Ursinne i urskogen
Nu blev ni allt nyfikna?
Nåja, så farligt är det inte, jag tyckte bara det var en bra överskrift.
Jag sitter inte i urskogen. Södra Dalarna är ganska civilicerat, som 50-talet ungefär.
Jag är inte arg. Blev bara så trött på allt "finande" i statusraderna på Facebook. Ni vet "myste med fina vännerna Fido och Fina"; "Grattis finaste vännen Finda" etc.etc. Ibland tycks det vara det enda adjektivet som folk kan. Jag tror att jag har åtminstone en åsiktsfrände, men jag har faktiskt glömt vem det var. Hoppas det visar sig i kommentarerna.
Har det fina folket inte sett Claes Erikssons "En himla många program"? Inte hört den förfärliga "Du är det finaste jag vet"? Nej, det är ju ett tag sedan.
Jag skulle vilja se hur Facebook ser ut i Japan, där det är normalt att säga "ursäkta min fula frus otäcka mat".
Minnesgoda läsare undrar säkert hur det har gått med min syren, som inte ville blomma. Efter behandling och goda råd förra sommaren var det då självaste den, om den inte skulle blomma.
Det skulle den inte. Den viftar med sina blad, lika blomtom som alla tidigare år. Till vintern åker två rönnar, kanske blir det ljusare för den och så kan hoppet spira igen nästa år.....forts. följer.
Eftersändning är ett annat kapitel som inte vill. Den har aldrig funkat prickpritt på 22 år. Först skickar man in en ändring till Östersund. Sen ska Östersund ha pengar, mycket pengar, och sedan ska brevbäraren på hemorten fatta, vad eftersändning är. Det gör han/hon inte. Ett år började de eftersända den dagen vi hade begärt att posten skulle vara tillbaka.
Kanske en del kommer ihåg att jag var arg på tidningen VI och förslog att de skulle ändra namn till "Vi i Stockholm"? Jag fick ju inget svar alls, inget "tack för ditt mejl" och det blev naturligtvis ingen publicering. Jag skickade mejlet en gång till, när jag hörde att redaktionen hade så mycket att göra med att inte bevaka prinsessbröllopet (trots att det är i Stockholm...).
Nu har jag fått svar:
Tack för dina rader. Jag är väldigt ledsen men ditt mejl kom aldrig till mina ögon. Nu har jag läst det och vill först säga att du har rätt i stora delar – mycket av innehållet i Vi kommer från Stockholm. Det är vi inte nöjda med, vi anstränger oss – hur konstigt det än låter – att försöka hitta artikeluppslag från hela Sverige. Jag skulle kunna räkna upp ganska många sådana också men nöjer mig med att säga att du slår in öppna dörrar och att jag ånyo ska ta upp detta med mina medarbetare.
Beträffande läsar-evenemangen är det, än så länge, svåra att genomföra från andra platser än från Stockholm. Vi har haft, och kommer att ha, samarbeten också med institutioner i andra storstäder men det blir tyvärr alltid en kostnadsfråga till sist och då kommer platser utanför Stockholm till korta. Ab Tidningen Vi är, fortfarande, en liten arbetsplats med begränsade resurser. Men vi växer! Och snart kommer vi att klara att arrangera teaterbesök med mera också i andra städer.
Med vänliga hälsningar
Anneli Rogeman
OK. Betala mig, så kan jag bevaka Göteborg åt er. Men DET går ju inte, för det är medarbetarna, som måste ha jobb. Och det blir för dyrt.....
"Det är så sorgligt".
Men när det kommer paket i brevlådan med överraskningsväxter, då blir man glad! (Här skulle det kunna hoppa en Messengergubbe) Dessutom förstår man att brevbäraren här uppe i alla fall lever.
Glad blir man också, när man blir igenkänd på stan! En för mig okänd bloggläsare gav sig till känna och sa uppskattande ord om min blogg. Jag skulle just till att åka Rullevi. Högre har nog ingen någonsin flugit eller Parodi(ser)hjulet. En massa fina vagnar....Men hur ska man få åka i VIP-vagnen? Får man Champagne där? Vid närmare eftertanke behövs det knappast. Det pirrar väldigt ändå.
Till alla som tycker att Göteborg kunde lägga pengarna på något annat än Rullevin, fler förskollärare på dagis eller något, vill jag bara påpeka: det är aldrig samma påse. Det finns alltid en avgångsvederlagspåse till fuskande chefer, men inga pengar i kulturskolepåsen. Gläds åt hjulet i stället; jag tycker det är fint!
Fast nu hoppas vi på Dudamel förstås.
Jag veeet, Facebook är så äckligt! Mys och gulligull. Jag försöker upprätthålla nån sorts balans genom att upplysa om att jag ska klippa tånaglarna och luktar illa.
Fint skrivet!
Det kan vara mig du menar; jag ondgjorde mig nämligen över finerierna på Facebook för ett tag sen! Jag brukar faktiskt inte irritera mig på folks ordval så lätt, men det där oskicket får mig att se rött!
Sonen med flickvän var förresten och hörde förebilden till El Sistema Hammarkullen i kväll, Simon Bolivar-orkestern alltså. De var mäkta imponerade!
Ja, du var faktiskt starkt misstänkt. Men det kunde varit någon annan också.
Det är ett konstigt språkbruk. Något att forska om? Här kunde jag skrivit "beforska", men det ordet är ett annat av mina hatord, så det skriver jag inte.
