Carl Wilhelms livslögn

Inför årets bokmässa kände jag en viss vanmakt. Jag tittade i den efterlängtade seminariekatalogen och skulle bestämma mig. Plötsligt ville jag ingenting. Plötsligt kände jag bara hur jobbigt allting skulle bli och vad nu då, studentpriset hade också gått upp.
Men vad 17 eller vad man kan dra till med. Jag förträngde latmasken och åkte iväg och inköpte mitt årliga studentkort: 750 kr för alla fyra dagarna, allting. Det är visserligen lite dyrare än om man är med i författarförbundet, men för att få vara med där måste man ha skrivit tre böcker. Eftersom jag inte har gjort det, så får jag bli vid den evige studentens läst. Man har det ju otroligt väl förspänt om man är student och dessutom bor i Göteborg och får åka gratis spårvagn!
I Stockholm brukar gatorna vända på sig å det försmädligaste sätt sett enligt mitt synsätt, och likadant är det på Bokmässan. När jag med bestämda steg styr mot A-delen för att leta efter min släkting som ska stå där med Herman Vogelin-böcker, så upptäcker jag till min förvåning att A har bytt namn till E. När jag så småningom har roterat gps:en i huvudet, så hittar jag i alla fall inte släktingen. Jag försökte t.o.m. att koppla på min gps på telefonen och även RunKeeper för att kunna se hur jag hade gått, men mottagningen var noll därinne.

Till hotellets allra högsta topp hittade jag emellertid och dit åkte jag för att säga hej till blogg-Lotten, som skulle sitta där och smaska räkmacka. Jag stegade in och upptäckte ett vitlockigt huvud vid ett bord. Där satt hon. Det var fullsatt, men det gjorde ingenting eftersom jag ändå bara hade tänkt heja. Jag klev fram och ställde mig i nämnda Lotts synfält och inväntade ett ögonkast mellan prat- och skrattkrevaderna. Så gör jag nämligen. Jag kan aldrig avbryta, jag måste alltid vänta på en paus för att få något sagt eller göra mig sedd.

Det kom ingen paus. Då började jag dessutom bli tveksam till att det var min Lott, eftersom hon pratade med en göteborgsk person som jag VET inte kan skilja på de och dem. Vad gjorde hon i bloggänget? Jag blev ännu mer tveksam till att det var rätt Lott och då började det dessutom kännas lite konstigt att stå där mitt i maten utan att kunna påkalla någon uppmärksamhet. I synnerhet om det skulle visa sig vara en nitLott ... jag drog.

Höjdpunkten på Bokmässan för mig brukar vara direktsändningen av Spanarna. För att få sitta under programmet måste man genomlida programmet före också. Det brukar gå bra, men i år blev jag tveksam när jag såg, att Magnus Uggla skulle direktsända i TVÅ timmar före Spanarna. Men jag har sjungit i hans show på Rondo för 5 år sedan, så jag tänkte att det borde jag väl klara.

Jag tycker om att få mina fördomar punkterade. Han var väldigt bra som pratare och han hade gäster som piffade upp, milt sagt. Hans bisittare var den vackra modellen Emma Wiklund, och sedan kom t.ex. Nina Hagen in med buller och bång. Hon är ju svårhanterbar eftersom hon tar kommandot själv, men hon var en uppenbarelse. Om hennes seminarium och konsert kan ni säkert läsa på andra ställen. Jag bara funderade på ....hur ser 56-åriga Nina Hagen ut på morgonen?


Allra roligast blev det när Magnus Uggla hade en läkare som gäst. En läkare får tydligen aldrig halka ur sin roll; han eller hon får aldrig skoja tillbaka med "patienten", alltid vara korrekt korrekt och svara som det står i boken. Då blir det oavsiktligt roligt, särskilt när Ugglan sitter mittemot. Endera fredagen ska Ugglan vara gäst hos Skavlan och då blir det nog mera bacill- och persbrandtskräckprat.

(Hur kan man förresten komma på att gå på Bokmässan en lördag med tvillingvagn?)

Förra året bestämde jag mig för att antasta någon i Riksarkivets monter med mina släktfrågor. Jag har aldrig kommit riktigt igång med någon forskning, men har funderat mycket på min mors morfar, Carl Wilhelm, som sades vara från Tyskland. Hur det är med kyrkböckerna i Tyskland vet jag inte, men om det överhuvudtaget finns sådana, så är de väl sönderbombade flera gånger om, har jag tänkt.
Från ett annat håll hade jag fått en uppgift att han skulle vara från Norrköping. Men Norrköping ligger ju inte i Tyskland, så jag tänkte att det måste ha skrivits fel någonstans.

Med värmlandsmonterkaffet nyss nersköljt gav jag mig på en arkivdam. Hon letade och slet i minst en timme. Och minsann, hittade hon inte lille Carl Wilhelm, född den 2 september 1852 som oäkta son till pigan Sara Sofia Andersdotter!!!

Där slutade emellertid den trevliga damens ork och hon sålde en "Svar"-skiva till mig. Jag ska nu ta reda på hur lille Carl Wilhelm fick sitt efternamn (Schmidt). Kanske det var den okände fadern, som var tysk? För Carl Wilhelm kunde ju inte gärna heta Andersdotter.

Men min mor trodde alltid att hennes morfar var från Tyskland och att han var en importerad yrkesman, läderarbetare, till Valdemarsvik. Det var väl bra att hon fick tro det. Han var död innan hon föddes, så hon kunde aldrig höra att det var norrköpingska han pratade, utan minsta tyska brytningen.

På seminariet med Bodil Jönsson och neurokirurgen Rolf Ekman (handlade om att bli gammal) upptäckte jag att jag bidragit till seminariet. En gång för några år sedan skickade jag bilden på Cecilia Torudds moderna ålderstrappa till Rolf Ekman när vi läste om äldre hjärnors utvecklingspotential. Han blev mycket förtjust och tackade väldigt mycket. Den dök plötsligt upp på storbild under seminariet.
DET måste absolut vara min förtjänst.


Det får väl bli några bokmässor till innan motorcykeln tar över.





Kommentarer
Postat av: Lotten Bergman

Vabaha? Nämen, "eftersom hon pratade med en göteborgsk person som jag VET inte kan skilja på de och dem"! Kommer inte på fråga -- sådant pack får hålla sig på armlängds avstånd!



Vem i hela friden avser du – och vem såg du? Det här är ju jättespännande! Tänk om du verkligen inte såg mig utan en annan fladderpajas!



(Satt jag vid ett proppfullt åttamannabord? Hade jag en svart t-shirt med bloggtext på? Skrattade j... Jo det förstås. Åt alla räkmackor?)

2011-09-26 @ 14:01:07
URL: http://www.lotten.se
Postat av: Fru Decibel

Ja, svart t-shirt som det stod din blogg eller min eller nåt sånt på.Vad ni åt kollade jag inte och den göteborgska personen satt på ena kortsidan, ok, det var nog en armlängds avstånd. Vi kan prata om den personen en annan gång ...jag tänkte också att du kanske passar på att föreläsa lite om hur man skriver svenska ...fast det hade nog fallit på hälleberget eller åtminstone i majonnäsen.

2011-09-26 @ 22:54:31
Postat av: Ullah

Men nu blir jag nyfiken såhär i efterhand... vem var det som pratade med Lotten?

2011-10-17 @ 16:27:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0