En sån kärring

Apropå påsken, så erinrar jag mig också påskkärringandet. Det hörde till, att man skulle klä ut sig på skärtorsdagen. I Svenljunga var det på skärtorsdagen, på andra platser kan det ha varit påskafton. Det var roligt, särskilt om man var några stycken. och det var man ju.
I ett hus bodde kantorn, min småskolefröken och en annan pensionerad småskollärare. Vi kände dem alla, så dit var det roligt att gå. Glada i hågen knackade vi på hos den pensionerade, för de brukar vara extra snälla. När hon öppnade blev hon väldigt upprörd över vad hon såg och utropade:

"Hur kan ni vanhelga Herren Jesus Krists sista afton i Getsemane? Gå hem med er "eller något sådant. På den tiden räckte det med att någon lät lite barsk i tonen för att jag skulle börja gråta, och det gjorde jag alldeles säkert vid detta utbrott. Vi tappade nog lusten att vara påskkärringar mer, i alla fall det året. Vi gick då aldrig mer till henne. Hon fick sitta där med sin Herre. Så småningom blev hon hemkallad till denne. Hoppas hon fick motta hans tacksamhet över att hon skrämt bort vanhelgande små påskkärringar.



Här är vi fotograferade ca 1951. Jag är den minsta längst till höger, mittenkärringen blev sedermera prästfru i Småland och längst till vänster blev copywriter. Cykeln bakom är min mammas Husqvarna, som jag lärde mig cykla på och cyklar på än i denna dag (på landet.) Inga barncyklar med stödhjul där inte. En liten barncykel med ett stort och ett litet hjul skymtar längst till vänster. Den blev påbackad av min far, men jag var inte på då.

Kommentarer
Postat av: Åsna

Töööt!

2008-03-25 @ 14:34:04
URL: http://kattarsis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0