (Inget ont om honom, han är ok.)
Hur som helst, nu är det över och faktum är att det känns ganska skönt. Jag har jobbat som en blå utan att det egentligen har märkts, men jag kan väl få basunera ut det här, förlåt. Just därför blev själva jubileumskonserten och festen en liten besvikelse för mig. Alla dessa människor som återvände, det var ju "här har jag mitt liv", och så hann jag ju knappt prata med dem. Så var det slut. Poff, hokus pokus borta.
Ibland blir vissa saker väldigt tydliga för en. T.ex. detta att jag ofta hamnar i skuggan av någon annan. (Det skriver jag bara för att osökt kunna publicera en bild.) Det beror naturligtvis i första hand på min egen blygsamma och tystlåtna framtoning, men i många år har jag t.ex. spelat i celloskugga. Det betyder att en annan person spelar starkt och egensinnigt utan hänsyn till resten av stämman. Egna stråk, egen frasering, egen intonation, ja, man kan bli galen. Jag är galen nu. Och hur ofta har man inte sagt något roligt, vilken ingen noterar, men i nästa sekund säger någon annan samma sak och de närvarande viker sig av skratt. Detta kanske är en vanlig erfarenhet? Jag vet ju inte, för jag har ju bara stått där i skuggan och skurit tänder. Ja, jag vet vad ni tänker. Ok, jag är på väg ut ur skuggan, men det tar väl något decennium till.
Hur som helst, på 50-årsfesten efteråt ingick jag i ett musikquiz och min uppgift var att spela näsflöjt. Jag spelade Nordqvists "Till havs" med dundrande pianokomp av den skicklige pianisten Harald Svensson, och Jussi Björling kunde gått och lagt sig, om han inte redan hade gjort det. Det blev faktiskt succé.
Ingen skugga må falla över fotografen. Det var så här det såg ut.
Men, nu står Lucia för dörren och här kommer en favorit i repris. Alice Munro får ursäkta, men nu slår vi andra saker i glasen.
Stephan estas hippolog
Hej dankom generosan!
Il duschas hippans mini-tjog,
par blondan nebulosan.
Nock ist' næggum ajourné.
Starlets in celestan koketteras!
Nunc ist "flams à la kamin".
Hej dankom generosan!
Yul-puré et d:o swin
par blondan nebulosan.
Nock ist' næggum ajourné.
Starlets in celestan koketteras!
Nunc ist humor in tambur.
Hej dankom generosan!
Yul-buskage et -armatur,
par blondan nebulosan.
Nock ist' næggum ajourné.
Starlets in celestan koketteras!
Nobelpriset åt Ludoviko Hagwaldo!
