FruDecibel

Det handlar alltså om järnridån på Folkteatern i Göteborg. Vi statister står ganska länge bakom den med endast fötterna synliga. Dessa fötter får inte vara större än ca 37, eftersom det är ett trappsteg precis bakom sagda fötter. De större storlekarna står ett trappsteg upp. Vådan av att ha för stor byst märker man också av. Sagda byst tvingar resten av kroppen att stå svagt tillbakalutad, vilket är starkt ryggskottsframkallande. Texten som talkören ska skandera är uppsatt på A3-ark på insidan av ridån för att vi inte ska behöva lära oss allting utantill. Men med näsan i järnridån är det kanske inte så svårt att räkna ut hur lätt det är att läsa. Nåja, den scenen står inte och faller med min röst, möjligen faller jag på grund av mina bröst. Men jag har ordnat med basförstärkning bakom mig, som trycker mig framåt. En sportbehå som inte lyfter och puffar upp ska väl kunna minska omfånget något också.
Det är alltså arbetet med "Den heliga Johanna från Slakthusen" som repeteras för fullt. Vi statister har bildat en "oratoriekör", som sjunger Buxtehudemusik med svensk text, som inte rimmar. Osannolika (inte helt språkligt korrekta) meningar som "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön."
Troligtvis ska snömaskinen på Folkan användas igen, den som användes så ymnigt i Noréns uppsättning av Orestien.
Apropå Norén blev jag så nyfiken på vad han hade sagt i sin dagbok om paret Malmsjö-Göransson efter Marie Göranssons utfall i "Stjärnorna på slottet". Jag lånade boken och har nu läst hur många sidor? Upptäckte att det inte finns någon sidnumrering. I alla fall har jag läst tillräckligt långt för att få vatten på min kvarn. Det finns ingenting så tråkigt som böcker som är skrivna av förälskade karlar. Ganska snart kretsar det mesta omkring hans nyfunna 24 år yngre kärlek A, samt några avlagda fruar; jag vet inte hur många, vem som är vem och det struntar jag blankt i. Jag avslutar härmed läsningen av denna egotrippade dagbok. OK. En dagbok måste naturligtvis kretsa runt den som skriver, men att få lov att ge ut dravlet ...det är ...jag vet inte. Och hur dum är man inte som börjar läsa den?

Efter att ha hittat Henrik Langes sammanfattning behöver varken jag eller någon annan läsa hela tegelstenen. Dessutom kunde kvällspressen stilla min nyfikenhet när jag väl började leta efter vad det var för fel på Malmsjö och Göransson.
Lite intressant var det att läsa beskrivningen av teaterarbetet, eftersom jag har varit med om det. Och jag vet vad våra skådespelare tyckte. Det vet nog inte han.
Men tänk om han nu kommer ut med en del till? Då kanske arbetet med Orestien kommer med? Då undrar man givetvis vad han kommer att skriva. En del är lätt att gissa, men blir det något om statisterna? Visst var han vänlig mot oss, men innerst inne tyckte han kanske att vi var en hoper smutsiga svin?