Fröjdefullt kul


Att åka på turné med Göteborgs Kammarkör, det är så roligt, så orden räcker inte till. Det skulle bli ett kollage av våra vanliga positivismer, sådana som man kan se på Facebook stup i kvarten. Och det där blir ju ingen glad av, så jag tänkte kanske uppehålla mig vid några dramatiska händelser för att skapa spänning. Jag har ju varit med på ett antal turnéer och det är alltid lika osannolikt. Jag menar, vilken annan tant får fortfarande åka runt och sjunga med ungdomar i alla åldrar?
Hur som helst, konserterna under turnén utspelade sig i Falkenberg, Malmö, Valla (Tjörn), Uddevalla (museet) Hunnebostrand och Bottna vid Gerlesborg.
När vi är ute och åker, är det alltid vandrarhem som gäller, såvida inte publiken tar hand om oss. I Falkenberg fick vi bo på vandrarhemmet Skrea Strand. Alla vet naturligtvis att det ligger ett stenkast från havet. Ingenting går upp mot en morgonpromenad till havet medan alla andra sover, tänkte jag. Eftersom jag ville smyga iväg utan att  ställa till med  vända-upp-och-ner-på-bagaget-oväsen för att hitta mina ut-och-gå-glasögon, nöjde jag mig med de svagare läsglasögonen, som låg bra till.
Jag gick bara rakt ner till havet, för att det skulle bli lätt att hitta hem. Nere på stranden gick jag i vattenbrynet och kände mig lite som i en film, och vinden blåste i mitt vindrufsiga hår etc.etc. När jag sedan närmade mig vandrarhemmet på tillbakavägen, hade det dessvärre flyttat på sig. Det händer mig ibland, att gator vänder på sig och hus helt enkelt inte ligger där de borde ligga.  Jag måste alltså ha tagit fel någonstans. Jag såg dåligt och några människor var just inte ute så tidigt och givetvis hade jag inte heller velat leta efter min telefon innan jag smög ut. Vad göra?

Jag överföll ett par morgontidiga Falkenbergare, men de verkade inte som om de visste var vandrarhem höll till. Tills sist upptäckte jag en ICA-affär som höll på att öppna. Jag gick dit, sträckte fram nyckeln och sa: "Var bor jag?" De dividerade ett tag med varandra och sedan sa en ICA-pojke. Ska jag köra dig hem? Han visste emellertid inte heller var det var, så han fick åka och fråga på ett ställe. Till slut löstes det, och jag anlände till vandrarhemmet i bil med en ung ICA-pojke som hette Henrik. Heder åt Henrik, för tänk om kören inte hade saknat mig eller tänkt "hon får väl skylla sig själv om hon inte är här". Då hade det blivit ett sorgligt inlägg här.

I Malmö var det publikens uppgift att ta hand om oss. Det kan ibland vara lite si och så att bli ivägskyfflad till någon pingstspastor eller politiker, men jag hade tur i Malmö. Jag fick bo väldigt fint och fick på köpet kanske ett objekt till min högst eventuella framtida uppsats. Däremot hade jag lite otur men ändå tur när jag snubblade i den fina trappan med bagaget som grädde på moset. Jag blev dock inte alltför välmosad, som tur var.

Ett litet snubbel under en predikstol tycker jag knappt är värt att nämnas. Vem som helst kan väl snubbla under en predikstol. Kanske var det Guds fot.

Den sista dramatiska händelsen inträffade på klipporna i Hunnebostrand. Jag upptäckte att jag hade fått en fästing. Det ska man inte få, absolut inte på västkusten. Hysteriskt som man blir försökte jag ju ta bort den med naglarna. Den var precis nypåhoppad, så det var inte mycket att dra i. Jag fick nog bort halva, men det var det ju ingen glädje med. Hade jag nu haft en liten flaska whisky i badväskan, så hade det inte varit något problem. Då hade fästingen fått sig en sup, så den hade tappat koncepterna och släppt sitt grepp. Det är det absolut bästa sättet att ta bort fästingar, kom ihåg det. (På getingstick ska man ta urin, kom ihåg det också. Det har man ju, till skillnad från whisky, alltid med sig).

Bättre varken whiskylös eller rådlös, så jag gick in på en restaurang i Hunnebo och sa som det var och frågade om jag kunde få lite whisky. Mannen såg milt sagt skeptisk ut. Kan det vara något om att man inte får servera whisky mitt på dagen? Men så bad jag att få det på en servett och då gick det bra. Fast han såg nog lite tvivlande ut i alla fall. Fästingen fick sig en omgång, och så gick jag hem till vandrarhemmet och sökte hjälp. En närsynt alt tog sig an operationsuppdraget, för det var nämligen lite fästing kvar, trots allt. Hon fick faktiskt hålla på en halvtimme innan hon fick ut allt.

Sens moral: åk aldrig på turné utan en flaska whisky, om än aldrig så liten.

Konserterna då? Ja, den, som inte har hört kören, har något roligt kvar. Glöm alla körer som tågar in med pärmen under vänster arm och glöm alla vaggande gospelkörer med himlande ögon och glöm alla kyrkokörer. Den här kören är inte som andra. Våra konserter är väldigt roliga för publiken. Ibland blir det ofrivilligt roligt för oss också. Vi sjunger numera nästan allt utom tolvtonslåtarna utantill, och dirigenten dirigerar utantill från någon plats var som helst i kyrkorummet. Ibland kommer dirigenten ihåg fel låt. Då ger han fel ton och förvirring kan uppstå och vi börjar sjunga en helt annan låt än den dirigenten hade tänkt sig. Kören står dessutom oftast utspridd runt om publiken och då är det svårt att kommunicera med varandra: vilken låt är det han menar? Ska vi ta den vi trodde eller ska vi ta den som kommer efter som han förmodligen menar?
Sista konserten hölls på Bottna kulturfestival och efter ett riktigt flummigt oprofessionellt seminarium på 70-talsnivå om "Varifrån kommer musiken?" hade vi en riktigt bra konsert.
Bottna ligger i närheten av Gerlesborgs konstskola, där vi har sjungit många många gånger. Där är det väldigt fint, vilket bevisas här nedan.

Husen på andra sidan viken är Bovall.

Nästa bild visar hur det kan gå om man inte kommer överens. Konstskolan hade gärna köpt in de gamla vackra magasinen, men ägarna har inte velat sälja till skolan. Hellre låter de husen förfalla än låter någon dum konstskola ta över dem.
Här spelades också tv-serien "Ett köpmanshus i skärgården" in för många år sedan.

Nu sitter jag på tåget till grankotteland och ser fram emot att få doppa mig i sjön med "näckrosstänglar, slingrade, kring åror" (det där var ett citat ur vår repertoar, sådana som huvudet är fullt av efter en körvecka, men som är fullkomligt obegripliga för andra).
Hade tänkt festa på en riklig frukost, men restaurangvagnar är tydligen ett minne blott. Här fanns bara en kille i en lucka som sålde kaffe. Det fick bli medhavt vandrarhemsägg och Coca-Cola i höjd med Alingsås.

I Västerås, där jag måste byta tåg, förstod jag äntligen meningen med att folk försöker gå på tåget samtidigt som vi andra försöker gå av. Jag snubblade (förstås) med min tunga väska, bara för att jag inte har en sådan där lättviktsväska som jag egentligen förtjänar, och for rakt i magen på en mjuk, stadig gubbe.
"Tack för att du stod där", sa jag.
"Varsågod", sa han.

Bergslagspendeln-bekvämt, svalt, trevligt.
SJ, släng dig i väggen.




Kommentarer
Postat av: karin

Absolut lokalsinne verkar alltså inte helt kopplat till absolut gehör och absolut ackord. Är det inte något med musik och matematik man brukar prata om?? men matte och lokalsinne kanske inte heller hör ihop. Att få höra din kör verkar vara en upplevelse att se fram emot. Absolut kaos som så småningom bildar kosmos?

Hoppas du inte blivit för mörbultad efter alla strapatser- det kan väl räcka med axeln../Karin

2010-07-05 @ 22:05:11
Postat av: Fru Decibel

Absolut!

Åh, jag glömde ju berätta att jag slog sönder ett glas och skar upp ett pekfinger på en restaurang och slog ut vinet på ordförandens byxor.

Kanske skulle jag ha en personlig assistent, eller varför inte en slav.

2010-07-05 @ 23:46:20
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Åsna

Tack för att jag fick ärva ditt lokalsinne och inte ditt gehör...

2010-07-06 @ 01:51:28
Postat av: Inger

Jag skrattar så jag kommer inte att kunna somna. Tack för underhållningen:)

2010-07-07 @ 00:12:19
Postat av: Marie H

tack för underhållningen! Varför vill du glömma Lysekil? Där tyckte jag kulmen var nådd vad gäller leken "Gissa vilken sång vi skall sjunga nu?" efter det att Kerstin läst texten till Karkoffs stycke. Bara för det missade jag sedan en paus i "Vi som är fdda vid havet" och fick arg blick av Gunnar.

2010-07-07 @ 10:25:08
Postat av: Fru Decibel

Just det. Lysekil också. Sex konserter på sju dagar. Så var det.

Nästa år tycker jag vi ska lägga första konserten i Söderbärke.

2010-07-08 @ 23:25:13
URL: http://frudecibel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0