And how are you going to fire?
Jag har varit på Förnedringsförmedlingen igen. Med tanke på att jag har ryggskott så var detta en prestation, vill jag tala om. Det är så, att efter 300 dagar får man inte längre sin Förnedringskassa, utan man måste bli inskriven i något som heter Jobb-och aktivitetsgarantin.
Jag fick höra på en beskäftig dam, som talade som om vi vore resursmässigt underprivilegierade begåvningsmässigt sett. Hon stödde sig på Power Point med många ord på. Sedan fick vi en lapp som vi skulle fylla i och sedan komma tillbaka på eftermiddagen med lappen. Jag vägrade, med hänvisning till att jag hade ryggskott. Kunde jag inte bara lämna lappen? Nej, det gick inte, men om jag väntade en halvtimma, så kunde jag få lämna den.
Jag satte mig ned och fick fylla i varför jag inte fick behålla mitt senaste jobb (inkompetens hos skolledningen) och vilket jobb jag skulle vilja ha om jag fick önska (författare) och om jag verkligen hade kompetens för det jobbet (ja) och vad jag skulle behöva för stöd för att för att få jobb (föryngringsmaskin).
Efter att i ett år inte ha sökt så värst många jobb eftersom man inte får några, ska jag nu hitta på något själv att vara aktiv i. T.ex. gå på besök till gamla och sjuka i Frölunda. Jag måste säga att jag är måttligt förtjust i tanken på att ränna in hos gamla sjuka människor som jag inte känner. Dessutom tror jag att det är ömsesidigt. Denna aktivitet, vad det nu kan bli ska jag hålla på med från den 14 januari till den 29 februari. Då går jag i p-e-n-s-i-o-n!!!!!!!! Det är ju inte speciellt kul, men med tanke på omständigheterna som föregått min utmarsch från de arbetandes skara, så ska det bli oändligt skönt att slippa alla inkompetenta handläggare.
Nåväl, det kan ju inte räcka med att fylla i en lapp. Man måste ju komma på återbesök också. Och då ska jag ha hittat på vad jag ska vara aktiv med. Kan någon hjälpa mig med någonting, som AF kan tycka är en godkänd aktivitet?
Det är idiotiskt. Varför krångla med mig i 6 veckor? Lägg ner ansträngningarna på ungdomarna i stället.
Handläggaren tittade i sin almanacka och sa, att jag kunde komma tillbaka den 30 december. Då brast min stoiska attityd, för det skulle betyda att jag måste ta tåget ner från Dalarna och upp igen samma dag, över tusen kronor, om jag inte ville fira nyår ensam i Göteborg. Det kan man ju göra om man är lagd åt eremithållet. Handläggaren mjuknade vid detta tåreflöde och jag slapp komma under jullovet. Men egentligen har man inte rätt att ha semester när man är arbetslös, det vet ni väl?
På en nyligen timad födelsedagsfest, sa en dam i 70-årsåldern (med anledning av när man firar födelsedagar) att "du har ju egentligen inget att fira (jag ska fylla 65) för du är ju redan ledig."
.Jag tycker tvärtom. Med anledning av att jag har jobbat 27 år i Göteborgs stad, (10 år i andra kommuner) och inte fått ens ett hej då eller tack när de gjorde mig arbetslös och sedan blivit behandlad på sedvanligt kränkande vis av AF och A-kassa, så tycker jag visst att det är något att fira, att äntligen slippa det.
Frågan är bara: "How am I going to fire?" Så här kanske:
Du har all min sympati! Otroligt tråkigt att arbetslivet ändar på detta vis. Huvva! Och good riddance!
Om jag blev beordrad att aktiviteta mig i 6 veckor tror jag att jag skulle stolpa iväg till något fik som drivs av Stadsmissionen, Frälsis eller dylikt. Vilsamt, lite tufsigt folk och så kan man baka bullar, lyssna på radio och prata om väder och vind!
Här i Östtyskland är det sååå förbannat många som fortfarande blir behandlade som du berättar om. Det är människor som en gång gick på universitet, men de blev övertaliga efter murens fall. Unga och gamla. Värst är det förstås för äldre att hitta nytt jobb. Men jag har en vännina som är lite yngre än jag. Hon är doktor i naturvetenskap (biologi) - men hon jobbar bara stundvis på en liten äffar som säljer saker från Asien, esoterisk krimskram, eftersom hon har levt och jobbat i Japan ett tag. Jag blir så jättearg när jag läser och hör om sådana öden!
Och det är så många som liksom du blir tvungna att jobba något ideellt - i månader! Här, detta har till och med ett officiellt namn: opportunitieswithadditionalexpensescompensation" rel="nofollow">http://en.wikipedia.org/wiki/Workingopportunitieswithadditionalexpensescompensation
Men kanske räcker det att du promenerar med Måsen då och då. Han är ju funktionshindrad och beställer ofta promenader med ledsagning. Vad tycker du om detta? :-)
Keri: Varför inte, det vore kanske en möjlighet! Vad tror du handläggaren säger om jag säger att jag ska promenera med en Mås? Tihi.
...kan du inte få ägna dig åt ett skrivprojekt..... en blogg kanske? Usch vilka idioter det finns på en del myndigheter!!! kram
Du kan svara: Det finns bussförare som använder sin arbetstid för att mata måsar - jag har sett en sådan på Saltholmen ganska nyligen! Varför inte promenera med en Mås istället?
Usch! Man ska vara snel mot min mamma! :@ Hon är bäst!
Jag blir så bedrövad när jag läser det du skriver. Du är ju en av de mest resursstarka personer jag lärt känna, och blir behandlad som om du vore.. ett knippe överkokt broccoli? Inget "folk" väljer framför chips, men fan så mycket bättre.
De där aktivitetsåtgärderna är kränkande. Jag förstår inte hur de tror att det ska få människor att må bättre egentligen. Jag känner mig bara utnyttjad och värdelös av det.
Har inget bra förslag på vad du skulle kunna göra. Kanske komma med förslag som arbetsförnedringen inte godkänner, så att de slutar terrorisera dig sen?
Ja, vad ska man säga? Men det bästa är väl att du kommer med ett par riktigt korkade förslag som det tar dom ett antal veckor att mala runt i administrationen och sen är det färdigt. Måtte den 14 mars komma snart!
Jag tycker ett författarprojekt är alldeles utmärkt! Skriv om dina erfarenheter som arbetssökande 60-nånting-åring. Med tanke på den nya diskrimineringslagen som träder i kraft efter årsskiftet kommer det att behövas material som visar exempel på hur det INTE får gå till...
