Tramporgelgig på Möljan

Alla läsare undrar förstås, hur det gick på mitt tramporgelgig. Förspelet (!) gick till så att under ett besök tidigare i veckan  i en liten hemslöjdsbod i Söderbärke klämde jag på eget bevåg en liten sommarpsalm på den lilla tramporgeln, som stod på andra våningen i den lilla timmerstugeaffären. Affärsdamen tyckte då, att jag kunde komma tillbaka och spela på Möljan. Mölja är alltså ungefär som det låter, en marknadsdag med pryttlar, loppis, getost, godis, åktur i höskrinda och kyrkbåtsrodd och allt upptänkligt och naturligtvis massor med folk.
Det kan jag väl göra, tänkte jag, särskilt som jag utlovades ett par hemstickade vantar i lön. Jag gick hem och tänkte igenom vad jag hade i huvudrepertoaren. Jag fick ihop ungefär 30 låtar, och det kunde väl räcka, tänkte jag.
Möljedagen infann sig, och vi for in till byn. I affären stod inte den damen som ville att jag skulle komma och spela. Hm....vad gör jag nu? Jag närmade mig försiktigt en av de andra yngreäldre damerna. Hon såg helt villrådig ut och sa det är bäst att tala med hon som står där ute i halsduken, det är hon som bestämmer.
Damen med halsduken blev eld och lågor  och tyckte att det var ett mycket trevligt initiativ. Nåja, det var ju faktiskt inte min idé. Glad i hågen gick jag uppför den lilla trappan och satte igång att spela. "Glädjens blomster", "Om sommaren sköna" En gång i bredd med mig" etc etc.
Tramporglar har ju vissa egenheter, om de nu låter alls. Den här lät förvånansvärt mycket och man kunde t.o.m. göra crescendo med knäna. Efter ett tag verkade det som om den blev sliten, för utan minsta tangentryckning från min sida, tonade tonen E alldeles av sig självt. Det var svårt att få tyst på den. Om jag tryckte in ett par register (sådana där som man drar ut och in på orglar) så tystnade den, men då försvann å andra sidan hela basstämman. Ett tag fick jag spela alla låtarna i E, dur eller moll, och hoppas att E-bordunen skulle passa nästan hela tiden. Det gick ganska bra, men riktigt optimalt musikaliskt blev det ju inte.
Efter ett tag återhämtade sig orgeln och inget E-solo hördes mer. Jag spelade på i god fart. Ingen tog just någon notis om musikanten, vilket var bra. Efter tre kvart segade sig den äldreäldre damen uppför trappan och kom fram till mig. Hon ställde sig bredvid mig och jag tänkte att hon kanske ville säga "Vad trevligt med lite musik" eller något. När jag hade avslutat en låt, öppnade hon munnen och sa, precis som om hon egentligen hade tänkt säga något annat:
-Jaså, är det underhållning.
-Eh, ja....eh...vad trodde du? sa jag lite fånigt. Hon avlägsnade sig och jag tänkte att lite till får jag väl spela för de fina vantarna jag ska få. Jag drog några låtar till och sedan bestämde jag att nu var det nog ett normalpass för restaurangmusiker. Då hade jag trampat i 50 minuter ungefär.
Jag tog min lilla fusklapp med låtnamn och stoppade ner i väskan.
Då kom den äldreäldre damen fram och drog ner tangentlocket med en smäll.

-Det blir så mycket ljud därnere på första våning, sa hon, när alla pratar.
-Jaså, tyckte du att jag störde, frågade jag förvånat, för ett orgelharmonium är ju inte så iöronenfallande ändå.
-Det blir så mycket ljud därnere när alla pratar.
Damen var gravt hörselskadad. Hon hörde inte alls vad jag sa. Och så kan det ju vara med hörselskadade. Troligen uppfattade hon mitt spelande som buller.
Jag såg mina vantar flyga all världens väg. Men lyckligtvis vad damen i halsduken kvar, och det var ju hon som bestämde. Jag fick ett par vackra blå, och jag hade gärna spelat lite till, men vågade inte bullra mer för dagen. Men vem vet, jag kanske blir tradition.

Här spelar jag, åtminstone för Jesus. Han såg som vanligt lidande ut.

Här är min lön.

De flesta av er vet naturligtvis inte var Söderbärke ligger. Det gör ingenting, ni klarar er nog bra ändå. Men här finns i alla fall en K-märkt skoaffär, för den som är galen i sånt. Ni får en bild på den också.
Själv känner jag mig lite K-märkt (K-näckt) efter dagens bullerullvisor.

 


Kommentarer
Postat av: Keri

Måste man trampa på hela tiden för att orgeln funkar?



Den enda gång jag såg/hörde en tramporgel det var i Berlin - med två väldigt udda killar från Finland:

http://www.youtube.com/watch?v=mOvJSrsRTWs

2010-07-24 @ 19:46:01
URL: http://mondschnee.blogspot.com/
Postat av: bäver

Svettigt att spela i 50 minuter! Jag flåsar så jag nästan överröstar orgeln efter en psalm. Om jag inte trillat av pallen redan, vill säga. ;)



Otacksam gammal tant, men fina vantar!

2010-07-24 @ 22:38:18
Postat av: Fru Decibel

Ja, nog måste man trampa hela tiden. Men jag slapp ju sjunga, halleluja.

2010-07-24 @ 23:13:53
Postat av: Karin d

Snygga vantar! Tur att jag har en stickgalen mamma som kan göra såna på löpande band, hade nog inte heller orkat trampa orgel i 50 minuter!

2010-07-25 @ 16:08:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0