Mammor

Många ord blir det. Alla måste tycka något. Allt måste vridas och vändas på. Alla måste få berätta, alla måste få en mikrofon uppstucken i ansiktet ...eller vänta. Det är en, som inte har nämnts. Mamma Behring Breivik. Eller jo. Nu är det någon, som har nämnt henne.
Å andra sidan skulle det kännas konstigt att blogga om något annat just nu i alla fall.

När omfattningen stod klar för mig, så tänkte jag genast inte bara på alla stackars föräldrar som blivit av med sina barn utan också på terroristens föräldrar. Pappan är numera intervjuad i Frankrike och han vill aldrig se sin son mera och han kan aldrig åka till Norge mer, säger han.
Jag hoppades då, att mamman skulle vara gravt dement så hon slapp förstå, men så är tydligen inte fallet.
Säkert älskade hon sin son på det försynta sätt som mammor får lov att göra när deras barn blir stora och inte behöver någon moderskärlek mer. Kan hon säga till honom "Jag tycker inte om det du har gjort men jag tycker om dig"? Jag kan inte tänka mig det. Jag undrar hur hon ska klara av att klippa bort inte bara navelsträngen utan hela "min-son-konceptet"?
Och hur länge ska det dröja innan någon hjärnskrynklare anser, att det måste vara hennes fel?

Hon har givetvis flyttat till annan ort, men oroar sig för att blommorna hemma på balkongen ska dö.

Ja, se mammor.
Kanske har hennes hjärna stängt av lite i alla fall.

Vad allt kan inte mammor oroa sig för. (Kanske bäst att jag vattnar lite.)

Hoppas att vi i alla fall slipper se Hollywoodversionen av "Massmördaren på Utøya" med Persbrandt i huvudrollen.
Det vore förfärligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0