Stor trut
Men innan vi for upp hit till ursverige, hann jag bli arg.
Den minnesgode läsaren kanske erinrar sig att jag eventuellt kommer att skriva en uppsats till om absolut gehör. Det hela hänger nu på, om jag får den handledaren jag har önskat, som är den enda på Musikvetenskapliga institutionen, som själv har a.g. Annars är det ingen idé, kom jag fram till.
Eftersom det är en sådan synnerligen ovanlig företeelse, säger det sig självt, att det mesta som är skrivet och sagt om ämnet är skrivet och sagt av sådana som inte har det, men som givetvis kan vara bra människor ändå. Det är bara det, att så fort de uttalar sig om a.g., så pratar de mot bättre vetande. Men de gör stor affär av det de tror sig veta, och i kraft av att de ofta är mer eller mindre kända personer, så får det stor genomslagskraft. Nu senast var det Babben Larsson, som i det här programmet avsöjade en inte alls förbluffande okunnighet. Men på grund av hennes storhet (ojsan, ofrivilligt), blir hennes ord tungt vägande. (oj, nu igen). Ytterligare en gång har det bankats in en missuppfattning om absolut gehör hos lyssnarna. Kunde hon inte hållit sig i "heta stolen"?
Programmet handlade om begreppet gehör i allmänhet, men på slutet kommer Babben Larsson in och vräker ut sin okunnighet. Pinsamt. Lyssna inte på detta program.
Det är en trend i Sveriges Radio, att så fort det ska talas om absolut gehör, så ska det svartmålas och fy så hemskt, och stackars dem och det skulle jag inte vilja ha etc.etc. Jag undrar varför?
Den andra missuppfattningen möter man något mindre ofta, men ändå. Det är de som tror att absolut gehör är höjden av musikalitet. Det finns dock ingen definition av musikalitet, så där föll det. Försök själva att definiera ordet, så får ni se.
Och hur mäter man i så fall musikalitet? Vem är mest musikalisk? Den som är mest intresserad av musik eller den som spelar flest instrument?
Båda missuppfattningarna existerar sida vid sida inom både musikerkretsar och bland vanligt folk, vad nu det är för en definition.
Men annars är det fint. Så här t.ex.
Jag tycker det är jätteintressant med ag och beundrade mycket min kompis förmåga när vi var mindre. Måste jag lyssna på programmet för att få reda på vad det var för groda Babben hävde ur sig?
Ullah: Ja, gör det då, för jag kan inte återge den självgoda tonen. Babben babblar efter 30 minuter i programmet.
Då har jag något att göra i eftermiddag.
Jag vill absolut inte ha absolut gehör. Surt sa räven.......
Nu har jag lyssnat. En massa blarr om "gehör" och sedan - en färgblind som tycker det är skönt att inte kunna se färger? Jag vet inte, men så har jag ofta känt, med den skillnaden att jag skulle ha uppskattat att kunna se färgerna.
Kan du inte berätta lite om absolut gehör här i bloggen? Jag tycker det är väldigt intressant men vet inte mycket om det. Jag har väl mest sett det som ett kul partytrick ...
Själv brukar/brukade jag vara avundsjuk på personer med a.g. och känna mig fullständigt värdelös och ovärdig för att jag inte hade det.
Så är det när man har underskott på självförtroendekontot och är ohälsosamt dramatisk av sig. xD
herzleid: Men då kanske du ska ta till dig allt som skrivs om att alla kan lära sig det? Det vore intressant, tycker jag. Du blir min försökskanin.
Jag har för mig att jag läste någonstans att man kan lära sig ag om man börjar väldigt tidigt, typ i småbarnsåldern. Stämmer det eller är det en skröna?
Üllah: Det finns de som anser att det går, och det är en jättebusiness i USA och i Japan. I Sverige är det snarare tvärtom. Det är lite det som jag tänkte beröra, dels vad det finns för vetenskapliga bevis för att det går, dels varför det är så olika inställning både mellan länder och mellan människor. Det finns också en omfattade genetisk forskning, och alla tror att de ha rätt, som vanligt.
Jag har ett hyfsat absolut gehör (hör tonarter, bra på att höra piano, svårare med sång - kanske för att det är lite mer diffust).
Svårt en gång när jag var på konsert i domkyrkan (Växjö) och det spelades på läktarorgeln som är stämd en halvton under normalläge. Det spelades barockmusik som ju oftast går i väldigt "raka" tonarter - inte Fissdur t ex. Men efter ett tag lyckades jag liksom "ställa om" hörseln och hörde "rätt" tonarter. Väldigt märkligt.
Jag jobbar som kyrkomusiker och började spela piano när jag var sju. Mitt ag upptäcktes när jag gick orgelkurs när jag var omkring 13 år.
Min man har också ag så frågan är om det är ärftligt? Vi har tre barn.
Paula: Det vore intressant att få veta om era barn har ag. Kan du inte testa dem? Det finns ett test på http://perfectpitch.ucsf.edu/survey/page1.php som man kan göra om man känner till tonnamnen.
