FruDecibel

Eftersom det inte finns något att blogga om, ska jag be att få underhålla med en uppsats från den 3 juni 1957, som handlar om klassens skolresa till Stockholm.
Skribenten är 13 år, vilket märks på en del saker, som är viktiga för 13-åringar idag också, tror jag.

En vacker söndagsmorgon startade vi vår skolresa till Stockholm. Jag hade börjat packa två dagar i förväg. I Jönköping, som var vårt första rastställe, fick vi apelsiner. Sedan fortsatte vi till Gränna förbi Husqvarna. Några kilometer ovanför Gränna ligger ett rastställe, som heter Vida Vättern. Där åt vi våra medhavda smörgåsar. Nästa rastställe var Linköping. Vi var inne i Domkyrkan. Vi hann inte köpa glass där, men det gjorde vi desto mer i Norrköping. Två per man var nog medeltalet. Sedan stannade vi inte någonstans förrän i Stockholm.

Vi skulle bo på St. Göransgården, men där var det fullt, så vi fick flytta till ett hotell på söder, som hette Tullgården. Vi skulle äta på ett ställe på Drottninggatan, som hette Thyra. Det var en hushållsskola. Där fick vi sardiner, vatten och bröd, potatis och segt kött. Det huset var absolut inte byggt på en stadig grund. Vad det gungade och svängde och hoppade! När vi hade fått i oss vårt sega kött, fick vi åka till vårt logi, och sen fick vi vara ute till kl. halv tio.

En kvart i åtta skulle vi vara vid bussen nästa morgon med allt vårt pick och pack. Jag var orolig att jag inte skulle vakna i tid. Men det gjorde jag. Halv sex vaknade jag och då var pojkarna ute och sparkade fotboll. Det första vi fick på morgonen var en förebråelse av fröken, för att vi hade vaknat för tidigt. Sedan fick vi frukost på St. Göransgården.

Dagens program började med visning av Stadshuset. Värst var att trängas med alla andra skolbarn från norr och söder. Alla ville ju vara främst. Sen var det rundtur i staden. Vi åkte förbi Södersjukhuset, och guiden sa, att läkarna åkte scooter i korridorerna, för att de var så långa. Busschauffören tillade, att kocken åkte ubåt när han skulle känna om potatisen var varm och att han åkte helikopter, när han skulle salta potatisen.

Vi satte av guiden i Kungsträdgården och sen åkte vi till det där huset som inte stod still och åt lunch. Eftermiddagen tillbringade vi på Skansen. Där köpte jag en mössa, som det stod Stockholm på. Vi gjorde mycket annat på Skansen också, men det skulle ta allt för stor plats att skriva om det. Halv sju ungefär åt vi middag. Sen fick vi åka till Svartviken, en ungdomsgård, där vi skulle bo.

Följande morgon när vi vaknade, eller rättare sagt blev väckta, skulle vi först äta på St. Göran. Sedan åkte vi till Vällingby. Där fick vi gå omkring och titta i en halvtimme eller så. Men jag var på Epa hela tiden. Det var nästan alla.
Därefter åkte vi till Drottningholm. Där fick vi se kungen! En guide gick runt med oss i slottet. Sen var det skönt att få sätta sig på en soffa. Vi ställde upp framför slottsteatern eller vad det var, men den var stängd. I stället åkte vi till Thyra och åt. Sedan skulle vi till Tekniska museet. Där fanns det allt möjligt. Gamla bilar och cyklar och en gruva, som vi fick gå ner i. Vi fick också se vår egen röst. Det var något rör, som jag inte kommer ihåg vad det heter, som vibrerade varje gång vi sa något.

Efter Tekniska museet fick vi gå på NK och andra varuhus och handla. Vi var på väg neråt när vi mötte tio andra som skulle uppåt och titta på Ingeborg Nyberg. En grabb i 6 B gick fram och lyfte på sin gröna hatt och bad om en autograf. Det fick han, och det fick jag också.

Sen skulle vi samlas i Kungsträdgården. Och så var det middag igen, och sen kom nästan det roligaste på hela tiden, Gröna lund. Vi kom dit kl. 8 ungefär. Där fick vi poletter för 5 kr. För dem kunde man göra vad som helst inom Gröna lunds gränser. Det fanns Blå tåget och en kärlekstunnel och radiobilar och automater och allt möjligt. När vi kom ut ur Blå tåget tog de kort på oss. Jag blundade naturligtvis på det. Halv elva skulle vi samlas utanför Stora scenen för att åka hem. Då var det några som var sömniga!

Nästa morgon vaknade inte jag när föreståndaren kom och väckte oss. Man måste tuta i öronen på mig, om jag ska vakna. Det fick de göra också.  Först var det frukost på St. Göran som vanligt. Sedan skulle vi åka till Kungliga slottet. Men vi fick inte gå in, för att man höll på att städa efter drottning Julianas besök. Vi fick gå med guiden i Gamla stan, och det var rätt tröttsamt. Sen var det lunch och så åkte vi till Haga. Vi spanade efter Sibylla och prinsessorna, men de var minsann inte där. Inte ens kronprinsen. Fast det var några som hade sett Sibylla.

Nästa middag som vi åt på Thyra var den sista och det var vi glada över.

Sista punkten på dagens program och på hela skolresan var taxibåt under stadens broar. Det var roligt fast det var kallt. Nästa morgon skulle vi åka hem, och det var inte så roligt. I Mariefred skulle vi titta på Gripsholms slott. Det första vi sa, när vi kom dit, var: "Sån tur att det finns glass här!" Vi åt lunch i Örebro och vi fick glass till efterrätt. Det var en bra stad. Sedan var det inte något särskilt, som hände. Jag blandar ihop städerna, så jag kommer inte ihåg dem.
Jag glömde att tala om att vi var på Bromma och flög. Det var det skojigaste av alltihopa.
En kvart över åtta var vi hemma.
Man kan lugnt säga att föräldrarna var glada över att ha oss tillbaka.

Det är några saker som slår mig när jag läser min uppsats; det konsekventa bruket av "sen" i stället för sedan. Det var tydligen tillåtet. Vidare att alla tråkiga middagar och luncher är så noggrant angivna. Viktigt, för att inte tala om glassen! Jag minns att en kamrat skrev om maten på Thyra, att "fläsket var så fett att det hoppade av sig självt på tallriken". Den formuleringen grämde jag mig över att jag inte hade kommit på själv.

Vad skulle vi i Vällingby att göra? En intressant förort? Hrm.

Ingeborg Nyberg var en flicka som sjöng med djup altröst och mycket vibrato. Hon gjorde film tillsammans med Edvard Persson. Det blev aldrig något stort av henne.
Blå tåget åkte jag med en spenslig pojke i klassen, som nästan inte syntes på kortet. Han blev sedermera bibliotekarie i Bohuslän.

På St. Göransgården hade de TV. Det måste ha varit någon av de första experimentsändningarna vi såg.

Stockholmsmössan har jag kvar någonstans i mina artefaktlämningar.

På ett ställe tror jag bestämt att jag ljuger. Jag berättar att man måste tuta mig i öronen för att jag skulle vakna. Jag tror alldeles bestämt att jag sov räv, för att jag ville att föreståndaren skulle komma till min säng och ta i mig! Han var så tjusig nämligen, inte alls som farbröderna i Svenljunga.  Vilken unge! Men det kunde jag ju absolut inte berätta i uppsatsen. Då hade det blivit hembesök av magistern.
Min kompis drömde förresten om busschauffören, så vi hade väl sådant i tankarna.

Det var söndagen den 26 maj 1957 vi åkte iväg på vår roliga resa. Det måste ha varit på Mors dag. 1985 var den 26 maj också Mors dag. Den dagen var det också roligt, fast på ett helt annat sätt.