Snart går järnridån upp

Närmare bestämt i morgon, som redan har blivit idag. Då är det premiär. Idag, alltså igår, hade vi genrep och det gick riktigt bra. Det ska det ju helst inte göra, men det kanske går bra i morgon, alltså idag också. Snön fungerar, dimman fungerar, våra ut och intåg fungerar, texterna sitter -som en smäck? Nåja. Vi pluggar texterna i kulisserna före entréerna. Kläderna börjar lukta apa nu för vi har haft många kostymrep och idag blev det oerhört varmt bakom järnridån. Åtminstone strumporna skulle må bra av tvätt. Men kostym gör nog så, att de tvättar efter ett visst antal dagar antingen det behövs eller ej ...

De stränga frisyrkraven gör mig tokig. Allt hår ska vara bakåtstruket och hårt sprejat. Det som är baktill ska vara i en tofs. Nu är det ju välkänt, att mitt hår är av den fennoskandinaviska typen, och tre hårstrån i en tofs är inte så mycket att vifta med. Därför har jag tubbat en maskpraktikant att klippa mig så att jag slipper tofsen. Det blir intressant, för man fastnar ju annars lätt hos en och samma hårfrissa. Nu blir det något nytt. Blir jag ful, så passar jag ännu bättre i pjäsen.

Vi står och vi sitter. Ibland får jag kramp i ett ben. Ni som vet hur det känns, förstår kanske hur svårt det är att sitta och se ut som om man egentligen är någon annanstans. Det ska vi göra i en scen. Rätt vad det är ska jag lämna över ett brev (från New York) till en köttfabrikant och då måste jag resa mig lite grann för att räcka honom det. Då får jag verkligen spela teater och låtsas som om jag inte alls har kramp i benet. Idag dunsade jag ograciöst ner på trappen igen och åstadkom  just en duns. Möjligen tittade inte alla på mig just då, vilket man lätt tror.

Apropå ful, så kom en norsk masterstudent fram efter ett publikrep och påstod att hon tyckte jag var "fin". Jag förstår fortfarande inte riktigt vad hon menade, för sällan har jag exponerats så fult. (Det skulle vara konfirmationskortet då, som är det fulaste jag vet.)  Men hon ville att jag skulle komma på casting. Så jag har varit och provfilmat. Jag fick vara lägenhetsspekulant och en kille fick vara mäklare. Jag var mycket intresserad av lägenheten, eftersom jag bodde på första våning i samma hus sedan 20 år och när ytterligare en spekulant dök upp, skulle jag bre på hur dåligt det var i bostadsrättsföreningen. Det gjorde jag. Det var bara att hämta från min egen BF. Jag berättade om de dragiga fönstren och den snåle ordföranden, soppolisen och de feta råttorna på gården.
Jag vet inte om jag gjorde fint ifrån mig, men det lär jag väl märka. Och det fina i kråksången var nog att jag inte var slät som en barnrumpa i ansiktet. Det gäller antagligen en karaktärsroll ...Julia Caesar, here I come!!!

Det kommer nog en glimt i Kulturnytt i TV, av "Den heliga Johanna från Slakthusen" alltså. Mig lär ni inte se, eftersom kameramän aldrig filmar utåt kanterna, men det kan ju bli bra ändå ...
Hur som helst, det är roligt att jobba på en teater. Synd att man har framtiden bakom sig.

Kommentarer
Postat av: Ö-helena

Oj, har du gått och blivit upptäckt?!

2011-03-05 @ 10:01:01
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Fru Decibel

Ja, men det gick nog fort över. Fast det var kul så länge det varade.

2011-03-05 @ 10:52:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0