FruDecibel

Häromdagen blev vi en ukulele och två munspel fattigare. Sonen i huset, som bor i ett annat hus, har några kompisar som har börjat tala om att bilda ett band. Äntligen, tänker jag, som skändligen har misslyckats med att intressera sonen för musik, dvs. att utföra den själv. Så länge jag kunde påverka, fick jag honom att gå i musikklass, vilket hade till följd att han allt sedan dess inte sjunger överhuvudtaget, och i åtta år understödde jag hans trumpetspel med lämpor, hot och mutor, samt pianoackomanjemang. Men efter ett gemensamt mycket vackert framträdande med Haydns trumpetkonsert 2:a satsen, varvid intet av moders ögon var torra, la han ner trumpeten för gott och har sedan bara packat upp den för att tvätta den och hänga den på tork tillsammans med andra persedlar.
Man kan ju som bekant inte tvinga hästen att dricka trots att man sett till att det funnits vatten hela tiden. Det är sorgligt att inse, att det som man själv tycker är så roligt, inte intresserar barnen nämnvärt. Naturligtvis lyssnar han på allt möjligt, som alla ungdomar, men vad det är ska och kan  jag inte veta något om. Hur skulle det se ut om mamma var insatt i hans musik?
Sonen har förutom sin energiska moder också hela tiden varit utrustad med en gitarrpedagog till fader. I 24 år har ha hört plinkeplonket från övningsrummet och haft tillgång till hur mycket gratis undervisning som helst av en väldigt pedagogisk pedagog, som skulle kunna heta Tålig, men inte gör det. Om sonen bara hade velat, men han ville annat.
Nu har han alltså hämtat ukulelen och två munspel. Ett är från 50-talet och har en kromatikknapp på sidan, så att man kan spela i kors- och b-tonarterna också, om man skulle vilja.
Efter ett tag ringde han på telefonen.
-Jag kan ju inte stämma den jäveln. (Ukulelen)
- Men det är lätt, den ska stämmas som en altfiol, c,g,a,d.
Och så fick han en adress till en sida med ljudande stämtoner.
Någon dag senare ringde han igen.
-Är det här ett g?
Nej, det är ett C, sa hans ömma moder.
-Men för helvete, då har jag stämt den fel. Vilken sträng är den nedersta?
-Det är den översta som är den nedersta, sa hans ömma moder.
 En kväll när den ömma modern kom hem,  var en massa gitarrer framdragna. Sonen var hemma och hittade så småningom en som dög och slängde sig i fåtöljen bredvid sin far med den och utstötte:
-Hur gör man nu då?
Mitt hjärta fröjdade sig storligen. Efter 24 år vill han veta hur man gör!
Sedan visade sig det sig, att han bara ville veta hur man gjorde Hawaiiköret på ukulelen.
Och allt detta blev skrivet bara för att jag inte ville läsa en avhandling om "De bildade männens Beethoven".  Jag vill gärna kunna men inte anstränga mig för att komma dit. Precis som barnen alltså. Men nu har jag virusscannat, tagit på mig sockar, vässat en penna, vattnat blommorna, druckit kaffe, sovit middag, varit på 4gott och köpt godis och bloggat, så nu kan jag inte komma på några fler undanflykter.
Jo, förresten, det är ju snart middag. Ingen idé att öppna någon bok. Den faller förresten så lätt igen. Och den är tung när den ramlar ner på näsan.