Slip och släp

Tillbaka i stan utan katt men med en Åsna. Åsnor kan man ha till mycket. De kan slipa och måla. Det är bra, för då kan jag också. Annars kan det vara lite si och så med vad jag får gjort. Nu gör vi om köksmöblemanget. Det gamla Ikeabordet  (30 år, införskaffades när Åsnan började banka) får färg och nya ben (det skulle jag också vilja ha). De 40-åriga pinnstolarna får ny färg och det blir jättesnyggt.
Jag försöker att fokusera på saker som är skönt att inte behöva göra längre när man inte har någon katt. Inte tömma illaluktande lådor, inte torka spyor som man kanske rentav halkade i, inte bli väckt varje morgon av att någon vässade klorna på skinnsoffan (som ändå är förstörd), inte gå av flera gånger under resan till sommarlandet och göra ren kattburen på bensinmackstoaletterna och inte få sockerkakan nafsad i om man glömt en på bordet etc etc. Ja visst, det är ju skönt. Men dessemellan....ingen som längre uppskattar att man inte har en benig mage utan verkligen njuter av att trampa runt och spinner så det brakar innan man lägger sig till ro på det mjuka underlaget.
Av någon anledning surrar en kanon av Stefan Forssén i mitt huvud. Den är banal och genial.

Livet det går vidare (babadi dam)
fastän alla dör,
fastän alla dör nån gång.
Livet det går vidare, vidare, vi-dar...
Livet det går vidare
etc etc


Den ska naturligtvis höras. GKK gjorde den i TV en gång 1985, med koreografi. TV har så många lustiga idéer. Vi fick gå på en sluttande scen i en ring och alla hade hattar på sig. Så lyfte man sin hatt och satte den på personen som gick framför, medan man själv fick en ny hatt osv. Jag var gravid och hade en rosa kjol och såg givetvis ut som en rosa elefant. Mot slutet gick det fortare och fortare och  allting slutade med hattkaos naturligtvis.Själva hade vi väldigt roligt medan vi gjorde det, men sedan ramlade jag ner från scenen och då var det inte så kul längre.
En gammal bonde från övre Västergötland hade sett programmet och uttryckte det så här:
Dä va la bra, men va sulle I mä hatta?

Kommentarer
Postat av: gudrun

En liten tröstesak kan också vara att goda vänner som kommer och hälsar på inte behöver få kiss i skorna.

2008-08-15 @ 17:13:27
URL: http://langaskuggan.blogspot.com/
Postat av: Åsnemamman

Gudrun: Jaså, var det du som fick det? Glömmit.

2008-08-15 @ 17:26:53
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Otsi

All sorg måste ju få ta sin tid - och en kattpersonlighet kan verkligen inte ersättas av en annan! - men så småningom, när det gått lite (eller mycket) tid, tror du inte att det kan finnas plats i hemmet för en ny & annan kattperson...?

2008-08-15 @ 21:35:08
Postat av: Åsnemamman

Otsi: Kanske.....

2008-08-15 @ 21:45:51
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Åsna

Det är rätt många som har fått sina skor nerkissade...

2008-08-16 @ 19:07:31
Postat av: Dr Skogi

Jag också tillexempel....

2008-08-23 @ 11:51:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0