Mary Christmas
En jul till. Årets bästa faktiskt. På julafton blev vi en kärnfamilj igen, och det är faktiskt roligt, trots att kärnfamiljen är på väg ut och jag förstår att även andra sorts familjer kan ha lika roligt. Sonen, som äntligen har fått lägenhet, fick en massa praktiska julklappar som plåster och disksvampar. Men barn har ingen humor numera. Han tyckte inte alls det var roligt. Att han dessutom fick pengar till kommande inköp av dator och TV, det räknades liksom inte, för det var inga paket. Dottern fick en ny TV, fast tomten skickade den direkt till Luleå.. Tomten hade hört att hon hade typ ett afghanskt måndagsexemplar till TV. Jag brukar alltid säga att det var då inget fel på den TV:n när vi hade den 1985. Nåja, hoppas att den kan fungera inte bara på måndagar....
Det bästa med julen tycker jag är att jag slipper titta på väggarna därhemma. Här i Dalarna har vi mycket finare väggar, gråmålad panel och röda fönster. Ibland är det fint utanför fönstrena också. Händige herrn fixar maten (jag måste ha det bättre än 98 % av mänskligheten), det är grymt mycket bra på TV och VI:s korsord gäckar oss en hel vecka. Barnen är sams eftersom de numera träffas så sällan. Jag har sagt till dem att om de blir osams när vi är borta, så kommer jag att spöka för dem. Det får inte ske. Jag ligger i soffan om morgnarna och läser eller löser och vet att snart vaknar familjen. Jag är inte ensam. Samtidigt tittar jag på mina fönster och tänker att jag tillhör nog de 95 procenten av mänskligheten som har fina fönster. (Sveriges fulaste fönster finns som bekant bara ett par kilometer från mitt.)
På nyårsdagen läser jag "Mig äger ingen" och tittar på nyårskonserten. Tittar är nog det jag gör. Jag tycker det är vackert, men tänker givetvis på det Habsburgska väldet och lyx och överflöd. Sant är också att det inte är musiken, som har lockat dit publiken. Som för Allsång på Skansen är det längtan efter att synas i TV, som är den starkaste drivkraften. Ekonomiskt oberoende är så självklart så det behöver man inte prata om ens. Det är dyrt att gå på konsert i Wien. Två kvinnor finns detta år i gubborkestern. De är inte samma som förra året. Vart tar de vägen? Blir de utmobbade? Jag tror det. Ovanligt nog får man se en fotbollsbalett, där killarna äntligen slipper ifrån trikåerna och/eller frackbyxorna. Jag är ju väldigt förtjust i att titta på ben, särskilt pojkben, som jag tycker är vackra. Det har jag tyckt sedan jag var 6 år, så i så fall var jag väl pervers redan då.
Här kommer ett kort på mitt fönster som jag ligger och tittar på när jag har det bättre än två, ja varför inte tre biljoner människor.
Och i Kina är det råttans år. I Sverige är det noll-åttans år. Jaja, ett skämt som var gammalt redan på nyårsafton. Hur mycket är en biljon förresten?
Det bästa med julen tycker jag är att jag slipper titta på väggarna därhemma. Här i Dalarna har vi mycket finare väggar, gråmålad panel och röda fönster. Ibland är det fint utanför fönstrena också. Händige herrn fixar maten (jag måste ha det bättre än 98 % av mänskligheten), det är grymt mycket bra på TV och VI:s korsord gäckar oss en hel vecka. Barnen är sams eftersom de numera träffas så sällan. Jag har sagt till dem att om de blir osams när vi är borta, så kommer jag att spöka för dem. Det får inte ske. Jag ligger i soffan om morgnarna och läser eller löser och vet att snart vaknar familjen. Jag är inte ensam. Samtidigt tittar jag på mina fönster och tänker att jag tillhör nog de 95 procenten av mänskligheten som har fina fönster. (Sveriges fulaste fönster finns som bekant bara ett par kilometer från mitt.)
På nyårsdagen läser jag "Mig äger ingen" och tittar på nyårskonserten. Tittar är nog det jag gör. Jag tycker det är vackert, men tänker givetvis på det Habsburgska väldet och lyx och överflöd. Sant är också att det inte är musiken, som har lockat dit publiken. Som för Allsång på Skansen är det längtan efter att synas i TV, som är den starkaste drivkraften. Ekonomiskt oberoende är så självklart så det behöver man inte prata om ens. Det är dyrt att gå på konsert i Wien. Två kvinnor finns detta år i gubborkestern. De är inte samma som förra året. Vart tar de vägen? Blir de utmobbade? Jag tror det. Ovanligt nog får man se en fotbollsbalett, där killarna äntligen slipper ifrån trikåerna och/eller frackbyxorna. Jag är ju väldigt förtjust i att titta på ben, särskilt pojkben, som jag tycker är vackra. Det har jag tyckt sedan jag var 6 år, så i så fall var jag väl pervers redan då.
Här kommer ett kort på mitt fönster som jag ligger och tittar på när jag har det bättre än två, ja varför inte tre biljoner människor.
Och i Kina är det råttans år. I Sverige är det noll-åttans år. Jaja, ett skämt som var gammalt redan på nyårsafton. Hur mycket är en biljon förresten?
Kommentarer
Postat av: skolandetåsnan
gott nytt år Åsnemamman!
Ja det var ett fint fönster. En biljon människor är iaf väldigt många människor.
Förra året var det ju grisens år och de som föds under detta tecken ska visst bli rika. Hoppas det stämmer så att Beniamino kan försörja mig när jag blir gammal. :)
Kram från grismamman.
Trackback
