Naturen är glad såsom få

och överallt breder den ut sig och exponerar sig som en liderlig kvinna, eller hur? Är det därför naturen liknas vid en kvinna? Har någon hört talas om en liderlig man? Man kanske kan säga "lindbergerlig" om en motsvarande man? Annars har jag hittat på ett bra ord, men jag vet inte riktigt när jag ska använda det. "Det är perunkelt", säger jag, och hittills har ingen reagerat eller frågat vad det betyder. Förslag?
Nej, det går inte att prata om sommar, sol, segel etc. Allt är ju redan pratat om och Evert Taube blir bara tröttsam och banal, särskilt i form av allsång. Jag har förresten råkat på en annan människa, som inte höjer Taube till skyarna i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu är vi två; det känns tryggt.
Som vanligt blir jag obstinat och vill säga emot allt sommartjafs. Här är en sång i min smak.

Det hindrar ju inte att jag tycker det är ganska skönt med en egen brygga. Nåja, grannen har också servitut på den, men han är också egen.

Där sitter jag och breder ut mig och beklagar att jag inte fanns för 100 år sedan, när Zorn klev omkring i buskarna. Han kanske skulle ha uppskattat min nationalromantiskt formade mage. Jag skulle dessutom automatiskt ha varit 100 år yngre, vilket skulle varit skönt ibland.
Fast nej förresten, hans modeller fick nog betala dyrt in natura. Man kan ju faktiskt se hur glad den lilla kullmodellen känner sig på nedanstående tavla inför vad som väntar henne när Zorn vill ha paus:



Stackars människa, dessutom skulle hon låtsas spela svensk visluta, som detta instrument heter. Den här instrumentfattningen är inget man lär ut på svenska musikhögskolor, hälsar Händige Herrn. Fattningen är direkt avhängig av Zorns intresse för det som intresserade honom.
Min konstnärliga släkting tycker dessutom att han "smetade lite för länge med penseln så att det blev långa, tarvliga stråk". Undra på det, han ville väl hålla på så länge som möjligt.
Jag tog fram bilden för att kolla om kullorna på den tiden hade håriga ben. Själv kan jag troligen tävla med Rönnerdahl i fråga om lurvighet. Så vitt jag kan se kan jag inte se ett enda hårstrå på dessa kullben. Hon måste antingen vara mycket ung (troligt) eller också kunde inte Zorn måla hårztron...

Nåja, även om man inte kan klä på sommaren några ord, som inte är begagnade, så kan man ju alltid ränna runt och fotografera.

Idag (24/6) är det faktiskt riktiga midsommarafton. Åtminstone här i Dalarna. Missa inte den spännande fortsättningen.


Kommentarer
Postat av: En del

På det hela taget måste man väl säga att det är ganska så perunkelt att ligga naken på en vargskinnsfäll och spela luta. (Eller är det en höstack hon ligger i? Det är svårt att avgöra, Zorn målade ju så perunkelt.)

2010-06-24 @ 14:05:45
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Ö-helena

Haha, det var inte meningen att fortsätta använda det aliaset!

2010-06-24 @ 14:06:50
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Åsna

Vissa hårstrån lyckades han ju med.

2010-06-24 @ 16:23:22
Postat av: Fru Decibel

Det har du rätt i. Men han hade nog specialstuderat just den tekniken.

2010-06-24 @ 16:30:54
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Ullah

Jag är barnbarn till en kulla, och har lite halvhåriga ben, om någon undrar.

2010-06-24 @ 23:59:13
URL: http://camastro.wordpress.com/
Postat av: Fru Decibel

Är det du som är Kulla-Ullah?

2010-06-25 @ 00:15:43
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Ullah

Nu är jag tydligen det.

2010-06-25 @ 18:40:22
URL: http://camastro.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0