Sportopeder

Min bror hade ett par rullskridskor när vi var små. Ett par som man satte utanpå de vanliga skorna, med läderremmar. Att jag skulle få rullskridskor fanns liksom inte på kartan, som man säger nuförtiden. Men vad jag trängtade efter att få äga ett par rullskridskor! Jag fick alltså inga, men vanliga skridskor fick jag, först sådana med en skena på som man satte utanpå, också med hårda läderremmar, sedan vita konståkningsskridskor. Jag åkte jämt och jag var ganska duktig, om jag får säga det själv. Det får jag, för det finns nog inte längre någon som kan intyga det.

När inlinesen kom, tänkte jag först, "ja det är så dags att det kommer sådana nu när jag är" vad jag nu var. Hur som helst, en skada i foten fick mig att köpa ett par. Jag var helt enkelt rädd för att jag aldrig skulle kunna åka efter att ha blivit karvad lite i foten, så jag åkte ett par varv innan jag la mig på operationsbordet. (Det var då jag upptäckte att läkare inte är ett dugg intresserade av vad de håller på med, utan pratar glatt om kolleger och annat strunt.)
Sedan har inlinesen vilat på hyllan.  Jag har nära till Slottsskogen, men dels är det tråkigt och kanske lite farligt att åka ensam, dels finns det alltid något att skylla på.
Nu har det äntligen dykt upp en van skejtare (eller vad heter det? Vilket substantiv eller verb ska man använda?) från Berlin, som förbarmar sig över mig och släpar ut mig. Idag tog vi premiärturen, faktiskt med stavar. Visst skrattade folk åt oss, men vi skrattade nog mer. Lite lurigt var det förstås med alla löv och lite väta på asfalten. Hur som helst, jag klarade mig utan att ramla, men särskilt stilfullt var det inte. Men vänta bara, jag ska träna.
Vi måste ju föreviga detta tillfälle och knappt hade vi tänkt tanken förrän en tjänstvillig japan rusade fram och tog nedastående foto. Den ängsliga till höger är jag, den andra är Mondschnee från Berlin, numera Göteborg.



Jag tror att det blev för mycket för min hjärna med stavar också. Skridskor och stavar använder inte samma synapser, så det blev lite kollision i hjärnan. Nästa gång ska jag pröva utan. Går det bra, blir det en blogg till. Annars hamnar jag väl på Sportopeden.



Slottsskogen 27 oktober 2009

Kommentarer
Postat av: Åsna

Du är så modig. Det ilar längs ryggraden bara jag tänker på att ställa mig på ett par rullskridskor. Antagligen betyder det att jag borde testa. Ack. Det är jobbigt att ha så många rädslor att komma över.

2009-10-27 @ 17:17:02
URL: http://kattarsis.blogg.se/
Postat av: Keri

Hihi! Vad roligt det var med japanen!

2009-10-27 @ 17:24:13
URL: http://mondschnee.blogspot.com
Postat av: Lena

Jävlar vad du är tuff som ger dig på något sådant. Jag är full av beundran.

2009-10-27 @ 21:10:41
Postat av: Långa Skuggan

Lycka till! Kanske några kilon ramlar av dig också, det var ju det du ville!!

2009-10-28 @ 15:11:23
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Suz

Hej hej!

Jag ville bara skrika o hojta lite om att jag lottar ut en spikmatta nu igen, du var ju med o tävlade förra gången =)

2009-10-29 @ 08:38:41
URL: http://ettdussinpannor.blogspot.com/
Postat av: cruella

Men vilka stilfulla ladies! Och man blir ju rent förskräckt när japanerna rusar fram och sliter kameran ur händerna på en.

2009-11-02 @ 14:07:16
URL: http://minkammare.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0