Samtidsarkeologisk utgrävning

Eller vad ska man annars kalla dagens sysselsättning? Jag har tagit upp ett schakt i ett skåp, schaktat bort ca 150 plastkassar från backarna, dragit ut papperskassar en masse, förpassat alla och ordnat en liten handväskutställning på översta hyllan. Jag har nämligen så svårt att skiljas från just handväskor. Jag har kvar min mors sista, den som hon hade med sig in till lasarettet på den sista resan. Att öppna den är lite som att träffa henne. Också den väskan från Camden Market som fick åka hem via Mexiko vill jag se ibland och några till.
Det värsta är ju att man inte riktigt vet vad som är fynd och vad som kan slängas utan att Knut Knutsson & co  skulle få hjärtstillestånd. Risken är förmodligen obefintlig just i det här skåpet, det är jag ganska säker på, men Knut Knutsson sitter alltid på min axel numera. Jobbig är han.

Jag hittade ett antal galgar. Ingenting för en äkta galgsamlare, men tidsmarkörer i alla fall. 

Små barngalgar, virade med silketråd, en röd, en grön en orange. 40-tal eller tidigt 50-tal.
Två små dockklädsgalgar; på den ena har jag skrivit "galghumor" för väldigt många år sedan. 50-tal.
Tre uppblåsbara galgar i olika färger. 60-tal?






Dessutom en förpackning sydda viledonpapiljotter för 24.75 och några saker i metall som jag inte vet vad de heter. Vågklämmor? Vad heter de? Min mamma använde sådana i sitt pyttelilla hår.

Som kronan på verket dök dessa klädsamma kvartslampesolglasögon från 50-talet upp.



Jaja, det var inte så intressant, jag vet. Men jag var tvungen att vila mig, för arkeologiska utgrävningar tar på krafterna, och jag vill ju inte ha ryggskott ikväll, när jag återigen ska försöka döma Orestes och Elektra till döden. Varje gång jag har gjort det, blir det tummen upp från en av de manliga hämndgudinnorna när jag passerar, men jag är inte riktigt säker på vem det är på grund av deras gudomliga utseende. Endast fem föreställningar (med oss) kvar, och det är ju oss ni vill se, eller hur?
Vi har funderat på hur vi kan skoja till det sista gången. Kan man göra hoppsasteg efter att man har dömt ungdomarna till döden? Kan de sörjande kvinnorna sjunga "The hills are alive" i stället för sitt hummande? Gå dit får ni se vad det blir.

Men verkligheten pockar på. Jag har inte tagit ställning till vad man gör med en st. gammal karatedräkt, en grön stjärtlapp i plast, ett mjukt cellofodral där handtaget inte sitter fast, en rund spegel i kopparram utan spegel och en liten kanin i blommig kropp.

"Livet er ikke det værste man har

og om lidt er kaffen klar”

Kommentarer
Postat av: Ö-helena

Det är Lars-Magnus som gör tummen upp! Han har också för vana att väsa någon lustighet när vi ligger och ormar oss i ormgropen på slutet. Det gör inte så mycket, eftersom vi ska stöna då. Man får helt enkelt stönfnissa lite.

Fina galgar! Varför finns det inte uppblåsbara galgar att köpa nuförtiden? De var ju jättepraktiska.

2010-05-07 @ 16:57:11
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Åsna

Jag har aldrig hört talas om viledonpapiljotter. Ändå måste jag ha sambott ihop med dem i många år. Handväskor är roliga. Skor också. Hur ska man kunna slänga?

2010-05-07 @ 17:07:33
Postat av: cruella

Gillar mottot. Gör det till mitt, tror jag.



Alls icke slänga! Ge vidare papiljotter och vågklämmor till svärmiska tantflickor! Googla på exempelvis Miriams kafferep.

2010-05-07 @ 17:09:23
URL: http://minkammare.blogspot.com/
Postat av: Fru Decibel

Jag tror att en av domarna också kommer att göra tummen upp tillbaka snart.

2010-05-07 @ 17:23:55
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: bäver

Silkesgalgarna var helt bedårande, och vet att de absolut skulle gå sälja på loppis. Flera av de andra sakerna också, med största sannolikhet. Kopparspegeln utan spegel kanske du kan göra till en rolig fotoram att ha tex i Southbark? Stjärtlappar går ju aldrig ur tiden för övrigt. :)

2010-05-07 @ 21:05:21
Postat av: Ullah

Den där danska låten minns jag! Vi lyssnade på den när jag studerade på lärarlinjen för länge länge sedan.

2010-05-09 @ 00:44:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0