Orka

Så var det alltså sant. Per Oscarsson överraskade oss för sista gången med sin dramatiska sorti. Länge hoppades vi, att han hade iscensatt alltihopa själv och satt någonstans och läste vad kollegerna sa om honom. Det skulle inte varit alldeles osannolikt.

Jag är så gammal, så jag såg direktsändningen i Hylands hörna och minns Hylands besvärade min i bakgrunden. Det är väl dock knappast det bästa P.O har gjort. Jag har hans autograf, men minns inte när jag fick den.
En gång mötte jag honom på Götaplatsen, och då var jag på vippen att rusa fram och tala om vad bra jag tyckte att han var. Men det gjorde jag inte, för det kan ju bli lite genant. Men jag tänkte, att jag måste skriva till honom och tala om det innan han dör.

Jag gjorde inte det heller. Det är ju så svårt att formulera sådant utan att det blir plattityder. Dessutom tror jag att man överskattar sin egen betydelse. Jag tror inte alls, att man är tvungen att meddela omvärlden precis allt vad man tycker. Omvärlden skiter nog ofta sturt i vad just lilla jag tycker. Ibland har jag känt en alldeles oemotståndlig lust att meddela någon författare vad bra jag tyckte att någon bok var. Kanske har jag gjort det någon gång, men jag tror att man gör det lika mycket för sin egen skull som för att göra författaren eller skådespelaren glad.

Naturligtvis finns det både skådespelare och författare som borde få mer av sådan uppskattning från folket, så visst ska man väl skriva eller överfalla dem på Götaplatser o. dyl. Det har åtminstone en av mina bloggläsare gjort, och jag hoppas att hon kan få sig till att skriva en kommentar här också.
Men Per Oscarsson har nog levt lika lycklig min uppskattning förutan.

Nu börjar i alla fall snart en ny teaterperiod i mitt liv. Jag ska om inget oförutsett händer, statera på Folkteatern igen i Brechts "Den heliga Johanna från Slakthusen". Den här gången är det inte Norén som regisserar, utan en kvinna, som jag inte minns namnet på. Lars Norén är pappaledig och min gissning är att han inte kommer att återkomma till Folkteatern. Kanske han skriver något mer åt dem, för det är det jag tror att han ägnar sin pappaledighet åt. Det lilla barnet är naturligtvis på dagis.

Statistlönen är höljd i dunkel, kan man väl säga. Inga klara besked. De har inte råd att anställa 35 statister och betala skatt och arbetsgivaravgift. Förmodligen kommer det att bildas en projektkör till vilken pengarna betalas in, (100 kr/föreställning) och sedan får vi gå och äta middag på en restaurang för dem. "Vi jobbar inte gratis åt kulturministern", men åt Folkteatern måste vi göra det, annars kan vi gå.
"Den heliga Johanna" börjar med att arbetarna strejkar för att de inte får betalt. Varsågod alla recensenter, där har ni en fin ingång till era recensioner.
Men jag orkar inte ta strid. Det finns så mycket annat att orka med. Vintern t.ex.


Ingen sommar synes än. Men vad är det som blänker på himlen?

Kommentarer
Postat av: Ö-helena

Hmm, man kanske borde tipsa vissa kultursideskontakter som man har om det där med Folkteaterns statistlöner.

2011-01-06 @ 09:06:51
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Gidin

Jag hade också hans autograf. Det var från sommaren 1957, tror jag, då han spelade i Varberg. Har ingen aning om vart den tagit vägen.

2011-01-06 @ 21:44:27
URL: http://http:/
Postat av: Keri

Min vän, som är bokhandlare, och jag brukade skicka ett mycket personligt födelsedagskort till vår favoritdiktare - Eva Strittmatter som tyvärr dog för knappt en vecka sedan. Hon svarade alltid! Det var visserligen bara en kopia av ett handskrivet brev, alltid två fullskrivna sidor, något som hon kallade för Rundbrief - men vi fick i alla fall veta hur hon hade det i året som gått. Nej, det är inte alls genant att ge dem uppskattning. De har också sina mörka dagar då de tvivlar...

2011-01-09 @ 10:19:25
URL: http://mondschnee.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0