FruDecibel

En sådan formidabel otur, att bli hes så här på sluttampen med alla konserter som hör till årstiden. Lyckligtvis tycker körledaren att det piggar upp med lite blockflöjt i vissa låtar, så där har jag mitt halmstrå. Det är nämligen väldigt tråkigt att inte få vara med. Man behöver en dos julaktig musik, om man inte är musiklärare och vomerar vid blotta tanken.
Inte vet jag Monteverdi skulle ha sagt om blockflöjt i sin dubbelköriga Ave Maris Stella, men han hade nog funderat på basklarinetten också i så fall.

I går spelade Göteborgs Kammarkör in en radiogudstjänst, också med blockflöjt. Hahaha, det låter som om det var något slags huvudtema, men tvärtom.  Det var en riktig men trevlig präst med, ingen församling som släpade efter utan vi som sjöng lite quodlibet, sånt som jag tycker skulle pigga upp på Nobelfesten; Achmad på oud och Harald Svensson på synth Och så lite tutande här och där. Den 4:e advent kl. 11.03  kan den skarpörade lyssna efter behag. Med eller utan obehag.

Idag var det så dags för glädjespridning med orkestern Cappella Cordialis på tre äldreboenden i Göteborg. Publiken ser oftast varken glad eller förväntansfull ut, vilket jag har full förståelse för. Inte för att vi skulle vara särskilt otrevliga, men det är ju det där med att bli gammal och hamna på sjukhem.

Vi försöker dock göra det så trevligt som möjligt och har därför bakat in några kända julsånger i programmet; "Nu tändas", "Stilla natt" och "Hosianna". För övrigt bestod programmet av Jenkins, Vivaldi, dubbelkonsert för fioler och Kurt Atterbergs stråksvit nr. 7 och ett arrangemang av Jules Sylvains "Vintergatan". Min blygsamhet förbjuder mig att nämna vem som har gjort det uppsakattade arrangemanget, men fråga gärna.
På ett sjukhem, som heter Änggårdsbacken spelar vi i en klassisk sal, som heter S.A Hedlund-salen. Den som vill, googlar på honom. En mycket vacker sal är det i alla fall.

Under första numret (Jenkins) lät det lite konstigt. Och i pauserna hördes "och tusen, tusen...". En liten tant på första raden sjöng redan med. Mellan numrena pratade dirigenten lite om musiken. Tanten fortsatte. "...på himlens djupblå..." Dirigenten tappade tråden. Hittade den igen och vi fortsatte med Vivaldi. Mycket filande är det i Vivaldi. Tanten hittade en ton att ligga på, ett a. Mycket passande för den gick i a-moll. Men så mellan satserna "... sänd du en stråle...", "att född är Herren Jesus Krist..."En i personalen försökte få lilla tanten att vänta lite med sången. Det gick väl så där.
Rätt vad det var sa tanten "Nej!" Jag vet inte riktigt till vad, men jag tror att hon ansåg att vi spelade fel låt för många gånger.
Det är jättesvårt att sjunga en låt i en annan tonart än den som spelas och det måste vara ännu svårare att sjunga "Nu tändas" till Karl Jenkins "Palladio". Men lilla tanten kunde. Jag tror att hon hade lite roligt, även om vi spelade fel nästan hela tiden.