Vilken sak letar ni efter mest?

Erkänn; det är inte bara jag som letar. Föremålen växlar, men letandet består. Det beror givetvis på de där tomtarna, som bor hemma hos en del, i synnerhet hos mig, som gömmer saker och lägger andra saker på och flyttar på dem hela tiden.

Jag letar efter mobilen, skorna, maten jag just varit och handlat, brevet jag ska lägga på, mina jeans, som jag hade igår etc etc. Men mest av allt letar jag i sommar efter Pennan.

Som jag har antytt, löser jag en del korsord och sudoku, företrädesvis om kvällarna, dvs. nätterna. Då vill jag ha en sån där penna, som skriver svart men som går att sudda bort. Ja, skriften alltså. Jag har nog köpt 5 stycken. Endast en finns kvar, och det är den jag letar efter hela tiden. Det är så väldigt mycket roligare om man ser vad man har skrivit nämligen. Ofta hittar jag faktiskt pennan, men då passar korsordet på att försvinna på vägen in till sovrummet. Då måste jag leta efter det, och när jag hittar det har pennan försvunnit, om ni förstår.

Jag löser korsord så länge jag orkar och när jag håller på att somna, löser jag lite till. Jag brukar få så goda idéer på lösningar just när jag håller på att somna. Härom kvällen steg ordet "tårtgas" upp i min somnande hjärna, och med en kraftansträngning tog jag mig tillbaka till vaket tillstånd för att kunna skriva in det i korsordet. Döm om min förvåning när jag inte kunde hitta var det skulle stå ...
Idag hände samma sak. Antagligen hade jag funderat på den där tårtgasen så mycket, för nu steg ordet "fyrgasredovisning" fram. Tyvärr fick jag inte in det heller.

Jag har förstått att alla inte löser sudoku som jag heller. Jag måste säga siffrorna högt för att höra om någon fattas. Beroende på någonting som jag inte vet vad det är, infinner sig olika dialekter. Ofta är det norska eller danska, ibland värmländska, något slags dalmål kan dyka upp eller den vanliga gamla kindbon, som är min barndoms tungomål. Jag vet inte hur man gör annars.
Hur löser ni sudoku? Och vad letar ni efter? Seså, bekänn.

Jag letar också efter min mormorsmors farfar i kyrkböckerna på nätet. Han har föga överraskande försvunnit, men jag tror inte det är mitt fel. Han har bevisligen gift sig två gånger och fått minst ett barn och har en fin titel, Coopvaërde Capitain, så man tycker att han också borde vara född  eller åtminstone död. Men han gäckar mig.

Nu ligger pennan så fint bredvid mig och jag ska kasta mig över den och forsla den in i min sovstuga innan den hinner komma på andra tankar.
Undrar var korsordstidningen är?


Kommentarer
Postat av: Helena

Jag har aldrig förstått mig på sudoku, men det kanske bara beror på att jag har fel teknik? Ska testa att säga siffrorna högt på olika dialekter och se om det går bättre.

2012-07-29 @ 11:00:36
Postat av: karin d

Jag skulle haft en närmast oändlig mängd tid till alla möjligen roliga och andra saker om jag inte ständigt ägnade den åt att leta efter......glasögonen, nycklarna, kläderna, telefonen etc etc etc . Om jag t ex övat fiol all den tiden hade jag nog varit virtuos vid det här laget...

2012-08-01 @ 23:15:11
Postat av: Fru Decibel

Men stråken kan ju också försvinna faktiskt. Hur man än vänder sig är det något som försvinner bakom ryggen ...

Men jag har i alla fall hittat Capitainen.

Jag tycker om datorer för att de inte försvinner.

2012-08-04 @ 11:46:20
Postat av: Cecilia N

Glasögonen. Numera är det glasögonen. (Tidigare har jag inte haft några.)Men det händer titt som tätt att det är andra saker som försvinner också.

Ofta är jag rätt cool och tänker att det kommer väl fram rätt vad det är, det har t ex senast setts hemma och har ingen anledning att flytta sig iväg hemifrån. Således finns grejen hemma. Nånstans. Och finns det inte någon deadline som den där grejen måste hittas för så får den väl ligga på sitt ställe då och vänta tills jag hittar den.

2012-08-10 @ 00:23:06
URL: http://cessistickar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0