FruDecibel

Jag har varit på konsert. Inte vilken konsert som helst, utan en romanskonsert med en av Sveriges nyaste mest framstående sopraner. Sånt brukar inte jag gå på, eftersom jag har ganska svårt för sopraner. (Jag är ju en själv, om än i blygsamt format.) Men denna sopran, hon heter Karolina Andersson, är det något märkligt med, för jag blir alldeles golvad och får tårar i ögonen.  Kanske är det för att det är en gammal kompis. Nåja, gammal och gammal, det är väl jag som är gammal, för hon är inte ens 30, men vi satt bredvid varandra i Kammarkören något år, och hon var lätt att sjunga med. Hon fick hoppa in på operan i Stockholm som Nattens Drottning och lär vara den enda sopran från Göteborg som fått jobb på operan i Stockholm....Därmed fick hon ett två-årskontrakt med Komisches Oper i Berlin. Imponerande. Det är konstigt när ens unga vänner plötsligt sticker iväg i karriären så där. Man blir respektfull. Eftersom jag är väldigt förkyld för tillfället, förstod jag att jag inte borde krama eine komische Sopran aus Berlin. Så det sa jag till henne. "Det gör inget", ropade hon, "då blir jag ledig"!
Det kanske inte är så komisch på Komisches Oper....I så fall har jag gjort dagens goda gärning. Snörvl.