Go'kväll
På torsdagar gör de också om en person. De ska få ett nytt utseende, vilket alla får. Men de får inte se något förrän allt är klart. Ibland är resultatet inte så lyckat, utan de såg bättre ut före förvandlingen, men alla blir såååå positivt överraskade, när de till slut får se sig i spegeln.
Medan jag fortfarande jobbade på Komvux, hände det ibland att jag fick lust att skicka in hela kollegiet till "Gör om mig". Gissa hur populär jag hade blivit då!
Tyvärr är inte jag den som borde ha åsikter om hur andra ska se ut. Min egen självuppfattning pendlar mellan "det kunde vara värre" och "ta bort mig". Om gokvällarna skulle göra om mig, skulle de få ett hårt jobb. Jag är inte det minsta damig, så alla små chica omlottkoftor i ull och lackpumps skulle se ohyggligt löjligt ut på mig. Jag kan överhuvudtaget bara gå i gympadojor. Mitt hår lämpar sig som bekant för en finsk städerskefrisyr (det finns förresten en pianist med finskt efternamn som också har städerskefrisyr), inte precis något drömläge för frisören. Läpparna små äro verkligen små, och jag har lärt mig att man inte ska accentuera det som inte är snyggt. Så kom inte med något läppstift!
Man ska skriva och tala om vad man vill ha hjälp med. OK. Jag vill se ut som Audrey Hepburn.
Äsch. Jag behöver inga kläder längre, så det kan ju kvitta. Enda gången jag behöver kläder är ju på konserter, men då är det oftast färgskalan bestämd. Så då kan jag ha mina gamla konsertkläder. Annars kan jag bo i mina jeans och mina tröjor.
Jag måste alltså vara drömobjektet för görommare.(Ironi) Vill varken ha kläder eller läppstift. Om jag mot all förmodan skulle bli omgjord av tv, få dyka upp på catwalken i rök och gå fram till spegeln, då drömmer jag om att uppföra mig illa. "Men herregud", har jag lust att skrika när spegeln vänds, "vad har ni gjort? Så här kan jag väl inte se ut! " Så skulle jag sparka av mig lackpumpsen, hoppa i gympadojorna och jeansen och hjula ut ur studion.
Nä, nu ljög jag allt. Jag har slutat att hjula.
Var har du egentligen fått finska städerskan ifrån? Det finns säkert många finska städerskor med vackert hår som blir djupt förolämpade av din blogg. Du har f.ö. mer "gulligt barnhår" i så fall. Dessutom har du väldigt vackra ögon, så dem kan du väl smeta läppstift på då?
Åsnan: Du har rätt som vanligt. Jag ber alla finska städerskor som läser detta om ursäkt. Det är naturligtvis fel av mig att förutsätta att alla sådana har tunt och flygigt hår. Kanske är det en schablon från filmen?
Jag ska genast pröva med läppstift på ögonen.
Jag tror, det finns inga finska städerskor längre. I alla fall inte i Finland. När jag var där senast i januari, då fanns det bara ryska... Men ryska kvinnor använder ju jättemycket läppstift och tung parfym i litermått!
Detta med dina ögon tycker jag också förresten. De är så himla blåa. Otroligt! Och om du verkligen tänker genomgå någon total omgörning, då vill jag inte ha dig som cello-lärare sedan. Näää.
Keri: Haha, nej då, ingen fara. Mina ögon är f.t. röda för att jag har ögoninflammation. Det har jag fått av mina (blåa) linser. Nu blev mina kinder också röda....jag är ett falsarium. Jag spelar nog falskt också.
Ett falsarium...? Det ordet har jag aldrig hört. Men det låter roligt faktiskt! :-)
Tillåt mig asgarva!
