55 000
Nu ska jag också skriva om mina kläder. Jag menar min outfit. Det vill ni säkert läsa om. Jag läste förresten för ett tag sedan om en kvinna, som införde köpbojkott mot allting som inte var nödvändigt under ett år. Inte för att hon måste, utan bara för att se om det gick. Jag har gjort nästan likadant, om man undantar köket då, till vilket det finns avsatta medel, men mer för att jag måste.Kläder t.ex. behöver man ju faktiskt inte längre. Dels blir det varmare och varmare, dels har man ju lite grann från 70-, 80-, 90- och 00-talet kvar. Jag har börjat återanvända mina graviditetsbyxor från 78 och 85. De är i snickarbyxmodell i röd plysch, design: Miss L. De är underbara både att sova i och strosa omkring lite lättjefullt i den charmiga sekelskiftsvåningen i Linnéstaden.
Mina skor är ett par rejäla gympadojor i granitgrått med mönstrade skosnören, charmigt långa. Skorna lever ofta i det fördolda. Det enda man kan vara säker på är att de inte står på golvet. I denna charmiga sekeskiftslägenhet sätter man bara skor på golvet en gång. Sedan får man köpa nya. Katten ser oändligt oskyldig ut. Mina skor står alltså precis var som helst där de får plats, på någon stol eller på dramaten, och ibland får jag leta länge.
Jag har förstått, att många har flera par skor. Det har jag också. Jag har ett par från 1970, svarta lack med runda tår och ett par virkade kängor från Rom och så ett par röda Earth-shoes, inköpta på John Lennons gata i New York. Dem har jag bara på konserter.
Idag har jag dock utnyttjat köputrymmet för nya kläder i vår. Jag skaffade mig en ny tröja på Joy; blå, blå och vit. Konstigt nog var den randig. Nästan alla mina tröjor är randiga.
Väldigt sällan ser jag ut så här:
Klänningen kostade 10 000 kr, släpet var nog 10 meter långt. Varken klänningen eller håret var eget.
Från föreställningen "Fantomen på Operan" (i Göteborg) i början på 90-talet.
Så fin har jag aldrig vart varken förr eller senare.
Nu har jag skrivit om min outfit. Hjälpte det?
Det ser änna svårbalanserat ut...
Åsna: Ja, men jag hade ju min grace och värdiga hållning att hålla mig i samt en kavaljer.
kvalitè. inte kvantitet.
apropå 12an alltså.:)
Knorkeborkat hår och allt!
Jag har också tolv läsare tror jag, men bara några få kommenterar. Med tanke på hur mycket jag skriver lär det vara av egoistiska skäl, och inte för att nån egentligen bryr sig. hehe
Dr. Kotte: Då skulle du sett peruken i första akten! Den var korkskruvsknorkeborkad.
Bäver: Ja, så är det naturligtvis. Men nu när Magnus Uggla har slutat blogga, kommer det säkert att bli ett uppsving för oss.
55000? Som läser? På riktigt? Det tror jag inte på :) Det är bättre att ha två läsare på sin blogg, då kan man skriva vad man vill. Har man 55000 vet jag verkligen inte vad man skulle våga skriva om ... inte folk man känner i alla fall. Att få kommentarer av ens någon liten procent av så många läsare skulle ju vara ganska överväldigande ...
