Morfars eller mormors traversflöjt





Här på ett urblekt fotografi står min morfar, Einar Teodor Larsson, och spelar fiol. I soffan sitter hans syster, Thyri, och spelar dragspel. De befinner sig i föräldrahemmet i Västerlösa i Östergötland, och kortet är antagligen taget före 1912. Morfar spelade fiol och var glad, tror jag. Jag träffade honom aldrig. Men han hade också en traversflöjt, som har följt med i arvegodset från generation till generation.



Det kan ha varit min mormors flöjt också; proveniensen är oklar. Den har i alla fall legat på flygeln så länge jag kan minnas, och det är ju faktiskt ganska länge. Det finns ingen flöjttradition i släkten, utan här gnider vi och knäpper och bankar på strängar, trumpetar och trampar i orgelklaveret och gal i högan sky. Därför beslöt jag mig för att kolla om det fanns någon som var intresserad av en gammal traversflöjt. Instrument ska leva och göra musik och inte ligga och samla damm, vilket den verkligen har gjort. Jag torkade av den hjälpligt och hittade en specialintresserad flöjtissa. Hon tog sig an morfars (mormors?) flöjt, och nu kommer den efter viss uppfiffning naturligtvis, kanske åter att ljuda på konsert. Jag kommer givetvis då att sitta i publiken (kanske rentav i Holland?) och fälla en liten nostalgisk tår, för att inte tala om vad morfar (eller mormor?) ska glädjas på sin pult i himlen, eller var han (hon) spelar nu.
Flöjten har alltså ingen känd proveniens. Kanske har den kommit från Tyskland, eftersom mormor hade tyskt påbrå. Tänk den som hade fått lyssna till vad de spelade för varandra på den tiden! Kanske "Horch, was kommt von draußen rein" ...?

Här nedan får morfar Einar i alla fall vara garnvinda åt mormor Edith. Bilden är troligen arrangerad :)! Men gulligt ändå.




Mormor och morfar hann bara vara gifta i ca tio år. Sedan dog morfar, i början på 20-talet, efterlämnande min mormor Edith och min mamma Ellen, som då var tio år.

Här poserar lilla Ellen Charlotta i vit klänning. Annars fick hon ha svarta kläder, eftersom inte bara pappa Einar Teodor dog, utan strax därpå mamma Edith och till slut även mormor Augusta och katten Snurran, allt inom loppet av tre år. Lilla Ellen fick en Askungetillvaro hos sin faster och fick troligen betala för sig trots att fastern var tämligen rik.

Edith Charlotta var modist och givetvis mycket modeintresserad. Här en bild från affären. Edith till höger och personalen till vänster.

 

Lilla Ellen var ett omhuldat barn och hade alltid fina kläder, liksom mamma Edith. Här en bild från ca 1917. Edith är sorgklädd, förmodligen för att hennes pappa, Carl-Wilhelm Schmidt, hade dött, han som kanske hade traversflöjten med sig från Tyskland. Men se, så elegant man kunde vara ändå.

 

 

När Edith blev änka tänkte hon ta med sig lilla Ellen och emigrera till Amerika. Det blev inte av eftersom hon blev sjuk och dog. Man kan ju inte föreställa sig hur allting hade blivit då. Det hade i alla fall inte blivit något blogginlägg om en traversflöjt från Östergötland, det är då ett som är säkert.

Hej då, lilla flöjt och må du få ett bättre liv nu än på min dammiga flygel.

 

 


 


 

 


Kommentarer
Postat av: Robin

hej! du! om traversflöjten finns kvar är jag väldigt intresserad, lärde mig i unga dagar att spela på min mormors morfars gamla dito, och den är inte längre i bra skick nog att ens renovera, maila mig hemskt gärna oavsett, så jag vet =) mvh//Robin

2012-01-16 @ 17:01:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0