Lomhörd men lycklig
Nåja, lycklig är väl att ta i, men annars blev det ingen allitteration. Men visst blir man lite uppspelt. Idag var det dags för det första samlade repet av Mozarts Requiem, med full orkester, kör och solister. I morgon konsert. Alla i Uddevallatrakten kan fördriva morgondagens afton med att åhöra detta evenemang.
Som jag har sagt förut, så måste Mozart ha ångrat alla tråkiga cellostämmor han skrivit och på dödsbädden beslutat sig för att äntligen ge cellisterna något att bita i. Efter 4 timmars repetition är man inte bara lomhörd utan också lite mör.
Blåsarna var som jag hoppades, mer eller mindre proffs allihop. De gjorde en stark insats. Jag var lite orolig, för en annan gång har jag varit med i Uddevalla och sjungit en märklig opera och den gången lät blåsarna ungefär så här. Nu överdrev jag lite igen, men jag tycker den här snutten är så fruktansvärt rolig, så jag ville gärna ha med den. ( Samtidigt skickar jag en kollegial medlidandets tanke till blåsläraren i Örebro. Jag kan se honom framför mig, helt uppgiven: "Spela hur fan ni vill".)
Nåväl, vi spelade så gott vi kunde och när blåsarna blåser på kan man nog påstå att vi har medvind och det är inte så konstigt att man blir lite lomhörd på ena örat. Inga plexiglasskivor emellan oss inte, våra öron får stå ut (sic!).
Dirigenten är en kvinna, som inte en enda gång sa att det var bra. Då kan man fundera på om hon menar att det är dåligt, men inte så dåligt att det måste ställas in; att det är bra, men det behöver man inte säga för det kan vi väl begripa ändå. Ja, man sparar ju lite tid på att varken tjata om det ena eller andra.
På resan upp till Uddevalla diskuterade vi varför människan har fått förmåga till musik. Alltså, man behöver ju inte musiken för att överleva rent biologiskt. Man behöver jaga, samla nötter och hämta vatten och det där andra ni vet, så att släktet fortlever. Men inte behöver man kunna skriva någon h-mollmässa eller blåsa Nattens drottnings aria på näsflöjt? Några förslag?
Som jag har sagt förut, så måste Mozart ha ångrat alla tråkiga cellostämmor han skrivit och på dödsbädden beslutat sig för att äntligen ge cellisterna något att bita i. Efter 4 timmars repetition är man inte bara lomhörd utan också lite mör.
Blåsarna var som jag hoppades, mer eller mindre proffs allihop. De gjorde en stark insats. Jag var lite orolig, för en annan gång har jag varit med i Uddevalla och sjungit en märklig opera och den gången lät blåsarna ungefär så här. Nu överdrev jag lite igen, men jag tycker den här snutten är så fruktansvärt rolig, så jag ville gärna ha med den. ( Samtidigt skickar jag en kollegial medlidandets tanke till blåsläraren i Örebro. Jag kan se honom framför mig, helt uppgiven: "Spela hur fan ni vill".)
Nåväl, vi spelade så gott vi kunde och när blåsarna blåser på kan man nog påstå att vi har medvind och det är inte så konstigt att man blir lite lomhörd på ena örat. Inga plexiglasskivor emellan oss inte, våra öron får stå ut (sic!).
Dirigenten är en kvinna, som inte en enda gång sa att det var bra. Då kan man fundera på om hon menar att det är dåligt, men inte så dåligt att det måste ställas in; att det är bra, men det behöver man inte säga för det kan vi väl begripa ändå. Ja, man sparar ju lite tid på att varken tjata om det ena eller andra.
På resan upp till Uddevalla diskuterade vi varför människan har fått förmåga till musik. Alltså, man behöver ju inte musiken för att överleva rent biologiskt. Man behöver jaga, samla nötter och hämta vatten och det där andra ni vet, så att släktet fortlever. Men inte behöver man kunna skriva någon h-mollmässa eller blåsa Nattens drottnings aria på näsflöjt? Några förslag?
Kommentarer
Postat av: anna kerstin
men jag lärde mig på en jättespännande musikantropologikurs att människan visst behöver musik. att människan typ dör annars. det var fint.
Postat av: Åsna
Människan visar stamtillhörighet med musik. Man samlas runt sin trumma innan man drar ut i krig för att veta att man hör ihop med de andra i gruppen. Det kan jämföras med hockeylåtar. :-P Sen såg jag på tv att katters spinnande är en läkeprocess. Vibrationerna gör deras ben hårdare och jagar bort cancerceller. Kanske nåt liknande med musik för människan?
Postat av: Ullah
Ja, musiken hjälper oss att stå ut. (Kanske inte i Örebro då, men för det mesta.)
Postat av: cruella
Jag tror människan har ett behov av underhållning! Hellre näsflöjt och strupsång än Bingolotto förstås, men man kan ju inte hindra utvecklingen. (?)
Trackback
