FruDecibel

Så går alltså pendeln. Från de neoliska venusfigurerna ofantliga hängbröst
till de egyptiska gudinnornas uppnosiga nassar;
från de grekiska hetärernas normalstora, päronformade bröst
till 1100-talets kult av klotformade och äppelstora;
från det ideal som lades fast på 1400-talet
- och som skulle bli normgivande i flera hundra år -,
nämligen små, viktlösa och vitt åtskilda,
till 1600-talet, då de stora brösten rehabiliterades;
från Consuelo Vanderbilts 1920-tal, då det var platta barmar som gällde,
till 1950-talets bystdrottningar.---

Och så:

Penisidealen har liksom bröstditona kommit och gått. Omskärelse var först ett sätt att märka slavar och krigsfångar för egyptierna. För judarna blev det ett tecken på förbindelse med Gud. Grekerna tyckte att det blottade ollonet var en styggelse och kunde därför sätta på (sätta på?) ett snöre eller spänne för att hålla den nedragna förhuden på plats. (Gjorde det inte ont?) De som ville delta i de olympiska spelen kunde förstås inte vara omskurna med tanke på grekernas känslighet för ollon. Grekerna hade också en viss förkärlek för små penisar. Det var finare, mer aristokratiskt. Utlänningar och slavar porträtterades regelmässigt märkbart välhängda.

Romarna bytte fot och och hyllade stora penisar som förknippades med styrka. Soldater kunde bli befordrade bara för att de var välutrustade.
Men sedan kom kristendomen och ställde allt tillrätta. Från att ha varit en närmast helig symbol för styrka, lycka och fruktsamhet, förvandlade den manslemmen till något farligt, fult och ont. Fram till renässansen är avbildningar av penisar sällsynta. När de sedan började smyga sig in i konsten igen, så blev det protester. Den stackars nakne "David" kastades det sten på och påven själv klättrade runt och tog bort alla penisar i Sixtinska kapellet. Nåja, han hade kanske hjälp.
Och sedan kom Freud och ställde penisen i världens centrum. Och där står den fortfarande, oomkullrunkelig.

Visst är det intressant med historia?

"What if art imitates life?"