FruDecibel

...som en pensionär, men det är så vackert i Slottsskogen med alla vitsippor, skrev en framstående ung sångerska i sin status på Facebook i våras. Detta föranledde mig att fråga hur pensionärer lät.

- De bara tjatar om blommor och gnäller om sina sjukdomar, skrev hon då.

Det förvånade mig lite att en sådan begåvad människa hade en sådan begränsad uppfattning om pensionärer, men hon kanske bara umgås med folk som har mindre barn och talar om viktigare saker, som blöjor och sovvanor och sömnbrist och trots och skrik och dåliga skolor och vattenkoppor och vaccin mot livmodercancer för flickor.

I dagens GP berättar Magnus Härenstam att "det är rätt komiskt att åldras". Detta ska han showa om på Liseberg i vinter. I stället för att bara prata om det negativa ska han försöka "titta med humor på åldrandet".
Jag kan bara önska honom lycka till och hoppas att han inte får fler blodproppar.

Han gör precis rätt. Han fortsätter med det han kan, vara rolig, och han får till och med betalt för det. Då är det kanske lättare att se det komiska i att bli gammal.

Apropå att bli gammal. I helgen träffade jag mina kamrater från Skara Folkskoleseminarium. Vi gick alla ut som småskollärare 1966, och det är ju ett tag sedan. Vi har alltid en runda där vi berättar vad som har hänt sedan vi träffades sist.

Ingen saknade direkt sitt jobb, ingen hade uppmanat sina barn att bli lärare, men alla hade mycket annat för sig och nästan alla hade barnbarn och ingen hade varit riktigt frisk heller. Vi berättade alltså om våra sjukdomar för varandra. Det är nog enda gången som man kan göra det, i ett såpass slutet sällskap. Annars kniper man käft för att inte bli beskylld för att vara en gnällig pensionär.

Jag glömde berätta om mina sjukdomar.  Eller kanske jag inte glömde. Jag tycker det är svårt att beklaga sig offentligt. Dessutom har jag hört "intresseklubben antecknar" såpass mycket, så jag inser att andra inte inser, att jag är det intressantaste som finns.

Men nu har jag kommit på en sjukdom som kanske inte finns, men det skulle förklara en del. Kan någon tala om ifall det finns "diafragmaödem"? Ni vet när diafragman blir större än bysten? Inte för att jag är i den klassen än, men tendenserna finns ...

Det är väldigt roligt att träffa sina gamla kamrater. Men jag vet inte om det är så komiskt precis. Man blir nostalgisk och stämd till eftertanke, som det så vacker heter.
Undrar om Göran Persson någonsin funderar över vad kommunaliseringen gjorde med skolan när han sitter och pöser på sin traktor? Annars kan han fråga pensionerade lågstadielärare. De kunde hålla sig för skratt efter den reformen.

Nu får man gilla läget eller åtminstone acceptera det. Det kommer alltid nya, roliga saker. Magnus Härenstam i vinter kanske?

Man kan kanske gissa på att publiken kommer att bestå av jämnåriga och inte så många unga framstående sångerskor.