Kan man utrota ord?
för varje dag blir träden lite grönare. Och det kryllar av vitsippor i Slottsskogen. Ok, jag låter väl som en pensionär när jag tjatar om detta, men jag Älskar att det är vår!
Jag svarade förstås:
-Och hur låter pensionärer menar du?
(Jag) -Usch då, vilka otrevliga människor.
När man är ung, måste man alltså be om ursäkt för att man tror att man uppfattas som det som man själv tror att en pensionär är; enkelspårig förstås, kanske dum i huvudet, troligen indolent och dement och säkert luktar de illa också. Nåja, det där sista hittade jag på själv.
Kvintessensen är alltså att man inte får låta som en "pensionär". Man ska naturligtvis inte se ut som en och man får absolut inte vara en. Det är fiiiint att vara ung och frisk, något annat räknas inte, det vet vi ju.
När man är ung tjatar man inte om blommor och sin hälsa. Möjligen diskuterar man sina barn och deras hälsa, sömnvanor, ovanor, vad de kan och inte kan, vad de har sagt och inte kan säga, hurdan färg deras bajs har och detta dag ut och dag in, men det är ju en helt annan sak, eller hur? Man måste ju få prata om det som upptar ens tankar, eller hur? ELLER HUR?
Ja, jag är väl lite enkelspårig. Jag erkänner att jag alltid går igång på alla cylindrarna på åldersdiskriminerande formuleringar. Kan man inte helt enkelt utrota ordet pensionär? Det är en social stämpling, som inte någon är betjänt av.
Jag vet. Det går inte att utrota föreställningen om gamla människor i unga människors hjärnor. Jag var själv likadan när jag var ung. Det är en klen tröst, att ungdom går över, om man har tur.
Nej, fram för åldersblandning i alla sammanhang! Jag behöver t.ex. bli uppdaterad av ungdomen! Ungdomen klarar sig naturligtvis ganska bra utan mig, men ibland kan jag kanske stå till tjänst med någon gammal kunskap. Men stämpla mig inte. Då....bloggar jag om er.
Jag tror minsann att somliga pensionerade bloggerskor inte riktigt har gjort upp med sina egna fördomar om pensionärer innan hon blev en själv. ;) Att just pensionärer skulle tjata extra mycket om blommor och sin hälsa håller jag inte alls med om. Det är snarare en viss sorts människor som håller på med sånt. Då börjar det vanligtvis nån gång i tonåren och tar aldrig slut. Att prata om det som upptar ens tankar är naturligt, men man kan ju försöka vara lite medveten om att alla inte delar ens intressen. Själv markerar jag min medvetenhet genom att tjata sönder alla om det japanska språkets finurligheter och krusiduller.
Betraktelse 1: Jag var med och startade en kör för några år sedan som jag numera är konstnärlig ledare för, sångpedagog till och sopran i, som har medlemmar från 20-årsåldern till någonstans kring 70. Vi har arbetat mycket medvetet med våra attityder från starten. Att vi ska fokusera på det vi vill ha och vara och uppmuntra varandra och bidra till den allmäna flytkraften. Inte en enda gång har det handlat om ålder! I den här kören är alla människor som umgås och sjunger med varandra och det är så skönt att slippa hela åldersgrejen! Utan attitydarbetet hade vi mycket väl kunnat hamna i "åldersfällan". Det hade säkerligen bildats grupperingar baserat på ålder. Men nu samlas vi kring det gemensamma intresset - musiken. Obs att attitydarbetet inte hade ett uns åldersfokus!
Betraktelse 2: Jag och en av mina elever kom att diskutera ålder på senaste lektionen. Vi kom båda fram till att vi var sådana där människor som känner sig jämngamla med alla. Han är snart 30 och jag är snart 40 men vi känner oss jämngamla med 20-åringarna och 50-åringarna också. Och de flesta andra. Fast ibland inte med de som vi ÄR jämngamla med. Slutsatsen blev att det inte hade med ålder att göra utan med sätt. Vi är båda otroligt barnsliga och när man möter en annan barnslig människa som är 20 eller 68 så känner man igen sig helt enkelt.
Betraktelse 3: Jag är nog en sån som tjatar om vitsippor och min hälsa och sannolikt kommer att fortsätta med det. Stolt dessutom. Det har inte så mycket med min ålder att göra utan mer med att jag riskerade förlora min hälsa radikalt permanent i väldigt unga år och vet att uppskatta vitsipporna och vad en frisk och stark kropp betyder! Barnbajsfärg känns makalöst oviktigt för mig. Speciellt eftersom jag inte har några barn... Men jag brukar kontra med hur många korvar katterna producerade i lådan igår och vilken mat de gillar bäst när de där diskussionerna kommer igång. Det är alltid lika roligt att se reaktionerna! Jag sa ju att jag var barnslig! ; )
Tack för en trevlig blogg!
Carolina: Kattbajs är jätteintressant! Hoppas att du och jag hamnar vid samma bord nån gång! :D
Gärna! Hihi. = )
Carolina:Du har rätt i allt! Jag kan också sälla mig till kattbajsbordet. Bra tips, förresten.
Pense är ju tänka på franska så pensionär måste vara en som tänker, och är uppmärksam.
